måndag 25 oktober 2010

Så många varför men inga därför...

O nej, inte en till... Vad gör jag för fel? Det var den femte personen på tre veckor som försvinner ut ur mitt liv eller ur min närhet av olika anledningar.
Känns extra mycket när den här sistnämnde personens anhörig ringer och gråter i telefonen för att läget är som det är...

Vet inte om jag pallar fler överraskningar nu.

Igår slogs jag förresten av tanken att flytta tillbaks till Stockholm igen.
Jag tror jag slog tillbaka den. Tanken alltså

Är lite osams med den skäggige gubben här ovanför. Nä, jag menar inte Andreas, jag menar nå´n form av Gud. Efter det han gjorde förra helgen exempelvis så förstår vi definitivt inte varandra längre. Klipp dig o skaffa dig ett jobb vetja så kanske vi kan bli sams sen igen!

Det är lite mycket bergodalbana nu. (fast för mig som oftast står bredvid o håller väskorna så borde det ju inte bekomma så mycket. Står liksom bredvid o ser på det som sker. Ja, det här är ju en väldans intern liknelse, huvudsaken är att jag förstår den ;) Fast denna gång tror jag min själ att jag är med i karusellen som för övrigt snurrar fortare o fortare...

Nä, här har jag inte tid att sitta o trycka på knapparna - är mitt uppe i rollbesättandet av Wallmans Kalsonger-revyn. Var bara tvungen att haspla ur mig lite. Nu snyter vi oss i näven, gaskar upp oss o återvänder till livspusslet! :)

Bring me that horizon!

torsdag 7 oktober 2010

Pradgaflaspia....

Så många gånger jag börjat skriva här, för att få ur mig o ventilera lite...
Men, det här är inte rätt forum för det, jag får stänga ute mina tankar helt enkelt.
Sudda sudda...

Dags att börja fokusera på det jag faktiskt har - en fin familj o en sjuhelsickes massa jobb.
 Ja, jag är livrädd att jag tagit på mig för mycket...igen...
Egentligen ska man ju inte säga det högt, men psst - jag tror inte det är så många som kommit igång att läsa bloggen än, så det gör inget ;) Dessutom så reder jag ut det. Finns inga alternativ liksom. O jag har så mycket mer hjälp o stöd detta år. Blir en fruktansvärd massa teater i år - av alla de olika slag. Det blir sköj!
 (men även det sköjiga kan bli för mycket...)

Vissa delar av mitt liv får jag börja ge upp nu, att släppa taget om.
Gör ont som fan, men måste vara här o nu. Här o nu. Här o nu - kom ihåg det, inte grotta runt i gammal skit som pockar på uppmärksamhet emellanåt, inte fundera så mycket om framtiden.
 Nu har jag valt det här livet - då får jag baske mig stå för det!
 Här gäller det att överleva - en dag i taget!

Kom på igår att jag har ett par föräldrar. Dags att ringa dom. Typ idag.

Jobbar på att bli frisk från mitt livs värsta förkylning. Drömmen vore om det halsonda jag nu har kan dra bort knutorna jag har på stämbanden sedan mars månad, när det försvinner. Annars måste det förmodligen till operation eller logoped. Lobotomi kanske?

Funderar på hur det kommer att kännas den dag jag vaknar upp o helt plötsligt kommer att ha blivit galen. Kommer jag att märka nå´n skillnad? Bäst att packa väskan med lilla tanborsten i för säkerhets skull om jag ska bo bakom madrassrad dörr i alla fall...;)

Slås av hur två personer som jag haft mycket kontakt med senaste tiden kan vara så fruktansvärt olika varandra...

Nu ska jag jobba! :)

I love the way you lie...

fredag 1 oktober 2010

Det vackraste blev osagt...



                      JAG VILL ATT DU SKA KOMMA, KOMMA MEN ALDRIG GÅ
                      DAGAR SOM JAG HOPPATS, NÄTTER SOM JAG LÄNGTAT SÅ
                      MEN JAG KAN INTE LEVA MED, ELLER UTAN DIG
                     DU ÄR EN DRÖM JAG HOPPATS FÅ


                       DU ÄR SOLEN, DU ÄR LJUSET, VÄRMER UPP ALLT FRUSET
                      JAG SAKNAR DIG
                      MIN VÄRLD DEN GÅR I OTAKT, DET VACKRASTE BLEV OSAGT
                      BEHÖVER DIG
                      EN HEMLIGHET, MELLAN JAG OCH MIG
                      ATT JAG ÄLSKAR DIG


                    FARVÄL, BLIR TYNGSTA ORDET, SISTA MINNET SOM JAG BÄR
                      FARVÄL, JAG MINNS FÖR ALLTID, KÄNSLAN AV ATT HA DIG HÄR
                     SNART KOMMER DU ATT SÄGA DET, SOM TAR IHJÄL
                      MITT HOPP, NÄR DU TAR FARVÄL


                      DU ÄR SOLEN, DU ÄR LJUSET, VÄRMER UPP ALLT FRUSET
                      JAG SAKNAR DIG
                      MIN VÄRLD DEN GÅR I OTAKT, DET VACKRASTE BLEV OSAGT
                      BEHÖVER DIG
                      EN HEMLIGHET, MELLAN JAG OCH MIG
                      ATT JAG ÄLSKAR DIG





Utdrag ur en av de låttexter jag råkat plita ner på sistone.
 Den här hänger ihop med Lady Antebellums låt "Need you now".
 För övrigt blir tjuvkikning av teaterrepetitioner i Ängelholm i helgen samt 40-årskalas i Skälderviken o tjaaa... hinner väl inte med så mycket mer...