"Vem är jag, vem är du...?"

Hmmm...

...skulle bara smaka på ordet semester.

Det smakar...ganska gott tror jag. Jag som befarade att det skulle vara beskt o lite surt. Vi får väl testa helt enkelt. Jo, jag tror bestämt jag tar lite semester nu o känner efter. Kanske kan man be o få tre skopor semester i olika smak o bara hutta i sig det göttaste.

3 skopor semester tack. I bägare =)

Sådär - nu får ljud o ljusbord o ljushuvud vila i några veckor...

I brist på uppdatering...

LIVE LIKE YOU MEAN IT

LOVE ´TIL YOU FEEL IT

IT´S ALL THAT WE NEED IN OUR LIVES

SÅ STAND ON THE EDGE WITH ME

HOLD BACK YOUR FEAR AND SEE

NOTHING IS REAL ´TIL IT´S GONE

Bättre en etta i Ömo än tio i skogen...

Att sätta räknare på sin blogg var en helt klart intressant tanke. Jag som trodde att inte en själ var inne här förutom min själ...
Fast det är ju en liten tapper skara faktiskt. Trevlans:)
Ligger nu i en lya i Österbymo väntar på att pubmonstret ska vakna så man kan få lite frukost. (öhum, lät det där fel?!)
Helt galet att vara här o återse en massa folk man känner igen. Allt från gamla lärarinnor, kompisar från Stockholm (galet, men sant) till gamla hemliga förälskelser:)
Nu vaknar nån på andra sidan de tre bord mamma ställt mellan oss:)
Idag blir det 3 föreställningar samt en föreläsning med Thomas von Brömsen.
Om man skulle hinna med ett dopp i Sundsjön med?
O kanske jobba lite? Skriva en låtjävel eller nåt...

Senaste dygnet...

Drar upp rullgardinen, skådar en förrymd ko. Gulligt litet djur. Leya till dagis. Får ta omväg - står en ko i vägen som vägrar flytta på sig. Sabla ko. Betygsätta. Göra en reseblogg till mig o Felix o vår stundande resa. Oroa mig för att jag ska bli sjuk innan dess. Titta ut genom fönstret. Där står två förrymda kor. Förbannade kor.Utbyter tankar med Jesus. Skådar ut genom fönstret, bara en ko kvar som är förrymd. Ko-helvete! Sortera sketcher o sånger. Besluta mig för att faktiskt häcka ute ett tag, pluggar pedagogiskt drama. Inga kor i närheten. Rensa mer papper. Hämta Leya. Mat. Snitzel. Jaha. Leya klämmer två stycken. Vad hände liksom. Studerar min blogg o inse att jag måste skärpa till den lite. Lär känna Raimo - jag säger bara, passa er för den karln! Ut på motionsrundan. Jädrar vilken Spotifylista jag har fått till. Ormfobi. Rusar i blindo. Hem. Klippa gräs. Jagas av en femåring i elbil. Lägga femåringen (dock utan elbil). Flytta över o installera nya himmelsängen till Leya. Avbryts av att grannen signalerar att det är förrymd ko i vår trädgård. Jävla helvetes ko-fanskap! Fortsätta installera säng. Risk föreligger att jag inte ska orka lyfta på taket (med en stjärnhimmel av lysdioder). Lyckas under vilda stånk o pustanden.Krypa ner i bingen o funderar. I vanlig ordning.

Vakna. Dra upp rullgardin. Ko-fanskapet kliar röven mot vår postlåda. GAAAAAAAAAARGH! Något brister inom mig...

O efter det har dagen fortsatt. Tack o lov för det i alla fall...

Livet på landet

Ingen ser att clownen är ledsen

Jag avskyr det här med när en person måste ändra på sig för att anpassa sig för andras skull.

Men inser att det är väl så jag måste göra nu för att få rätsida på saker o ting.

Det är svårt när det är så mycket man vill.

Fast det har kanske blivit dags att "växa upp" nu. Inse hur gammal man verkligen är. O försöka gå tillbaks till den Ingela som faktiskt är närmare 40 år. Som förväntas kunna förvälla en söndagsstek (eller vad tusan man nu gör;), som vet allt om vilka perenner som trivs bäst i sydsol, och som har ett "normalt arbete" 7-16.

Förmodligen är det väl 40-årskris jag haft senaste året - även om det året fått mig att må bra, känna att jag lever och lärt mig så mycket om mig själv. Konstig "kris"...

Så jag vill tacka alla involverade som gjort mitt år till ett av de bästa hitills.

Det är inte det att jag tror att jag är 20 igen- jag är fullt medveten om hur gammal jag är, men tydligen så är det så många andra som har åsikter om hur jag är. O det är ju inte bra. Då får man sluta vara egoist. Eller vad tusan man nu är...

Är så himla trött på att ständigt o från flera håll höra hur annorlunda o onormal man är. (även om det sägs med andra ord) O jag vet inte hur länge till jag orkar försvara mina vänner. Eller snarare att jag väljer att umgås med just dessa personer.

JA, jag vet att flertalet av mina vänner är yngre. Betydligt yngre. So what? Så länge det inte skadar någon, så vad spelar åldern för roll?

Jag ber om ursäkt om jag skadat eller sårat någon o om folk tycker att jag har förändrats för mycket.

Jag vill bara vara jag - o det är kanske dit jag börjar hitta nu. Det behöver ju tyvärr inte innebära att jag blir en bättre person i andras ögon.

Jag ber verkligen om ursäkt om jag på något vis försummat min familj. Det är verkligen hemskt illa i så fall.

Tro inte att jag inte har dåligt samvete. Ständigt dåligt samvete. Det är så många jag ska räcka till för. Givetvis familjen. Sedan alla mina andra barn. Alla mina elever alltså. O i o med att man har det yrke man har involveras man kanske extra mycket i vissa personer. Mer än vad som är "normalt". Men de ger mig så otroligt mycket, kan jag ge något tillbaks, finnas där om de behöver mig så är det en självklarhet.

Jag kanske helt enkelt har för många människor jag bryr mig alldeles för mycket om.

Helst ska jag hinna räcka till för mig själv också.

Efter gårdagen så började nog en ny fas i livet. Har funderat rätt mycket idag. O det kanske är dags att återanpassa sig. Jag har haft mitt lilla egoist-år.

Gårdagen innebar bland annat avslut på detta läsår. Snart är sommaren här o det mesta kommer att lösa sig själv. Så till hösten så har jag kanske planterat de där krokusarna i syd o har lärt mig att reda en sås (en bra sås reder sig själv) o håller mig hemma varje kväll.

Men snälla ni - tänk på vad ni säger till folk. Speciellt om det är till någon som oftast är glad. Även om pikarna sägs på ett skämtsamt sätt så sårar de.

Ingen ser att clownen är ledsen...

Dagens höjdare! =)

Vad  njuter du av en solig sommardag?

Frågan var nog: Hur många gånger du äter glass under en sommar? Hehe