Herregud hur gör man?!

 Tja tja bloggen!

Inser att jag inte har bloggat alls på över 1 1/2 år. Jisses Amalia. Bot o bättring.

Vi tar inget nu om vad som hänt sedan sist, vad jag gör o du gör o psykedeliskt tillstånd o hur många bultar det går i Ölandsbron. Inte nu. Då får vi hålla på tills semestern är slut. År 2023.

Nä vi slänger oss raskt över till Kroatien.

Husbilen har nu hittat dit i vad kan det vara,  cirkus 6 år minus förrförra året då pandemin helt stoppade det. Förra året var väl tveksamt om vi skulle komma iväg men med kort varsel åkte vi ändå o tillbringade några veckor med munskydd o handsprit o äntligen turkost vatten igen. Men nu var det ju om årets färd vi skulle prata om. Fokus.

Jag delar helt upp det i olika delar (här kommer i alla fall första. Har ni tur så kommer mer info om Kroatien del 2  redan innan det gått två år av bloggdvala igen) Idag fokuserar vi på nerresan. Med fokus på fokus.

Nu kör vi:

Föreställ er att vi är på den 27 juni i år.

Tonårsdottern Leya har nyligen kommit hem från Spanien tillsammans med tonåringen tillika pojkvännen Melvin. Där har de spenderat 2 v med hans familj. (vilken start på sommarlovet!)

Vi Leya-föräldrar som blev kvar på land (Andreas o jag Ingela alltså) har under tiden passat på att fylla många år (Andreas i alla fall) samt dra ihop en midsommarfest. Mycket trevligt. Men nu var det ju Kroa vi skulle prata om ja. Fokus.

Måndag 27 juni var vi på.

Husbilen packades o packades o packades under helgen. Klockan 14 denna måndag kom vi så äntligen iväg. Första stoppet blev vid...ladugården... Som vanligt alltså. Något hade glömts. (har glömt vad...) Sedan tuffade vi på tills utanför Höör (vi bor strax söder om Växjö kan tilläggas). Här lossnade en stor bit av Andreas tand. (den ena av dem alltså. Det lät som han bara hade en tand o numera knappt ens det) Här hade ju klockan hunnit bli ungefär stängningsdags för Sveriges tandläkare men vi styrde in mot Lund o med google maps (Guds åttonde underverk!) lyckades vi hitta en tandläkare som faktiskt förbarmade sig över såväl Andreas som tand som tomrum (eh...det lät konstigt)

Rulla vidare. Bizza oss över Öresundsbron. Hade ju i förväg bokat färja (Gedser - Rostock) klockan 22,30 men vi hade tänkt att försöka hinna med den kl 20,15 i stället. Nu hade vi ju ett tandläkarbesök extra i bagaget o därav även mindre tid så vi räknade inte med att komma med den tidigare färjan längre. Strax före 20,30 kom vi i alla fall dit, o insåg att Björn o Carita (som vi i flera år åkt o Kroatiserat oss ihop med) som skulle ta just den tidigare färjan (då de inte haft tandläkarbesök) plötsligt stod på banan bredvid oss. (banan, inte banan alltså)  Plötsligt vinkade färjenissarna in vår lina o hälsade oss välkomna att köra på. Före Björnen o Caritan som väntat där i ett par timmar! Så vi susade liksom förbi dom! Jisses så dumt. Färjan var lite försenad o givetvis kom de också med strax därpå. 

Vilken flax-eftermiddag! Trasig tand blev hel o vi hann med den tidigare färjan trots allt.

Överfart i ca 2 timmar o babbel ihop. 

Till Bordershopen i Rostock o sova på parkeringen.

Då är vi hux flux i Tyskland o det ti 28 juni.

Efter frukost runt 7-tiden grävde vi fram nån euro till kundvagn o stod beredda när bordershopen öppnade kl 8.

På rull igen efter 9. Flutit på bra idag o har åkt ca 70 mil. Stanna i Leipzig o käka på IKEA. Det gäller ju att inte få hemlängtan...

Började leta ställplats o tog en avstickare till Kelheim där vi stod nära Donau. Helt okej ställplats som kostade 8 Euro. Strax utanför fanns det större parkeringsplatser som verkade vara gratis.

Delade ett par pizzor från stenugnsbakade pizzerian (eller just pizzerian var kanske inte så stenugnsbakad) o nanna kudden

Kuriosa: Som vi inte hann med. I Kelheim skymtar man på en topp en mäktig byggnad. Verkar vara Liberation hall men den missas ju denna gång. Men kanske en annan gång...

Håll i hatten - kvar i Tyskland o det gryr nu on 29 juni över oss.

Upp runt 06 o iväg efter frukost. Slutet av Tyskland (via Munchen), Österrike o Slovenien tuffade på väldans bra o vi insåg att vi skulle hinna till Kroatien men att det skulle bli snärjigt att ta färja till Cres o vidare till Kovacine idag. Kastade om planerna o satsade på resans andra planerade önskemål - Zablace på Baska på ön Krk.  Framme runt 20.30, kolla runt på platser o fick fantastiskt nog två fina platser bredvid varandra  (Björnen o Caritan vs familjen Widén.)

Nerresan har gått makalöst bra, inte ett stau. Rödmarkerat på google maps vid två tillfällen på hela nerresan, men det var trafikljus... Trodde vi skulle visa pass in till Kroatien åtminstone men hon hade viktigare saker för sig i sin mobil (jag vet hur det är att spela Hayday...)  o viftade bara förbi oss. O bensinpriset är ju betydligt billigare än i Sverige. Har ju inte bokat några campingar heller så hade ju tur o fick bra platser här på Baska.

Hej paradiset - vi är här nu!

FOTOBOMB:

I Lund kan man stifta bekantskap med både Tandfeér o ens egna husbil i skyltfönster

Bizza bazza boo - kör över Öresundsbro

Ja men hit bara måste man ju nån gång! Ni får själva googla upp hur det ser ut på utsidan

Konstig blomma i Kelheim. Som ett hundkex som håller sig samman i stället för att skena iväg åt alla möjliga håll som hemma i Svearike. Ja nu är ju inte detta ett hundkex, jag vet. Men såväl en reflektion.

Kelheim bla bla bla...

O lite Donau kunde man spatsera sig till några hundra meter från ställplatsen

Sen blev det att göra Österrike. O då placerade vi Melvin fram som aldrig upplevt dessa höga berg o djupa dalar innan. O tunnlar. O tunnlar.

O tadaaa - så skymtade vi äntligen Kroa till slut!

Mitt älskade Baska - jag är hemma igen!!! (hemma 2.0 alltså)

Nyårskrönika 2020

 Så. Då var det hux flux o tack o lovom Herren eller Hen för det, nyårsdagen.

 Jag har haft förmånen att överleva 2020.

Man kan säga mycket om 2020 om vilket dyngår det varit. O det har det ju.

 För egen del drabbades vi hårt när Corona slog till strax efter vår premiär av bygdegårdsturne´med revyn "Ut i Bygda". Fem av tio föreställningar hann vi köra och resterande är uppskjutna ett antal gånger, nu senast på obestämd framtid. Kulturen drabbades ju oerhört svårt o tillsammans med idrotten något orättvist enligt mig, när restriktioner trädde i kraft. I nuläget är 2Enjoys framtid väldigt oviss men det sista som överger en är ju hoppet (o möjligtvis den bortglömda potatissalladen längst inne i kylskåpet)

Nu är det dock på gång med vaccin här o jag håller alla tummar o tånaglar jag har för att vi ska komma ur den här pandemin under året o att det ska komma något gott ur det hela.

Iom att jag inte är drabbad personligen av något som har med människovärde att göra av pandemin, så har 2020 varit helt okej förutom då en snuvad revy. Man har lärt sig att hitta nya vägar o plattformar och jag har blivit så mycket mer medveten om vad som VERKLIGEN betyder något. Har även lärt mig att uppskatta det jag har o bättre på att kunna släppa det jag inte har och det jag haft. (och väder...)

Därför fokuserar jag i ett antal bilder från det gångna året, på många av de ljuspunkter som ändå präglat 2020.

Nu ser vi till att komma ur pandemin, fånga det nya året och dra lärdom från det förra. En skvätt handsprit på det o fortsatt håll-utande ett tag så vi får möjlighet att kramas igen så ordnar det sig nog.

Fånga dagen är bland det fånigaste uttryck jag vet men nu går vi ut o fångar det här fucking året!

Hej o hå o en flaska rom.

JANUARI

Året började alldeles underbart med ännu en resa till min favoritplats Jaz Aquamarin i Egypten. 

Jag, Andreas , Leya o syster Annika njöt livet under en veckas tid.

Min andra plats på jorden. Eller tredje. Eller fjärde. En plats i mitt hjärta i alla fall.

Leya med dykinstruktör.  (själv satt jag på poolkanten då jag plötsligt  såg en gammal vän dyka upp... Okej, jag erkänner - den var asdålig. Vitsen alltså. Inte vännen)

Leya o Valentino, en av hotellets entertainer o för oss lite av en favorit.

O väl hemma väntade Mysan o Zack. Inte alls besvikna heller av att vi drog till sol o värme.

FEBRUARI

Ja här var det väl i princip bara revy revy revy o revy som gällde inför premiär i mars. Här Grabbarna Grus (Andreas, Roland o Felix) i ett nära samarbete med Jeansbolaget i Älmhult.

1-årsjubileum, sportbilar o årets höjdpunkt

Ja jisses.

Tänkte jag skulle ta upp bloggen o inser då att det var nästan exakt ett år sedan jag bloggade senast!

Det struntar vi i, tänker jag. Eller jag tänker så här att vi stuntar att tala om vad som hänt eller inte hänt under det året utan går bara vidare o låtsas som att det regnar.

O det gör det ju.

2020- sommaren var då vi lärde oss ett nytt ord - "Hemester". Att Corona härjar för fullt o folk uppmanas att hemestra har gjort att det inte blev något Kroatien i år för vår del

men vi hoppas kunna komma tillbaks o det med full kraft o lite till nästa sommar. 

Det som har hänt i stället är lite allt möjligt, men nu lägger vi fokus på v. 30 o den sedvanliga pysselveckan med Sis. Vi kom fram till att vi pysslat med just sådant sedan vi flyttade ner hit till Småland, vilket var 18 år sedan. Respekt

Men nu hälsar vi er välkomna o välkomna åter o sätter tänderna bildligt talat främst denna gång

 i v. 30 o pysselveckan.

Ja, det här  är alltså jag. I vansinnigt behov av en frisör bland annat.

Redan dag två fick vi lite oväntat besök. Jimmy som jag inte träffat på ett år o Annika inte träffat sedan september hade fått en veckas semester mellan racing-tävlingar o tog då en turné från Tyskland där han numera bor, till Småland, Linköping, Norrköping o Stockholm. Tur han gillar att köra bil...

Vi fick också testa att åka "sportbil. Jag är glad att vi bara skulle till Huseby o inte följa med tillbaks till Tyskland. Det var liiite trångt för Leya o mig i baksätet.

Bil o son o mor. O en högst märklig fotad vinkel. Nog för att Jimmy är lång o bilen kanske låg men normalt är min syster mer än 3 äpplen hög. Fina är de i alla fall hela trion.

Bil, Jimmy, 2 äpplen hög Ingela o Leya samt kanske en bit av en telephön längst upp i vänstra hörnet.

Rundtur på Huseby. O gratisnöjen är ju fantastiska ibland. Inte minst Huseby är dejligt.

Middag under pysselveckan brukar vara snabblagat, vem tusan hinner stå o laga mat då liksom?! 

Här hann vi i alla fall mumsa pizza som Annika bjöd på vid ett besök på Bykrogen i Liatorp. Gnomnomnomnom... (som för övrigt hade en av de goaste pizzasallader man ätit på länge)

Vädret under veckan blev ju aldrig dövarmt så man var tvungen att åka o bada i parti o minut.

 Här tar vi oss dock ett friskt dopp o säger hej till kameran.

O här kan ni som bara ville ta del av sportbilar, pizza, vin kvinnor o sång sluta läsa o kika.

 Resterande bilder visar upp en del av de alster vi hade som tearpi under veckan. Annika koncentrerade sig främt på LO (layouter), Leya var konstnär o målade om en hel kortlek med filmmotiv (så jäkla häftiga men ej dokumenterade här, jag får visa upp dem en annan gång) o jag låg 30 veckor efter med mitt PL:ande (project life, som en veckodagbok i fotoform) så jag jobbade främst med det samt hann med lite LO:s

På bilden ovan syns de flesta av de layouter som gjordes.

Ett urval av de LO:s Annika skapade.

Även dessa har Annika gjort.

Här är en av de underbara Layouter Annika skapade o det på Leya. En Leyout alltså. Blir man inte glad av den så har man nog svårt att dra på smilbanden.

O här följer då mina. Smartheten får ni på köpet.

       Ännu en uppmaning att välja glädje!

Home is where the heart is.

                                          O det var längesedan galenskapen fick ett ansikte.

En av de layouter som grundar sig på en utmaning, nämligen att den måste vara i pastell.

Limmad pensel, check!

Så sant så sant.

Mors dag kommer för övrigt alltid 9 månader efter fars dag...

  

Majken krävde att få vara med på ett hörn. Eller hörn o hörn,

 Majken nöjer sig aldrig med att ta plats i ett hörn.

Ännu en layout efter en utmaning - "Gör din fulaste LO du kan". Den var kul! Jag tillverkade till o med en spyhink. Personerna på bilden har dock aldrig nånsin varit fula. Minns med värme de sommarjobb när man var tonåring o turnerade runt i Småland med konserter. (snygg var jag också. O cool. Prickigt, rosa brallor o färgskiftande brillor kan aldrig vara fel...)

Det där måste jag också bli bättre på. Att adda water. Dricker på tok för lite. Varannan vatten, varannan damernas får det bli nästa läsår. O en jäkla massa proteinpulver däremellen i jakten på de 15 kilo som bestämdes i september skulle bort innan Kroatioen. Hälften tog jag. Vilken jäkla tur att det inte blev Kroatien detta år!!! Fortsättning får följa.

JO! Här var ju ett av de spelkort Leya målade under veckan.

Hon är grym! Såväl Anna-Bell som Leya.

Slutet är nära

På resan alltså.

Fast hemma har vi ju varit i snart en månad av någon outgrundlig anledning.

Detta kapitel behandlar dock sista resmålen, som lite halvspontant blev ön Cres.

Den 12 juli var det dags att avlägsna oss från Zablache o Baska. Upp tidigt o ta oss till färjeläget för att sedan bevittna hur vi kom med färjan kl 7,15.

Överfarten tog ca en halvtimme o för en annan som har anlag för sjösjuka så kan väl det här ungefär liknas med färjan mellan Gränna o Visingsö. Fast med betydligt större färja.

 O med betydligt färre remmalag som väntar på en på andra sidan.

.

Hade funderat på Camping Kovacine i Cres bara nån mil från färjan, men var rädda att vi skulle ångra oss om vi inte visiterade Cikat också som vi hört så mycket gott om.

Fortsatte alltså ca 6 mil ytterligare.

 Fick åka golfbil runt området för att kolla vad som var ledigt o det gav väl ett ganska spretigt intryck. Allt från toppenplatser till några dolda inne i skogen som jag mer hade liknat vid att fricampa på återvinningscentralen i Österbymo (vilket jag iofs inte har gjort).

Installera oss o upp till det tämligen stora badlandet som ingår i priset. O här slås vi av något märkligt o högst revolutionernade för familjen Widén. Vi tröttnade så snabbt.

 Vi som älskar allt vad vatten heter, som har varit vid de flesta badland i Skandinavien, som har slitit ut badkläderna i rutschkanorna så till den milda grad att man upptäcker när man kliver ut o alla fnissar o asiaterna fotar att "den som inga badbrallor har, den får minsann gå med rumpan bar" - vi tröttnade direkt. Vi gav det ju nån timmes chans, o det fanns ju många fina pooler, 

men inget var ju tillåtet. 

Inte hoppa från kanten, inte sola gratis i solstolarna, inte åka rutschkanor med spräckta badbrallor... 

Helmärkligt nog så är ungefär det enda man får göra, dricka i vattnet.

 I det som verkar vara barnpoolen, har man byggt upp en bar som man kan beställa i när man står där i vattnet o känner sig  lite lätt cool o klorerad. Det man beställer kan man sedan inmundiga i poolen. 

Hmmm... förbudsskyltar mot det mesta i övrigt men dricka o hälla ut öl i poolen o låta lilla Gösta 4 år kissa rakt igenom i glädjen över att ha svept sin tredje fanta, det är tillåtet.

Drog ner till havet i stället. Lite som Primosten, grova stenar o lite raukkänsla.

Bästa snorklingen hitills i år men inga färgglada firrar här heller (eller nudistcampingar man av misstag kan snorkla in i. Been there, done that...)

"Hem" o husbila. Grilla fläskfilé o så köpta restaurangpommes på det. Tämligen skitdyra o med en lååång väntan (troligtvis lät man vänta på att Alströmer skulle odla upp o föra med sig potatisen från Svearike först)

Gå en sväng på strandpromenaden o äntligen få stifta lite bekantskap med solnedgång.

Vi är oftast på lite fel sida för det annars.

Vi är smått förvånade över att vi inte fastnade för Cikat mer, men det var inte vår grej. Tar vi med Voffe något annat år kanske vi återvänder, för verkar vara kanonfint för hundar,

 men annars så har vi testat det klart tror jag.

Nästa dag så väljer vi i stället att tuffa uppåt igen o når Kovacine vid 10-tiden.

Fick uppmaningen att strosa runt o leta reda på plats själva o som vi strosade!

 Fram o tillbaks hit o dit i 70 minuter. Hittade inget som ropade direkt till oss, utan bestämde oss slutligen för att ta en plats ganska högt upp. Det visade sig dock vara på nudistcampingsområdet. Förutom badbrallorna med hål i baken så är vi inte så nudistiska av oss o det vore även synd at skrämma bort grannarna.

Vi frågade i stället i receptionen om de mööööjligtvis inte hade någon premiumplats i ett par dagar o tänk det hade de! Att vi inte bara frågat om det direkt...

Installera oss på vår numera jättefina plats, ca 25 m från havet o ungefär 12 från servicehus.

De närmaste tre dygnen tillbringar vi här. Strandremsorna är smala men långa o alla får plats. Stranden sträcker sig ju även till Cres (o förhoppningsvis längre än så...) o alla 2-3 kilometer in dit så verkar det vara badvänligt. Även här finns fina badstränder för hundar o vid piren som rundar av hela området, finns trampoliner, restaurang, affär o en solnedgång där man tydligen även skådade delfiner dagen efter vi åkte hem. (vid solnedgången alltså, inte i affären...).

Cykla in till Cres tar ca 15 minuter en kvart. Vilken underbar småstad! Påminner om Trogir eller Gamla stan eller vad man nu vill jämföra med. Småbåtshamn som går ända in till restaurangerna, vilket påminner om Venedig kan jag tänka mig. Nu har jag ju aldrig varit i Venedig men tänka mig kan jag i alla fall. Sedan om det är rätt o riktigt är en annan sak.

Många fina butiker o märkligt nog med mycket andra souvenirer än man sett på alla andra ställen i Kroatien. Ingen direkt konkurrens heller, det finns liksom en butik som har specialiserat sig på det, en annan på det osv. O så lugnt o skönt att gå o shoppa eller fönstershoppa om man vill det, för här är ingen som drar i en eller försöker pådyvla en lavendelolja från yttre Istrien som troligtvis kommer att tappa doften innan man är ute ur landet.

Man har helt nybyggda pooler på Kovacine o det uppe vid receptionen. Här finns häftigt nog även ställplaser så du har utsikt rakt ut mot poolen. Då är man ju dock en bit från havet, men ett kul alternativ, speciellt om lilla Gösta är med igen o mest är intresserad

 av att dricka fanta o kissa i poolen. 

Vid poolen är solstolarna gratis o äntligen, äntligen får vi så även vår vattengymnastik, som tydligen dragits in på Zablace.

Det är havhäng, trampolinhopp, solnedgångar o Proseco i en salig härlig blandning. Lite snorkling blir det också o även om nudiststranden ligger precis strax bredvid vår strandremsa så väljer jag att titta på andra bleka sjögurkor i stället.

Kroatien-semsetern 2019 tar hastigt o inte det minsta lustigt, slut i mitten av juli 2019

 då vi börjar segla hem i vår kära husbil.

Men det är ju en annan historia.

Som kommer nästa gång.

Det är ord o inga visor det. O inga kläder heller. Eller var det kanske det det var?

Bron över floden... Nä just det, färjan över till Cres.

Färjstark bild.

O så börjar det igen. Det här med serpentinvägar. Börjar bli van vid att kunna bjuda bilisterna bakom på snus i kurvorna...

Öns troligtvis enda broöppning o det kl 9 varje dag lyckas vi pricka in. Döm om min förvåning när det kom en ambulans i full utryckning o skulle över. Jag utgick ju klart från att man snabbt skulle fälla ner vägen igen men nej, ambulansen fick vackert vänta i nio minuter innan vägen fälldes ner o man kunde uttrycka vidare. Lite svinn får man räkna med...?

På Cikat får man åka golfbil runt området för att titta ut en ledig plats. Känns exotiskt. Sist jag var med om det var nog på Böda Camping.

Jorå, Cikat bjuder på fint vatten o fin snorkling o lite vassa stenar.

Årets roligaste skylt! Jag fattar typ allt o inget. Men diggar ändå frågetecknet o utropstecknet bäst.

På Cikat lyckas man tydligen få till mitt namn så här bra. (Jag heter egentligen Ingela Maria Widén) Var stålet kommer ifrån har jag ingen aning. Svensk verkar jag ju fortfarande vara i alla fall.

Underbara hamnstaden Cres! 

Det är även här vi hittar vår drömbåt...

Fångar dagen. O natten. O solnedgången. O 17 flugor.

När allting är så bra så att till o med den utspillda drinken bildar hjärtan.

Premiumplats på Kovacine. O husbil i motljus.

Den gamle o havet. O Andreas.

Var hälsad du stora gäddhäng! Halleluja!

O lite mera härligt Cres.

Det är här han/hon finns. Känns tryggt.