I juletid har man tid till att ha tid

Så kom den då. Julen.

O med den svepte Rudolf även in med förkylningar.

Natten går tunga fjät. Runt gård o snuva.

Typ.

Andreas o Leya var sjuka redan dan för dan före snytaredan. Leya med kulmen o feber på självaste julafton.

Efter det avtog deras sjuka o ju närmare vi kom Linköping på juldagen, desto sämre blev jag.

Men  att sitta med öppen mun i ett nåt halvhjärtat försök att andas o glasartad blick är så värt det när man får träffa nära o kära.

En trefelig jul har det varit.

Med firande julafton i Baggås med familjare Bengtssons, Widéns o till o med gamla kära teaterelever.

Firarna  - de komma från öst, de komma från väst ty även Gotläningar, Värmlänningar o Stockholmare var med.

Möe mat, trevligt umgänge o jag trodde att jag skulle klara mig från att somna till Kalle Anka. Det var som förgjort. Tjuren Ferdinand, Tjuren från Bronx o Robin Hood passerade revy på TV:n medan jag slumrade i sviterna efter den dåliga sömnen dygnet innan. Efter Robin Hood var jag åter på banan dock o fortsatte vräka i mig av Mians underbara julgodis. (sisådär 57 sorter. Minst. Mums)

Hyfsad tidig hemgång då Leya hade feber. Fortsatte hemma med att titta djupt i hallonlakritsglögg-flaskan samt se ett par missade avsnitt av Enkelstöten (Sveriges skådespelarelit in action).

Det höll dock inte hela vägen. Jag somnade ånyo mitt i ett avsnitt. 

När juldagsmorgon glimmar, jag vill till stallet gå.

Nä, varför skulle jag vilja det. Jag är ju allergisk mot hästar. Jag tycker inte ens om hästar (men hamburgare är gott)

Jag vill till Linköping gå i stället.Men vi tog bilen. O hämtade mor Anna i Ö-mo o sladdade sedan in hos syrran lite mitt på dan.

Då hade bror Ove precis anlänt o strax därefter pep Systerbarn Jimmy o Sofie in, samt Jesusbarnet o pappa Marcus in oxå. 

Nä, nu blev det för rörigt, vi tar det igen. 

Fram till Sofie hängde ni med va? 

Nu är det som så att det ligger ett litet gossebarn o nannar i några månader till inne i Sofies etta med kokvrå. 

Ni hänger fortfarande inte med? 

Sofie väntar således barn. Så här i juletid kan vi kalla honom Jesusbarnet, annars går han under arbetsnamnet Biffen. O Jesus (Biffens) pappa är inte Gud utan Marcus.

Julemat igen o ännu mera julklappar o kulklappar.

Se Egyptenfoton. O avsluta med att sova i Jimmys lägenhet i Johannelund.

I morgon är en annandag. Eller den kom sedan. Efter juldagen alltså.

O då åktes det tillbaks till Syster Annika, åts gröt, jag o Leya ut o kika i lite affärer o köpa allsköns konstiga kläder, tillbaks o äta mera mat o så styrde vi sedan hemåt Kärr igen.

Tack alla underbara släktingar med respektive för en fin jul <3

Konstigaste på julbordet: Kräftor

Roligaste överraskningen: Bröllop

Tråkigaste: Den traditionella bockbränningen uteblev. Liksom många numera struntar i nyårsraketer o smällare av hänsyn till djuren får vi också skylla på det. Man skall inte springa runt o elda bockar hej vilt liksom. Dessutom gick det inte att få tag på någon bock.Trots alla #metoo-kampanjer.

Julens nyhet: Min andra brors mamma hette Elvira. Hennes tvillingsyster heter Tolvira. De var för övrigt 12 syskon. Heeeelt underbart namn!

Kuriosa: Mina hårfärgningar enligt konstens alla regler o expertisråd har nu falerat. Jag är numera blåhårig. Fläckvis. Ta bort mig. O låt mig i alla fall inte stå i fler omklädningsrum med för starka lampor o upptäcka detta faktum.
För övrigt är min engelska helt katastrofal. Men det är ju en annan historia.
That is another history.

Jag är inte torr bakom öronen. Inte ren heller. Däremot har jag en bakom örat. God Jul.

Hemma. Lugnet före stormen. Eller just det ja, kvällen före julafton stormade det va?

Uppesittarkväll. Dopp i grytan typ.

Zack önskar alla en hundelserik jul.

Äh, den här gamla trasan. På vinden har jag tydligen ett 20-tal festklänningar nerpackad i en kista. Den kan man rota i när man vill finna något lånat, något blått o allt vad det nu är i den där gamla ramsan... (sen kan man tydligen somna mitt i fotandet. Alternativt bara se förbåldat självgod ut)

Rudolf has left the building

Baggåsklanen med respektive (Isak, Hauns, Rasmus, Frida, Agnes, Mian, Emmy & Alexander) 

Traditioner är till för att brytas. Månar man om den svenska ålen kan den med fördel bytas mot kräftor. Eller, jag äter ju inget av det men det gick bra ändå. För den svenska ålen i alla fall.

27 minuter innan Ingelas insomnia. 

Dä går bra nu...

Tomtemor o Tomtefar i Baggås

...nu -även med lite Widénare. Tack gänget för en trevlig julafton!

 

Med feber o ludd i öronen på väg till Linköping. Det är få förunnat.

Finaste julkappsrenen, tillika syster <3

Ove fick en av morfars (gammelmorfars) hembyggda flaskskepp.Ett skepp kommer lastat. Häftigt.

Det här är min födelsedagspresent från Andreas för resten förra året.  

O det var vi som julade ihop i Linköping

  (Sofie, Ove, Knäppgök, Andreas, Leya,Marcus, Mamma, Jimmy & Annika)

Linköping <3

Leya o jag köpte likadana klänningar btw. O avskyr man att prova kläder i provrum så kan man fuska genom att bara skala av sig sina egna kläder halvvägs.

Ove o jag. Fick höra igår att vi är lika. Det har inte slagit mig innan.Men det är vi ju. 

Likadana öron exempelvis.

Men vi brås inte på vår mor o har rosa slängande hår i alla fall.

När man tvingar sin gamle kära mor till lite filtrering med Snapchat

Grundkurs 1.

...o så kör vi! 

Vrak säljes för vrakpris. O därmed basta

02.23 (hår, tablett om man nördar sig som jag gör)

Det är ett klockslaget för nattens sömn.

O nej, det är INTE tiden då jag somnade i natt. Det är tiden då jag vaknade.

Vojne vojne. Jag som tyckte 05 (räv) var larvigt att vakna när man är ledig som det var igår. Det här börjar bli larvigt.

Man får mycket gjort dock nattetid. 

Jäkligt mycket gjort.

De där punkterna på listan som var bonusar bara flög fram o prickades av. 

O än så länge har jag faktiskt fixat dagen. Inte ens en liten blink av sömn.

Har fortsatt med göralustan o göralistan o kan ni tänka er - JAG ÄR I FAS!!!!

Med den listan alltså.

Sånt blir jag nervös av.

Vad kommer att gå åt pipsvängen då liksom?

Nu nalkas strax dagens stora skämt tror jag.

Uppesittarkväll. UPPESITTARKVÄLL.

Att den infaller just den dagen då jag sovit sämst på länge är ödets ironi.

Jag ska strax grabba det näst största glas med glögg jag kan finna (det största fann jag i torsdags så det är kört) färga håret gråare än det är o krypa ner i julbadet o förångas. Rastlös som jag är pallar jag inte längre än 7 minuter (om jag inte somnar) o äntrar i stället bastun. När jag  får hjärtklappning däruti efter den dubbla tiden o inte har domnat eller somnat tänker jag rikta in mig på alla chokladkartonger jag kan hitta (en) o så småningom ta mig an den stora utmaningen. 

UPPESITTARKVÄLL.

Med Bingolotto.

Det brukar ju vara det segaste som Gud eller Sveriges television har skapat.

Ikväll vågar jag inte tänka tanken på hur segt det kommer bli.

Jag tippar att jag kommer att ha somnat som en nybastad julegris klockan 19.24 (nyckel, TV).

Med alldeles för mycket choklad i magen.

O lite gråhårigare än förut.

Sen är det jul mina vänner.

Förhoppningsvis en god sådan.

Efter en god natts sömn.

Drängbakfylla o kraschad vänskap

Vilka veckor som skördats här i december!

I början av december drog jag o syrran till Egypten o det var en helt underbar resa. Det enda man behövde göra där var att ta hand om sig själv o inte ens det behövde man göra då det passades upp från alla håll o kanter hela tiden. Vi lämnarEgypten tills vidare o ägnar helt enkelt ett eget blogginlägg åt det vid tillfälle.

Den här veckan har innefattat jobb jobb o jobb, hysteriskt podinspelning, sår i skallen orsakat av gungstol o allmänt julfejande därutöver.

Så kom det då – JULLOVET!
Nu har jag ingen sån här nice uppehållstjänst längre men har ändå tagit ledigt stor del av jullovet. Så efterlängtat!

O vilken början det tog sig då. Typ en ände med förskräckelse.

Efter jobb, ner till Älmhult för att trängas i julhysterin för att få tag på det sista på julmatslistan.

Gick över förväntan. Sedan gick det väl mest bara utför.

Väl ute vid bilen upptäcker jag att min bilnyckel är halv (den består i nuläget av två delar då centrallåset är paj. Med en del låser man upp exemplevis bildörr, klickar sedan i den större delen o vrider om för att få fyr i pannan, eld i maskineriet, drag under galoscherna eller vanlig hederlig uppstart av bil, kalla det vad ni vill) Den större delen var hjälplöst borta. Med gråten i näven o 58 matkassar där bak (i bilen alltså…)började operation genomgång. Efter 10 minuter hade jag lyckats installera en ficklamps-app också så varde ljus uppstod. Hela bilen genomsöktes, jag kravlade runt på knäna i blod svett o tårar samt snölerig asfalt o lyste kring o under bilen, lyfte ut hundbur o de 58 matkassarna o packade upp varenda vara. O där – i den sista av alla dess kassar låg den!
Wihooo! Hur den hamnat där äro en gåta men tackom o lovom attden ändå gjort det.

Det blir aldrig som man tänkt sig.

En timme försenad fortskred så kvällen med bakning o trumpetande o innefattade även ett glutenprov som riskerade att krascha en 15-årig lång vänskap.

O alldeles för sent för att vara okej så väljer bilen från hell att dra igång billarmet o väcka upp halva Älmhult när jag ska hem.

Det blir aldrig som man tänkt sig.

O första riktiga jullovsdagen på riktigt går i bakfyllans tecken. Nog för att det dracks glögg dagen före dagen efter, men den var tämligen alkoholfri, jag hade ju bilen från hell att tampas med på hemvägen menar jag.
Men riktigt sabla drängbakfull i stort sett hela dan. (Nu har jag aldrig varit drängbakfull iofs men tror garanterat att det är så här det känns)

O jag undrar så hur det kan komma sig. Sömnbrist javisst. Men jag tror jag mest är bakfull på livet en smula. Den första darrande julledigheten startade väl sådär. O gav mig även ett o annat att fundera på. O det är jag ju bra på. Tyvärr.

Det blir aldrig som man tänkt sig.

Det är dock förhoppningsvis bland de sista gångerna jag myntar detta uttryck.

Jag har nämligen köpt mig en bok. ”Det blir alltid som man tänkt sig”.

Handlar typ om mental styrketräning. DEN ska jag läsa!!!

O sedan ska jag se till att gå nykter o klarsynt genom livet o bli bättre på att städa bort det som tar energi.
Djupt.

(När jag för övrigt ska lägga upp detta blogginlägg visar det sig att jag inte längre har åtkomst till min blogg.

Det blir alltid som man tänkt sig. Pyttsan.)

 

Bloggen som nästan återuppstod

This is the last song...

Words.

Spontanbad, Stötvågor o Svamp

I väntan på att komma igång med bloggandet så serverar jag idag sanningen om mig själv.

För övrigt hoppas jag på framtida stötvågsbehandlingar, längtar något enormt till fröken frisör på fredag, har kommit till insikt att jag nog måste börja lära mig att äta svamp om det ska fortsätta så här att kantarellerna o fontanellerna i princip fortsätter att hoppa på en så fort man sätter näsan utanför dörren, jag har klippt gräs, lyssnat på gamla 80-talstryckare, själv tryckt i mig så mycket onyttigt jag kunnat hitta (förotum svamp då rå), lärt mig att Sveriges konstigaste rondell finns i Jönköping o väntar nu på att inta en bastu o en pizza.

Helgens höjdpunkt: spontanbadet i poolen på Byalagets kräftskiva.

Helgens lågpunkt: Älgloppor.

Amen.

Livet handlar om...

"Livet handlar inte om att vänta tills ovädret går över.

Det handlar om att lära sig dansa i regnet."

O det är väl det ungefär jag pysslar med på bilden.

Det o ta mig vatten över huvudet.

Det kan man också fördriva tiden med.

Just nu fördriver jag tiden med att göra ett tämligen nonsens-aktigt blogginlägg.

Bara för att jag kan.

Men mest för att jag hade dåligt samvete för att det var så länge sedan sist...

Där dagen börjar om

LFR = Liten fånig Resedagbok

3 juli- 16 juli.

Här var det inte uppdaterat på bloggen på ett tag. Men det beror på att vi bara landade.

Favoriten Zablace på Baska på ön Krk invaderades o tanken var att stanna 4-5 dagar.

Förra året blev det 8 dygn där.

I år två veckor. 2 hela veckor!!!! Har aldrig varit så länge på en o samma plats

  (tidigare rekordet var just 8-dagarsBaska förra året.)

Livet går ju in i en speciell lunk när man är så länge på en o samma plats 

o man skaffar sina små rutiner.

Bästa stunden på dagen är nog den där morgonstunden då jag smugit upp vid 7-tiden o suttit ute o läst, poddcastiserat o relalalaxat.

Sedan var det det här med träningen. Jag tränar ju knappt alls annars o har definitivt inte tränat så mycket under hela mitt liv som under de här veckorna.

Kl 9 är det dags för en timmes ledarledd yoga, pilates, stretching eller liknande. Det har solhälsats såväl fram o bak o jag har gjort nya krumbukter med min stackars lekamen som varken jag eller någon annan tidigare troligtvis skådat.

Rast vila o frukost för att sedan gå upp till poolområdet (poolerna vid hotellet, en inomhus o en utomhus ingår i campingavgiften) för att låta Leya utföra diverse blandade småhopp, kolla hur hög ljudnivån är i inomhuspoolen med 27 skrikande tyska barn samt sedan köra ett pass 

med ledarledd vattengymnastik.

Sedan havet resten av dagen där jag när jag vågat o det inte vågat för mycket har guppat fram nån  kilometer i något som ska liknas vid simning.

Hänga lite utanför husbilen o slumra till för att sedan vakna till med dreglet rinnandes, laga mat eller gå in till Baska o uppsöka en delikat restaurang o kanske fönstershoppa (eller shoppa)

lite i de hundratals butikerna.

Kvällarna har oftast avslutas med umgänge med Björn o Carita. Eller med Plump (ja…eh…det är ett kortspel…) Eller kombinationen Björn, Carita o Plump (där då det sista var ett kortspel. Det första är två goda vänner hemifrån)

O så Anthon! Glöm inte Anthon! (som är en alldeles för sliskig marsipanlikör. Från Tyskland)

Camp Zablace är ju hela familjens klara favorit av de ställen i Kroatien vi besökt de senaste tre åren (o då är vi iofs inte fruktansvärt beresta) Helt klart en 5:a av fem möjliga.

Vi har ju inte förbokat något o man märker hur mycket mer folk det är på plats i Kroatien numera. Det gör att vi under dessa två veckor flyttat runt 4 ggr på Zablace. A-zon (kostar 20 kuna mer per dygn än B-zon som kostar 20 kuna mer än c-zon osv…) direkt vid havet är rätt svårt att få så vi har främst riktat in oss på B-zon, ca 50 m från havet. Som visade sig vara rätt lugnt o skönt. Dels från springande folk (o 27 skrikande tyska barn) o från den blåst som sedan drog in i 4 dygn.

Tämligen fina fräscha servicehus där servicehus 1 är junkigast, 2:an rätt trevlig 

o 3:an trevligare än så. 

Underbar vy, trevligt bemötande, mycket aktiviteter, fri wifi, pooler.

O så stranden o havet! Badskor behövs inte här om det inte skulle vara för någon sjöborre som hälsar på, men det är sällsynt nära stranden. Mjuka runda stenar så barfotabarn kan man vara.

Havet = turkost!!!! O ljuvligt! O låg runt 27 grader.

Snart en vecka sedan vi åkte därifrån nu o jag längtar ständigt tillbaka. 

Så – mitt paradis på jorden som varmt rekommenderas =)

Vid pennan. Vid Baska. Vid mina sinnes fulla bruk. Nästan.

Det här är stranden vid Zablace. Ni ser själva. Det går liksom inte att INTE älska det.

  

O det här är pool-området som även det ingår. Här kan man bland annat sprattla vattengympa.

Det är vi som hängt ihop större delen av årets Kroatien-resa. 

Från vänster: Ingela,Andreas, Björn, Leya o Carita.

Det gäller att hänga med i tiden. Vi kan "dubba" också (läs dub o fråga sedan gärna ditt barn vad tusan det innebär) Den här bilden är exempelvis dubbad till tyska...

Sådan här restaurangutsikt kan man ha. Det här är dessutom vår första kväll på plats. Ett liiiitet minus med Zablace är att solen aldrig går ner över havet. Kanske får de till det där framöver genom att flytta solen eller spegelvända alla berg. Tills dess duger det att alla berg färgas röda av solen i stället.

Månen kompenserar dock solen genom att alltid lysa upp tillvaron just över havet.

Ja,så här kan dagarna exempelvis se ut. Man börjar med ett pass pilates tills man är helt slut o lite till.

Efter vattengympa kan man svinga en bägare (frukt alltså) nere vid havet.Just den här dagen var det brist på fruktsorter, vanligtvis brukar det ingå sisådär 4 sorter till.

Chilla vid strandkanten o uppleva hur badbrallorna sakta fylls med småsten kan man göra.

Man kan chilla med en munk i en munk

Eller bara chilla i en chillbean o sakta o förnumsigt somna till en bok.

Kroaterna har fattat det här med kulglass. 8 Kuna (ca 10 kronor) kostar en kula glass.(o de är stora. Dessutom kan du kanppast ha mer än en kula glass, det smälter direkt) Vad är det för idiotsystem vi har i Sverige. 1 kula glass kostar typ 30:-, två kulor 35:- osv. Vad tusan är de första 20:- vi betalar för? Framkörningsavgiften???! Nä, jag ska minsann starta ett glasscafé i Sverige. Inga töntavgifter innan man kommer upp i volym liksom.

Nåväl, glass i stora lass finns lite här o var. O det här är bästa stället i Baska. Ni som varit där lär inte ha missat killen som står o jonglerar med sina kulor. (höll jag på att säga)

Man kan umgås med goda vänner.

Man kan vara lite i hatten.

Man kan fnissa åt alla roliga skuggfigurer som uppstår mot vindskydd. O häpna när plötsligt ett helt ompabompa-band uppenbarar sig bakom vindskyddet.

Man kan följa denna uppmaning.

Man kan "förfesta" innan restaurangbesök. (fast under de här veckorna är ju mer hela livet en fest, så förfesta är nog fel ord.Prolog kanske är bättre)

Så kom det då. Ovädret. Aldrig Kroatien utan att hamna i blåsväder. Den här gången gick det från lite regn o åska, till storm o skyfall o detta blåste upp på bara någon minut. Dyngsura som aldrig förr sprang vi (läs halta på mig) för att hinna hem o få in det sista av markisen innan den skulle flugit hem till Sverige utan oss. O sedan åskade det bland annat ganska kraftigt. Som ni kan se av bilden. O efter det följde 4 dygn med kraftigare blåst. (a´la - glöm att ha markisen uppe)

O det är med dagar i blåst som man kan hoppa o beundra havet hur mycket man vill.

O det vill man. Man kan fota också.

O med dagar av blåst är stranden lugnare från soldyrkare men lik förbåldat lika härlig.

Superwoman gör entre´ (eller stavas det superwomen? Men då skulle det varit en hop till va?)

Vågade försök i havet.

O bara allmänt jättehärligt.

Vattenskalle

Knubbsäl i motljus.

En dag fyllde Björn hastigt o lustigt år o då fick man ju förfesta igen (eller om vi nu kalla det prologa) o sedan dundra ut på trevligt restaurangbesök.

Det här är Baska från ett annat håll. Med camping etc. i bakgrunden. O Leya o Andreas i förgrunden.

True Love.

Varför blir det alltid så här när vi ska fota...

Tro Love 2.0

O varför BLIR det alltid så här när vi ska fota...

Efter 2 veckor lämnar vi så Baska för denna gång. Jag spejar ihärdigt o hoppas jag kommer åter.