torsdag 28 juli 2016

Resedagbok, del 1 helt sonika

Jaha, Kroatienresan är slut för i år o jag försöker landa i vardagen.
Klart är att det har varit en omtumlande resa. 
* Jag har skådat två av de häftigaste platserna jag någonsin skådat o fått ett nytt favoritställe i Baska.
O därmed basta.
Fast det behövdes inte, det har varit varmt så det förslår ändå.

* Jag har varit med om mitt livs värsta upplevelse, att sitta övergiven 31 timmar uppe i bergen i storm o vänta på den egna undergången.

* Jag har kunnat koppla av o mått så in i helskotta bra i övrigt. 
O kunnat reflektera o ta till mig det för en gångs skull.

Finns så oerhört mycket att delge, bland annat över 2000 bilder.
Det ska jag dock bespara er.
För att få tummen ur, kommer här dock ett utkast.
Sedemera o i mån av tid, kommer jag att dela upp resan o återkomma med fler foton o mumla ur skägget lite mer.


Resan tog sin början den 30 juni o var väl planerad för att undvika köer i München.
Att det sedan sker trafikolycker just när vi enligt tidsplanen passerar ovan nämnda ställe o man hamnar i 3 timmars stillastående kö är saker som händer.

...så då kan man ta tillfället i akt o ligga o sola o lyssna på ljudbok på Autobahn

Någon dag senare korsar vi Österrike o det så tidigt så att molnen i blotta förskräckelsen gör oss sällskap

Vi närmar oss Kroatien o min gps är tydligen inställd på närmaste vägen o inte snabbaste. Det är på så vis man hittar charmen. Samt vägar som är så smala så man skulle kunna ta o måla om husfasaden när man passerar

På väg över till Krk o vi får se vår första Kirkian.
De går ofta i flock o har med tunga vapen som de viftar med.
Även tidigar morgnar på campingar fick vi senare erfarenhet av

O framme Vid Zablace i Baska. Vilket ställe!

Inget förbokat men vi har ändå turen att få en plats drygt 25 m från havet
(samt 10 m från toa o 5 m från viftande kirkianer)

Zablace har även såväl inomhus som utomhuspool som ingår. 
I bubbelpoolen ingår tydligen även Andreas o Leya

I utomhuspoolen häckar jag

Två av dagarna på Zablace blåste det kraftigt. Vad trist tänkte vi i början o insåg i efterhand att dessa två dagar nästan blev de bästa på hela resan. Kraftiga underbara vågor att hoppa runt i, sol o bad.

Två o en flygel. Eller nåt.

Blåst Brud

Leya o jag testade windsurfing
På en brygga bör tilläggas...

Gratis-dusch

Vy från Zablace

Efter några dagar tyckte vi att det var så jobbigt att släpa oss 25 m till havet o bytte plats till en där man bara behöde gå 10 m...
Här träffade vi även nya trevliga bekantskaper i form av Susanne o Pierre. 
Hej på er! Hoppas resan hem gick bra =)

Ord är överflödiga

Det bästa med Baska utöver stranden o havet var promenadremsan längs med havet med hundratals restauranger o butiker. O glass!

Vi hade sneglat upp mot en kyrka en bit upp i bergen. (tror den heter Sveti Jurje) En dag gjorde vi slag i saken o gick upp dit (PUIH! Gör ni detsamma, medtag sisådär 20 l dricksvatten!)
Då det är så torrt i Kroatien så man inte kan gräva så travas tydligen gravstenarna på höjden. De innefattar ofta även foton, en tämligen fin gest om ni frågar mig. O det gjorde ni ju just.

Lite scary kan det dock vara där man är iakttagen från alla möjliga håll där man går omkring. Vissa gravstenar har fått ett lite kusligt utseende o den speciella barnkyrkogården lämnar en inte oberörd









O Leya vet hur man gör sin stackars mor hypernervös

Utsikt från kyrkan o kyrkogården. Långt där ner i viken till höger bodde vi. Ser ni husbilen?

Efter över en vecka var det så dags att förflytta sig. Detta är helt sonika en bild från frukostvyn den aktuella resdagen

Mellanlandade i Zadar där folk parkerar lite hur de vill...

Vet inte om detta klipp syns, men det är havsorgeln i Zadar. Man har byggt in rör i trappan o vågskvalpen gör sedan att ljuv musik uppstår

Efter en avstickare till Zatons camping som inte alls föll oss i smaken (Som ett hysteriskt Böda upphöjt till 7) hamnade vi  på camp Solaris i Sibenik. Andreas stod för kvällens underhållning då han like a boss (dock inte min) baxade in husbilen mellan träden (OBS! Inte dessa, de aktuella träden var ännu tätare o det skiljde 2 mm mellan husbil o bark, ibland ännu mindre. *gnissel gnissel)
Ivrigt påhejad av diverse skrikande o gestikulerande italienare som var o en ville hjälpa till på sitt sätt. Som var olika sätt. Italienska sätt.


Men till slut stod husbilen där o det var skapligt nära till såväl bar som bad

Besök i nationalparken Krka som låg 16 km från campingen.
Vackraste stället jag skådat. Där kortet är taget startade man o skulle så ner i dalgången o vattnet...

...med hjälp av bussar. Som kördes på serpentinvägar i svindlande fart o med ständiga möten av andra bussar i svindlande fart. Jag spände aldrig ens på mig bältet. Att välta med buss nerför stupen där liksom...

Man strosade runt i parken i ca 2 km o bedårades o flämtade fram små Uh o Åh samtidigt som man fotade frenetisk

o fotade lite till

Ibland var det forsar, ibland lugnare

Nu skulle man ju inte bada förrän längst ner, men tjuvstartade lite inne i skogen där jag föll för ett fall

Väl nere badas det. Jag o Leya främst till höger. Stenigt o strömt men ack så häftigt!

Närmare fallen än så här får man inte bada. Men det räcker

Familjen Bad. Samt en badsugen röd tshirt bredvid oss

När resten av familjen badar vidare i fallen tar jag min vattentäta mobilpåse (den som Andreas sedemera la sin mobil i o dränkte) o har lite flyt på andra sidan

Ett FALL för Andreas o Leya

Sådan herre sådan hund. Typ.

Panoramabilder is daa shit




En annan dag på Solaris gick vi lite längre bort o upptäckte ett poolområde som inte hörde till campingen. Men där vi plumsade i lite ändå

Panoramabilder is verkligen daaa shit.

Ja.


Inne i skeppet  behövde man heller inte lida vätskebrist

Skepparen för dagen

Bring me that horizon

Alltså, vi kunde ju inte låta bli

Solnedgång över Solaris

<3



Dags att röra sig igen o körde tidigt för att undvika oväder. Gick inte så bra. "Kolla, vilka moln, tur vi inte ska ditåt" sa jag.


Men vi skulle ditåt. Motorvägen stängdes av bakom oss, vi insåg att vi inte vågade över här, tog skydd mellan klippblock o stod där sedan ensam o övergivna o gungade. I 31 timmar! Mardöm. Som jag kommer att ägna ett eget blogginlägg åt så vi släpper det nu

Till slut o med livet i behåll äntrade vi sedan Camp Umag, Ett kärt återbesök. Teddy Lions stod för underhållningen o jag skrattade i nästan en halvtimme åt namnet. Sedan insåg jag att de var riktigt bra o då skrattade jag när jag o Leya försökte dra igång dansgolvet i stället. Till slut lyckades vi.


Björn o Carita hittade till Kroatien o campingen o vi fick ett par härliga dagar ihop


O ännu fler solnedgångar



Fånga dagen. Men framför allt solen, (den skulle ju nämligen med hem till Sverige sen)


Lite i hatten






Sista kvällen innan hemresa o plötsligt dyker ett stim med ett 20-tal delfiner upp o hoppar  o leker sig fram strax framför där vi sitter. Eller, nåväl - jag hade tillsammans med Leya avlägsnat mig för att se på alla hundar, samt pudra näsan, så vi missade det mesta av showen (grrr, ska aldrig pudra näsan mer!) men lyckades fånga en hoppande delfinrumpa i fjärran på bild i alla fall.

En avstickare på hemresan till Postojnagrottorna i Slovenien. Så sabla häftigt o mäktigt!!!
Det är ett 21 km långt grottsystem (varav 5,3 km är tillgängligt för beskare) där man åker med tåg in o ut o i övrigt får spatsera runt nån timme. Vilka vyer!





O på väg igen, denna gång för att hitta camping i Seeboden i Österrike. Gick väl sådär...
Herrens o GPS:ens väg äro outgrundliga

Till slut kom vi fram i alla fall

Fnissade ytterligare en halvtimme när man försökte ta sig ut från restaurangen o alla ens fördomar om österrikisk bompabompa besannades då plötsigt denna kör uppenbarade sig o spärrade vår framfart för att sjunga snapsvisor

Närmar oss. O Bordershopen i Puttgarden får sig ett besök

Då blir man så här glad


Fredagen den 22 juli kommer vi då hem.
O hund o kattvakten kan då meddela att Fredagsmys (katten) passat på att nedkomma med såväl en Lördags, Söndags o Måndagsmys!
Kors, vi hade inte ens en aning om att Mysan hade bullar i ugnen när vi åkte!!!
Outgrundliga äro Herr... ja ni vet...




Vid pennan. Typ   // Ingela