Resedagbok, del 1 helt sonika

Jaha, Kroatienresan är slut för i år o jag försöker landa i vardagen.

Klart är att det har varit en omtumlande resa. 

* Jag har skådat två av de häftigaste platserna jag någonsin skådat o fått ett nytt favoritställe i Baska.
O därmed basta.
Fast det behövdes inte, det har varit varmt så det förslår ändå.

* Jag har varit med om mitt livs värsta upplevelse, att sitta övergiven 31 timmar uppe i bergen i storm o vänta på den egna undergången.

* Jag har kunnat koppla av o mått så in i helskotta bra i övrigt. 

O kunnat reflektera o ta till mig det för en gångs skull.

Finns så oerhört mycket att delge, bland annat över 2000 bilder.
Det ska jag dock bespara er.
För att få tummen ur, kommer här dock ett utkast.
Sedemera o i mån av tid, kommer jag att dela upp resan o återkomma med fler foton o mumla ur skägget lite mer.

Resan tog sin början den 30 juni o var väl planerad för att undvika köer i München.
Att det sedan sker trafikolycker just när vi enligt tidsplanen passerar ovan nämnda ställe o man hamnar i 3 timmars stillastående kö är saker som händer.

...så då kan man ta tillfället i akt o ligga o sola o lyssna på ljudbok på Autobahn

Någon dag senare korsar vi Österrike o det så tidigt så att molnen i blotta förskräckelsen gör oss sällskap

Vi närmar oss Kroatien o min gps är tydligen inställd på närmaste vägen o inte snabbaste. Det är på så vis man hittar charmen. Samt vägar som är så smala så man skulle kunna ta o måla om husfasaden när man passerar

På väg över till Krk o vi får se vår första Kirkian.
De går ofta i flock o har med tunga vapen som de viftar med.
Även tidigar morgnar på campingar fick vi senare erfarenhet av

O framme Vid Zablace i Baska. Vilket ställe!

Inget förbokat men vi har ändå turen att få en plats drygt 25 m från havet
(samt 10 m från toa o 5 m från viftande kirkianer)

Zablace har även såväl inomhus som utomhuspool som ingår. 

I bubbelpoolen ingår tydligen även Andreas o Leya

I utomhuspoolen häckar jag

Två av dagarna på Zablace blåste det kraftigt. Vad trist tänkte vi i början o insåg i efterhand att dessa två dagar nästan blev de bästa på hela resan. Kraftiga underbara vågor att hoppa runt i, sol o bad.

Två o en flygel. Eller nåt.

Blåst Brud

Leya o jag testade windsurfing

På en brygga bör tilläggas...

Gratis-dusch

Vy från Zablace

Efter några dagar tyckte vi att det var så jobbigt att släpa oss 25 m till havet o bytte plats till en där man bara behöde gå 10 m...

Här träffade vi även nya trevliga bekantskaper i form av Susanne o Pierre. 

Hej på er! Hoppas resan hem gick bra =)

Ord är överflödiga

Det bästa med Baska utöver stranden o havet var promenadremsan längs med havet med hundratals restauranger o butiker. O glass!

Vi hade sneglat upp mot en kyrka en bit upp i bergen. (tror den heter Sveti Jurje) En dag gjorde vi slag i saken o gick upp dit (PUIH! Gör ni detsamma, medtag sisådär 20 l dricksvatten!)
Då det är så torrt i Kroatien så man inte kan gräva så travas tydligen gravstenarna på höjden. De innefattar ofta även foton, en tämligen fin gest om ni frågar mig. O det gjorde ni ju just.

Lite scary kan det dock vara där man är iakttagen från alla möjliga håll där man går omkring. Vissa gravstenar har fått ett lite kusligt utseende o den speciella barnkyrkogården lämnar en inte oberörd

O Leya vet hur man gör sin stackars mor hypernervös

Utsikt från kyrkan o kyrkogården. Långt där ner i viken till höger bodde vi. Ser ni husbilen?

Efter över en vecka var det så dags att förflytta sig. Detta är helt sonika en bild från frukostvyn den aktuella resdagen

Mellanlandade i Zadar där folk parkerar lite hur de vill...

Vet inte om detta klipp syns, men det är havsorgeln i Zadar. Man har byggt in rör i trappan o vågskvalpen gör sedan att ljuv musik uppstår

Efter en avstickare till Zatons camping som inte alls föll oss i smaken (Som ett hysteriskt Böda upphöjt till 7) hamnade vi  på camp Solaris i Sibenik. Andreas stod för kvällens underhållning då han like a boss (dock inte min) baxade in husbilen mellan träden (OBS! Inte dessa, de aktuella träden var ännu tätare o det skiljde 2 mm mellan husbil o bark, ibland ännu mindre. *gnissel gnissel)
Ivrigt påhejad av diverse skrikande o gestikulerande italienare som var o en ville hjälpa till på sitt sätt. Som var olika sätt. Italienska sätt.

Men till slut stod husbilen där o det var skapligt nära till såväl bar som bad

Besök i nationalparken Krka som låg 16 km från campingen.
Vackraste stället jag skådat. Där kortet är taget startade man o skulle så ner i dalgången o vattnet...

...med hjälp av bussar. Som kördes på serpentinvägar i svindlande fart o med ständiga möten av andra bussar i svindlande fart. Jag spände aldrig ens på mig bältet. Att välta med buss nerför stupen där liksom...

Man strosade runt i parken i ca 2 km o bedårades o flämtade fram små Uh o Åh samtidigt som man fotade frenetisk

o fotade lite till

Ibland var det forsar, ibland lugnare

Nu skulle man ju inte bada förrän längst ner, men tjuvstartade lite inne i skogen där jag föll för ett fall

Väl nere badas det. Jag o Leya främst till höger. Stenigt o strömt men ack så häftigt!

Närmare fallen än så här får man inte bada. Men det räcker

Familjen Bad. Samt en badsugen röd tshirt bredvid oss

När resten av familjen badar vidare i fallen tar jag min vattentäta mobilpåse (den som Andreas sedemera la sin mobil i o dränkte) o har lite flyt på andra sidan

Ett FALL för Andreas o Leya

Sådan herre sådan hund. Typ.

Panoramabilder is daa shit

En annan dag på Solaris gick vi lite längre bort o upptäckte ett poolområde som inte hörde till campingen. Men där vi plumsade i lite ändå

Panoramabilder is verkligen daaa shit.

Ja.

Inne i skeppet  behövde man heller inte lida vätskebrist

Skepparen för dagen

Bring me that horizon

Alltså, vi kunde ju inte låta bli

Solnedgång över Solaris

<3

Dags att röra sig igen o körde tidigt för att undvika oväder. Gick inte så bra. "Kolla, vilka moln, tur vi inte ska ditåt" sa jag.

Men vi skulle ditåt. Motorvägen stängdes av bakom oss, vi insåg att vi inte vågade över här, tog skydd mellan klippblock o stod där sedan ensam o övergivna o gungade. I 31 timmar! Mardöm. Som jag kommer att ägna ett eget blogginlägg åt så vi släpper det nu

Till slut o med livet i behåll äntrade vi sedan Camp Umag, Ett kärt återbesök. Teddy Lions stod för underhållningen o jag skrattade i nästan en halvtimme åt namnet. Sedan insåg jag att de var riktigt bra o då skrattade jag när jag o Leya försökte dra igång dansgolvet i stället. Till slut lyckades vi.

Björn o Carita hittade till Kroatien o campingen o vi fick ett par härliga dagar ihop

O ännu fler solnedgångar

Fånga dagen. Men framför allt solen, (den skulle ju nämligen med hem till Sverige sen)

Lite i hatten

Sista kvällen innan hemresa o plötsligt dyker ett stim med ett 20-tal delfiner upp o hoppar  o leker sig fram strax framför där vi sitter. Eller, nåväl - jag hade tillsammans med Leya avlägsnat mig för att se på alla hundar, samt pudra näsan, så vi missade det mesta av showen (grrr, ska aldrig pudra näsan mer!) men lyckades fånga en hoppande delfinrumpa i fjärran på bild i alla fall.

En avstickare på hemresan till Postojnagrottorna i Slovenien. Så sabla häftigt o mäktigt!!!

Det är ett 21 km långt grottsystem (varav 5,3 km är tillgängligt för beskare) där man åker med tåg in o ut o i övrigt får spatsera runt nån timme. Vilka vyer!

O på väg igen, denna gång för att hitta camping i Seeboden i Österrike. Gick väl sådär...

Herrens o GPS:ens väg äro outgrundliga

Till slut kom vi fram i alla fall

Fnissade ytterligare en halvtimme när man försökte ta sig ut från restaurangen o alla ens fördomar om österrikisk bompabompa besannades då plötsigt denna kör uppenbarade sig o spärrade vår framfart för att sjunga snapsvisor

Närmar oss. O Bordershopen i Puttgarden får sig ett besök

Då blir man så här glad

Fredagen den 22 juli kommer vi då hem.
O hund o kattvakten kan då meddela att Fredagsmys (katten) passat på att nedkomma med såväl en Lördags, Söndags o Måndagsmys!
Kors, vi hade inte ens en aning om att Mysan hade bullar i ugnen när vi åkte!!!
Outgrundliga äro Herr... ja ni vet...

Vid pennan. Typ   // Ingela

Bakom mina solglasögon, kan jag va mig själv...

... nu är jag ju dock oftast mig själv o solbrillor använder jag av nån konstig märklig anledning så gott som aldrig. O i så fall oftast som hårband.
Det jag ville ha sagt är att NU är livet ganska bra.
Tänker ibland på att kommer den dagen då man vaknar o inte har någon krämpa så ska jag verkligen glädjas åt det o komma ihåg det.
Nu har det gått närmare en vecka utan större misär.
För första gången på sisådär ett år (sist var förra gången vi var i Kroatien) så har jag vaknat o reflekterat över att jag faktiskt mår bra. Fantastisk känsla.

Det händer att nåt får bräker till ibland i mina dagdrömmar, att jag snuddar vid tanken på svek o lögner, tomma ord o besvikelser, folk som försvinner ur mitt liv, men jag har blivit jäkligt bra på att putta undan otrevliga tankar o leva i nuet.
O nuet just här är väldigt enkelt o trivsamt o oproblematiskt.

Det händer att jag som vanligt drömmer mardrömmar men det är ju bara ett tecken på att hjärnan fungerar.

Men det händer alltmer sällan att jag vaknar o måste krypa ur sängen för att ryggen är helpaj, att jag får besök av Horton, att huvudvärken aldrig släpper, att ständigt ha magsår o hjärtproblem som uppstod när ett får bräkte lite för högt för en tid sedan

Jag vet att det här inte varar för alltid. Att vardagen kommer.
Men just idag är jag stark, just idag mår jag bra.
Det gäller bara att erkänna det för sig själv. O komma ihåg det.

Jag har en liten ide' - kan inte alla Goe-elever o de människor som betyder mycket för mig, helt enkelt bara flytta hit nåt år eller två? (Får undanbedes vänligt men bestämt)
Så kan jag leva kvar i min bubbla.
O så kan vi bubbla tillsammans.

Varför?

Igår hörde jag hur ett litet barn frågade varför det inte blir popcorn när en blixt träffar ett majsfält.

Jag har aldrig tänkt så långt i hela mitt liv...

Mitt liv som potatissallad...

Den här gången blir det en mat-blogg.

Häromdagen fick jag höra att jag var "som potatissallad".

 Det hela var nog några ord i flykten o menat som en form av eh... komplimang.

Genast satte ju hjärnan igång o snurra o jag insåg att ja, det är ju så det är. 

Jag är som en potatissallad.

En potatissallad är ett tillbehör, något som man tar till om det inte finns något bättre.

Det hade varit klämkäckt att vara en "het potatis" eller varför inte en vackert gräddad gratäng, något som alla gärna tar som första alternativ o något man gärna tar om av. Ofta.

Men nu bestämde Gud eller Ica-Stig eller nån att det bidde potatissallad.

En potatissallad måste oftast göra sig påmind - att "Hallå, här är jag! Välj mig! Jag är till lågpris (pga bäst före datum?!)
Ta mig - cykel på köpet!" Typ.

En het potatis väljer man bara.

En potatissallad kan dock vara jättebra att ha om man vill nåt. Kanske komma i kontakt med "den stora biffen, något "litet köttstycke" eller kanske låna nåt färggrant till salladen.

Det är inte så många som vet vad som finns inuti en potatissallad. Man tror nog att man vet, det syns ju nästan liksom, men inuti en potatissallad finns så mycket mer än klicken man ser o som kanske mest ger ett slarvigt, spretigt intryck.

 Man skulle nog bli överraskad om man tog reda på vilka ingredienser som ingår. 

En het potatis ser man ju liksom hur den är uppbyggd. 

Naggar man lite på yttersta lagret så är den ganska lik där inuti med.

O betydligt hårdare än den lilla klicken med potatissallad som ligger där o är till lågpris.

När man använt en potatissallad kan man välja att slänga den eller ställa tillbaks den igen längst in. Där glömmer man sedan bort den tills man kommer på att man behöver den igen.

O då finns det alltid en liten kladd kvar. 

En kladd som snabbt glömmer att den surnat. 

Det är trots allt bättre att vara potatissallad än ingenting alls. 

O den där kladden hoppas att hon alltid räcker.

Till dig. O dig. O till dig

Ta gärna en klick nån gång.

Det sa bara klick. 

( Den här sändningen sponsras för övrigt av Netto .65 kilo potatissallad, nu till kampanjpris)

Liten dansk resedagbok...

Resedagbok 19 maj

Håller den planerade avresetiden hyfsat. Ska bara checka av var Mysan är (katten). 

Hittas inte så antar att hon är ute. Låser bilarna. Strax innan avfärd upptäcker vi att hon sitter inlåst i en bil. 

Dumma katt. Katter ska inte gilla bilar.
Packar det sista.
18.10 påbörjar resan för första gången. Blir väl några gånger till i vanlig ordning. 18.45 är vi i alla fall iväg. Påbörjar skrivandet av denna dagbok. Blir åksjuk
20.00 Simlångsdalen. Igen. Sveper dock förbi.
21.00 Ankomst Varberg. Letar reda på färjeterminalen. Hittar en gratis ställplats. Utforskar området. Klampar rakt in i ett fågelskådargäng o en ny värld öppnar sig
Iakttar 3000 änder. Typ.
Försöker ladda ner alla offlinelistor det bara går på Spotify 



Fr 20 maj.

Från 05 gör fåglarna (de 3000 änderna) allt för att väcka oss. Gör ju inte så mycket då vi ska med färjan strax därpå.
Civil snutbil spärrar vägen i kön för att borda färjan. Jag börjar genast fundera över om nån av oss smugglar knark.
07 Färja till Danmark. Oerhört lite folk. Typ 100 pers totalt på en gigantisk färja. Men det är klart. Det är nog bara Alvesta kommun som har studiedag idag.
Diverse färjesysslor. Såsom att rensa 500 mobilfoton o klå de andra i yatzy


...o sen blev det visst inte nån mer resedagbok. Men huvudmålet - Djurs sommarland - klarades av på lördagen i alla fall.

(Vi var iofs där på fredagen o "råkade" smita in genom personalingången, så var där en stund på en tämligen tom nöjespark. Tyvärr var ju ingen av attraktionerna igång)
På lördagen hade vi dock som mål att tillsammans ha åkt 100 "åk" på de 8 timmar som parken hade öppet.
En del köande gjorde att vi baaaara klarade av 94 st men det är inte fy skit det heller.


Bergodalbanan som länkas med o som i mina ögon är Djurs bästa attraktion o ungefär i samma klass som Balder o Helix, hann jag med 8 gånger.

Så, det var en liten statistikrapport mest för att ha nåt o säga.
O för att slippa städa möjligtvis.