torsdag 16 december 2010

Det kacklar mot jul

Jag deltar i ett vetenskapligt experiment.
Jag utforskar hur mycket man pallar o än så länge går det förvånansvärt bra.
Absolut den sjukaste perioden i mitt liv.
Denna vecka har det varit extremt mycket då jag har jobbat för att kunna komma igång med den stora showen. Att rollbesätta för 50 personer o göra repschema för detta som sträcker sig  in i maj
går inte på en pissekvart... *ler i mjugg
Men, uppstart var det i alla fall i onsdags o nu är vi igång!
Utöver detta så sätter jag o kidsen 3 revyer o en pjäs. (Just det - Haganäs ska ha en pjäs också...)
Så almanackan är nu fullbokad o man bara blundar för det faktum att något rep någon gång skulle behöva ställas in, då börjar det tjorva till sig.
MEN! Att få jobba med detta ger så otroligt mycket! Vill du vara normal - jobba aldrig med barn o ungdomar. Dom gör dig härligt sjuk and I lööööve it! Varje människa borde få privilegiet att vara lite galen! (även om det slagit över för mig, tsss...)

O när jag jobbat klart på det ordinarie jobbet så är det rep för Älmhultsrevyn som gäller. Hua hua, snart premiär, men det ska bli sköj! Var ju tre år sedan jag själv agerade senast.
Så, arbetsdagarna nu ligger i snitt på 14 timmar, o sen varva ner framför datorn med jobb eller bara stirra in i skärmen tills man trillar ihop i bingen klockan 2 o fortsätter stirra.

Men nu är det snart "jullov" o fokus kan då ligga främst på Älmhultsrevyrep o familjemys, så det ska bli otroligt gött att varva ner 7 hekto skinka. Lite freaky känner man sig ju i nuläget, när man inser att de flesta på sin lediga tid är hemma o juldonar o kokar knäck. Själv är vi ju en liten samling som varje kväll/natt ligger på golvet i Folkets Hus o ropar okvädningsord till varandra. Hur normalt är det på en skala? *ler i mugg

Lite mycket börjar det nog bli för underbara Leya också nu. (som finner sig otroligt bra, hämtas från dagis o slussas iväg till någon alternativt är med på revyrep o bara finner sig i situationen. Hon har alltid varit en pärla på att acceptera läget, jisses vilken gullunge man fått ! =) I morse när jag skulle väcka henne, så mumlade hon: "Nä, filmen är inte slut än". O när hon väl hade vaknat så fortsatte hon o prata om att hon skulle se klart filmen. Till slut stängde jag av hennes inre film med ett tryck på magen.
Älskade lilla Snuttan, vad är det vi utsätter dig för...

Kosten är ju lite sisådääär... Av nån outgrundlig anledning är det ingen som städar huset o fyller på i skafferiet nu. Så igår kom man hem vid 23, inser att det är snöskottning som då står på schemat o lallar sen in vrålhungrig o letar efter ett innehåll värt att ätas upp. Det bästa man då kan uppbringa är lussekatter (eller som Leya kallar det när hon glömde vad de hette - "ÄckelPäckel") o starkstarkcider.
 Jahoupp.
 Men det gick ju inte av för hackor det heller! *ler under lugg

Idag är jag nästan euforiskt lycklig över att vara ledig eftermiddagen o kvällen. DÅ ska jag försätta berg! Eller i alla fall leta efter ett hus här under bråten, börja julpynta, sätta Leya på att göra julkort, fundera över vilka jag ska köpa julklappar till, ha myspyskväll o somna i soffan klockan 21.46 =)

Det vetenskapliga experimentet börjar gå mot sitt slut. Sedan är det bara delar av det kvar fram till maj.
Påminn mig att aldrig mer göra om detta. ALDRIG MER.

Tack ni som bara finns i min närhet o gör att jag fixar denna karusell.
 Ni vet vilka ni är. NI BETYDER. Så in i he_ _ _te! =)

O tack ni som jag kommer att tvinga att dansa DaVinci-koden. 12 piruetter ska ni fixa på raken.
Det har jag räknat ut.
 Det är så´nt jag pysslar med på mitt jobb...