En fluga gör ingen vinter

Jaha. Då var det dags igen.

Att hitta tillbaks till sin blogg.

Här ligger den i alla fall o luktar sumpgas.

O det har gått alldeles för lång tid sedan sist, så jag kör helt sonika på.

Här följer en liten fotosession över december.

Hade funderat på att göra ett jul-inlägg bara men jag tror min själ att vi slänger in lite foton 

över hela deciembre (jodå, man har väl läst spanska också. En lektion. Lärde mig uppenbarligen aldrig att stava på den lektionen)

Planerat är även att köra en nyårskrönika när vi cyklat runt hörnet på 2018. Misstänker att då blir det foton till förbannelse. O bröttext. Att begränsa sig till en av något är visst inte min grej.

Att begränsa sig till en av något är uppenbarligen inte min grej.

Att begränsa sig till en av något är uppenbarligen inte min grej.

Ja se, jag är rolig så det förslår...

Nu kör vi! Välkommen till mitt decemberland:

Från Me, Myself and I - en go o gla jul i efterskott. O förskott.

Det gäller ju att vara tidig. 

Som flickan sa.

Truppgymnastikhallen i Växjö. Alltså, vilket ställe! Fantastiskt att gymnaster har ett sådant ställe att kunna utveckla sig på!

Alldeles för sent firas Fars dag men så´na är ju vi. Pinchos är ju alltid mysigt om än mer mysigt än till exempel gott o prisvärt. Men mys är ej att förakta heller.

O någonstans i början av december så gjordes ännu en helt normal pod-inspelning.

(Sugen på att lyssna? Bara till att leta upp "Blandfärs" på exempelvis podtoppen)

Med mig bakom spakarna blev det inte som man tänkt sig på Kulturskolans julkonsert. Nu var det ju iofs inte mitt fel att ljusbordet pajade. Skyller helt o hållet på Teaterspöket.

Leya o jag stod på loppis i Folkets Hus. Med hyra avräknat hade vi nog dragit ihop den svindlande summan av cirkus 100:-. Men kul var det!

Garage-bygget tog fart i början av december.

För att fortsätta o fortsätta.

Vem behöver en minigris när man kan köpa såväl en spargris som sin fjärde jacka för säsongen...

Man kan fylla år o bjuda på kalas med sju sorters köpta kakor.

 Nä, lussebullarna är hembakta faktiskt.  Tillika jäkligt goda. Faktiskt. Igen.

Man bygger tillsammans med sin ständiga vapendragare en julkrubba av wettexdukar o grillpinnar. Jesus själv fick bli en köttbulle. Att det hela sen liknar en fågelholk o att ingen vet vad som händer med huset när trasorna drar ihop sig o torkar är smällar man får ta.

Det poddas igen av Nöten o Svinet. Vem som är vem kommer vi aldrig ens själva att förstå oss på.

...o det hela resulterar i ännu ett helt normalt avsnitt. För oss alltså.

Uppesittarkväll. Typ.

O så lackade det då mot jul så till den milda grad att den utspelades i Linköping. För oss alltså. 

Det var säkert andra som firade någon annanstans.

Systrarna Karlsson i kär återförening.

Det är för övrigt den kära systern till vänster som har tagit de fina korten från julfirandet i Linköping som nu följer.

 Det är korten som följer bör tilläggas, julfirandet är avklarat. Bara så att ingen blir förvirrad o bänkar sig framför TV:n om några timmar menar jag, i tron av att Kalle Anka ska serveras då.

Sådan  älskvärd far, sådan älskvärd dotter.

Det går inte att lära gamla hundar att sitta. Men att slänga ihop en gåstol är de en jäkel på!

Äntligen äntligen äntligen fick vi så träffa Miliam, nya stjärntillskottet i familjen, o hinna rå om honom lite mer på egen hand. O hår är ju alltid spännande att dra i.

Länge sedan det fanns sådana här små Hjärtan i släkten, men nu äntligen!

Syftar främst på personen till höger på bilden.

Tummen upp för att sitta hos Leya.

Det här med strumpor är ju också rätt spännande...

Vem härmar vem är frågan?

Jimmy o Marcus ler i mjugg.

O så var det så dags för Miliam att träffa sin första tomte. Att tomten hade masken på sned, inte såg ett smack samt pratade på alla möjliga dialekter bekymrade honom inte.

Närkontakt av tredje graden.

Glad pojke (glada pojkar?) över den fräsiga julkklappen från morfar. (?)

O där julafton gick över till juldag så landade Widéns hemma i Kärret igen för att några timmar senare återuppta firandet, nu även i Virestad. O i Virestad bjöds det dessutom på guld.

Julen varar hem till påska. Men Blandfärs senaste avsnitt är en resumé över året som gått o året som ska intas o varar ungefär hur länge som helst. Denna gång hade vi även gäster med. Gäster som liksom vi kanske har svårt att stå för det här med Blandfärs till en början...

Egoboooooost o storvinst i utmaning

För ett par veckor sedan så hade jag o Felix en vecko-utmaning för att piffa upp tillvaron lite. Det var något så fånigt som att kolla vem som fick flest meddelanden under en vecka. Vi brukar väl båda klaga att det sällan är någon som tar kontakt med en, utan vill man ha kontakt med omvärlden får man oftast kontakta själva omvärlden (förutom exemplevis Lindex o Kappahl o andra företag som gör kampanjutskick på torsdagar. Det kaaaan även hända att någon hör av sig ibland o vill låna något. Nu hårddrar jag kanske det här men det är ungefärligt utgångsläge).

Felix brukar gå segrande ur sådana här töntiga utmaningar, gossen är tämligen mer populär än jag o behöver inte bara förlita sig på Kappahl o Company.

Den här gången tog det dock en helt annan vändning, då han började annonsera ut saker till försäljning o sedan räknade intressenterna som lämpliga offer.

Då gjorde jag slag i saken o startade en egen kampanj på sociala medier. Jaa, ni kan väl ta del av det hela enligt nedan: 

"Hjälp! Jag o min ständiga vapendragare Felix har tydligen en tävling oss emellan den här veckan. Den går helt sonika ut på vem som får flest ”nya” meddelanden.Nu har den bastarden annonserat ut en massa prylar till försäljning vilket gör att det plingar friskt i hans fån. Inte okej tycker jag som inser att jag troligtvis måste vänta till torsdag innan någon hör av sig o då är det bara Lindex o Kappahl som talar om att de har rea på stödstrumpor. Sååå jag tänkte bara hälsa alla välkommen att höra av sig till mig. Man kan exempelvis skicka ett hej, tala om vad kilopriset på förkokta revben är eller ge en lägesrapport från Arboga utgjuteri.
Det som giltas är sms, messanger/chat eller snapchat, inga kommentarer här alltså även om det också är trevligt.

Tackar mjukost i förväg 😊 Vi hörs?"

Då det är en handfull som brukar blicka förbi mina fb-inlägg räknade jag inte med större respons.

Men jädrar i min lilla låda (och dator! Och mobil!) vad det sedan plingade närmaste dygnet!!!!
Så roligt att så många hörde av sig o med så spridda hälsningar.
Jag fnissade o log o grät en skvätt om vartannat (medan Felix surnade till mer o mer. O sålde några t-shirts till...)

Men vilken total ego-boost detta var! O så superkul!
Vill passa på att tacka alla inblandade för erat otroliga stöd! Tusen tusen tack!

Jag gick starkt segrande ur den här utmaningen för en gångs skull och Felix har precis börjat prata med mig igen... ;)

Nedan följer ett axplock av mitt ego-boost-dygn:

Närmare 30 olika personer hörde av sig. Det var nära o kära, grannar, före detta grannar, gamla elever man inte hört av på urminnes tider, skolkompisar från dinosaurietid ungefär, folk jag inte ens känner, bekanta från Kroatien, syrrans kompisar. O så Jesus.

Jag fick 98 olika meddelanden. (4 personer var så fyndiga så de skickade typ 15 meddelanden var. De räknade jag dock som ett pling)

Jag fick 2 totalt oväntade "kärleksförklaringar" från folk jag knappt ens trodde visste jag fanns.

Jag fick  i övrigt bland annat:

* Tips om att lägga ut annons om att jag hyrde ut bostad i Stockholm för under 7000:-/ månaden. Detta skullle generera i många svar.

* Fick veta att på sidan 205 i Klinisk Omvårdnad2 av Hallbjorg Almås kan man läsa om eliminationsproblem som uppstår vid stress o långvarigt sängläge

* Fick lära mig att enligt lag är det förbjudet för grisar att para sig på New Mexicos flygplats

* Jag fick veta att det regnar på Anneberg

* Att det finns nystickade härliga raggsockar + ,melonsockar hos Fru Garn i Alvesta

* Jag fick middagsrapport från såväl Falkenberg som London. I England åt man kycklingwok till middag.

* Jag fick även meddelande fårn en som talar om att hon älskar att vara pensionär + att det var en bra dag att planera vitlök

Nu ska jag bara fundera ut en ny utmaning...

TÅRAR ÄR ORD FRÅN HJÄRTAT SOM MUNNEN INTE KLARAR AV ATT SÄGA

Jag gråter i regnet så att ingen ska se

Att det skadar mig nu det som fick mig att le

Jag kommer aldrig låta dig veta hur trasig jag är

Hur mycket jag går sönder varje gång du ej är här

Jag vet inte längre om jag är glad för det jag fått

Men jag är hellre skadad än att inte känna nåt

Så jag väntar på mörker och ber om stormig sky

Varje gång det blir för mycket, varje gång jag måste fly

O för en stund bedöva det som sårar

Genom att låta regnet döda mina tårar

Jag vet inte längre vad jag en gång har förstått

Men jag är hellre skadad än att inte känna nåt

Så du kommer aldrig känna till, alla gömda tårar som

Döljer min förtvivlan varje gång allt börjar om

Jag behövde inte se för att känna, inte höra för att förstå

Men du valde att förneka vad som hände mellan nu och då

Jag vet inte längre hur jag mår o hur jag mått

Men jag är hellre skadad än att inte känna nåt

Till slut när allting ljusnar, när min gråt är klar

Ska jag leende gå in i solen och ha alla svar

Men till dess ska du aldrig behöva se mig gråta

Det var regnet som föll som fick mina kinder att bli våta

Jag var hellre skadad än att inte känna nåt

O nu hoppas jag till slut att du har kommit, inte gått

Bloggutmaning check! Kramar från Lipsillen =)

Hästen går inte ända upp i bestickslådan...

Jag har nyligen (igår) upplevt mitt värsta restaurangbesök ever. 

Märkligaste i alla fall. 

För den gången jag fick ett öppnat halvt saltpaket mitt i min hamburgare på Gyllene Måsen, eller när jag fick en 3 cm stor kackerlacka i min mat i exotiska Stockholm var kanske snäppet värre.

På en plats hyfsat nära mig har det i juni öppnat Old Mikes Diner. Ser superhäftigt ut o ger sken av att ha fruktat snaskiga hamburgare.

Igår styrde jag, Sis o Leya kosan dit med kurrande magar.

Fasad häftig, inredning snögg o lite fränt med att göra beställningarna o specialdesigna innehållet via app.Så långt gick allt bra.Förutom att jag inte kunde betala med kort i appen o att jag fortfarande inte sett till nåt kvitto efter att ha swishat.

Syrran fick in sin mat först. Den stora Coca Colan hade förvandlats till en liten. Aiolin var majonäs o vid försiktigt påpekande av detta bars det in en ny bytta...med...majonäs...

Runt omkring oss ser vi mat får lämnas tillbaks från minst tre bord som fått fellevererat 

eller något saknats.

Så kommer då Leyas o min mat. 

Serverad av den mest creapy servitör jag träffat. Mer rakryggad än en flaggstång o med ett leende som gick runt hela huvudet o tillbaks igen.

 O känsla man får är att han är tagen direkt från ett The Sims-spel.

Jag hade bytt till sötpommes (eller sötvattenspommes som jag trott att det heter sedan jag stiftade bekantskap med dem för något halvår sedan) men på min bricka stod vanliga pommes. Det ordnade sig dock snabbt då Leya som beställt vanliga pommes, fått söt(vattens)pommes.

Leya hade lagt order om en del saker som skulle tas bort från hennes burgare o det hade man lyckats med. Däremot var det tillagda baconet ett minne blott. (Förutom på betalningen förstås)

Jag hade lagt till ost på min burgare. Total avsaknad av ost. Däremot hade man lagt på en extra hamburgare så där tronade två köttbitar på varandra. O då jag påpekar att det nog blivit lite fel står The Sims-servitören stadigt o rakryggad, 

flinar om möjligt ännu mer o får till slut fram ett: ”Mmmmm...” (samtidigt som han står kvar, ser oerhört stolt ut o inte gör något mer. Än ler. Döläbbigt) 

Jag blir så nervös av att inget händer så jag hasplar ur mig nåt om att jag väljer att behålla min mat så att vi får äta nån gång. The Sims står då leende kvar, men går vidare efter några sekunder, vänder o kommer tillbaks o säger leende:”Köttet är ju dyrare. Du tjänar på att behålla den extra burgaren, den kostar mer”. Sedan blinkar han till mig o går leende därifrån.

Maten intas. Tämligen små hamburgare för det priset (fast jag ska ju vara tacksam, jag fick ju två...) o inga fler problem uppstår. För oss. (Här nånstans får vi även in vår dricka)

Att en servitris står utanför o viftar i bråk med en av kunderna, vanlig pommes får bytas mot söt(vattens)pommes vid ytterligare två bord, alla anställda slafsar runt i ostrukna T-shirts med ölreklam på, sällskapet bredvid oss inte får sin mat då en av beställningarna inte nått fram o att The Sims o en servitris plötsligt ställer sig i köket o lagar mat för att sedan bära ut den i restaurangen o sätta sig o inta det själv, tycker vi inte längre är något  oväntat.

När vi så är klara, mätta o nö...., nåväl - mätta... ser vi att man kan betygsätta stället i appen. Det känner vi att vi måste göra. Upp kommer en ruta där det står att här kan du betygssätta ditt besök. Sedan en stor tom yta där man inte kan skriva något o så en ruta med ”skicka in”. Jo då så att...

Då det inte gick att betygssätta där så kommer betyget här:

+ 3 för maten, -20 för servicen, - 97 för The Sims som jag kommer ha mardrömmar om i månader.

Hoppas de skärper till sig. Stället har potential. Men bara stället i nuläget. Troligtvis kommer de åka på ett antal stämningar från personer som valt bort något de är allergiska för o sedan fått in dubbel dos av just det. O det ska de vara tacksamma för...

Ja halleda.

Huset som Gud glömde. Eller så var det det enda han kom ihåg

Vad synd, det har ju potential egenligen. Just det - glömde att nämna att servetter o salt fick vi be om.

Pustar ut i den lilla campingstolen från Bil-Tema

Resedagbok - Plitvicesjöarna

Jaha, då har vi så kommit fram till reseskildringen om fantastiska Plitvice-sjöarna.

Camp Korana som vi bodde på o en del matnyttigt om det har jag redan gaggat om i förra inlägget, så vill man veta mer fakta om det, kika tillbaks ett snäpp.

Detta inlägg handlar således enbart om Plitvice o om jag misstänker mig själv rätt kommer jag förmodligen ösa ut en massa foton därifrån. O en hel del svammel förstås. 

Det är ju jag i ett nötskal. (är nötallergiker själv bör tilläggas. Ödets ironi)

Söndag 1 juli

Sov ganska gott trots regn o åska. Vid 9 gick gratisbussen från campingen upp till entre´n vid Plitvice-fallen. Det kostade 250 kuna per vuxen, 160 för studerande o 110 för barn upp till 7 år. Jag hävdade bestämt att vi var två vuxna o en studerande men biljettsnubben hävdade resolut att Leya var ett barn. Nu vet jag inte vad han vet som inte jag vet angående Leya (som är 12) så jag struntade i att överklaga detta o tänkte att en glasspeng är ju alltid välkommet.(även för  barn över 7 år...)

Sedan strosar man runt som man vill. Vi valde längsta turen, C - som är 8 km. Följ stigar ner till högsta fallet där man blir rätt blöt av stänken (regncape kan vara bra att ha. Glöm paraply om det skulle regna rent allmänt. Då petar man troligtvis ut såväl ögon som hela personer man möter på sin icke alltför breda vandring genom fallen) sedan uppåt igen o se en massa fall. Gratisbåtar tar en över till andra sidan så att säga o där finns ännu fler fall att lösa o begrunda o flanera kring. Man går o går på stigar o trall. Bra att ta rutten så man tar det stora fallet först o sedan båt o vandrar upp med fallen o hela tiden, alltså följer fallen uppåt.Gympaskor är ett måste o det regnar ju en del nattetid i alla fall däruppe så det kan vara lite geggigt men man går i princip hela tiden på trall eller broar o stigar.

Gratisbuss tar en sedan ner till entrén igen (går varje kvart, båtarna varje halvtimme) eller någon av de andra stationerna (det finns tre st totalt. Vid varje station finns det toa o matställe. Många sittplatser om man har med eget fika.)

Kl. 17 går så bussen tillbaks till campingen där  man kan studera eldflugor o känna sig salig över en fantastisk dag.

Vi hade tur med vädret då det var uppehåll men molnigt. 

Inte för varmt alltså utan byxa o jacka var gött!

Man kan givetvis åka bil upp  till fallen med o stå på parkering såväl med personbil som större fordon.

Vi har varit tidigare på Krka o nu Plitvice som båda är nationalparker med massa vattenfall. Båda är helt fantastiska. På Krka får man dessutom  bada i ett av fallen. Plitvice är dock aningen mäktigare. Så ingen direkt vinnare tror jag dem emellan, de är fantastiska på sitt sätt o jag är glad att jag haft förmånen att få uppleva dem båda. 

Åk dit!

Tror att bilderna för det mesta får tala för sig själv.

Jag gaggar så mycket ändå.

I skrivande stund sitter jag ute på camping Zablace i Baska o hör hur Kroatien tar sig vidare i fotbolls-VM. Det hörs!!! Här lär inte kunna gå att sova i natt misstänker jag, men vad gör väl det när det är så härlig stämning.

Är inte så intresserad av fotboll så sitter här under min korkek o luktar på blommorna o hör det hela på avstånd i stället. 

O det är när man hör segertjuten man sms:ar sin vän bosatt i Sverige (eller i Älmhult, men men...) med frågan: Vann vi?

Tror bestämt mitt hjärta hör hemma här ett par kilo.

När man tagit sig vatten över huvudet...

Tadaa! O till vänster har vi ett fall. Endast 39.90 kilot.

Familjen Annorlunda åker båt. Totte bakar.

Båtarna som tar en från ena sidan till den andra. Typ.