fredag 30 augusti 2013

Nästan normalt inlägg


Det finns två saker just nu som kan ta sig i skogen o dra åt Röven.
Herbalife o Horton.

Visst, jag går inte på nån Herbalife-diet eller så men började dagen med en Cappuchino-variant. 
Glärg. O efter ett par timmar en till fast då med den vanliga "goa" vaniljvarianten.
Grejen är ju bara den att jag märker hur fruktansvärt sur o grinig jag blir när blodsockret eller vad det nu är, håller på att dippa för fullt o jag håller på att emigrera av hunger. O då gäller det att någon inte är i närheten.
Oftast är jag ju dock i närheten av mig själv (absolut inte alltid, jag är en mycket splittrad människa) och då håller jag ju på att reta gallfeber på mig själv. Gnatar o gnäller o är sarkastisk o sätter fälleben o sånt. 
O då måste jag ju kontra med att göra samma saker tillbaks mot mig själv. O så håller vi på.
Me, myself and I.

O så Horton. 
Som senaste året kommit o hälsat på lite då o då. O som brukar sätta onda ögat på mig, bokstavligt talat. 
O då vet jag inte riktigt vart jag ska ta vägen. Idag ligger han bara o vaktar. Vet inte om han kommer att hoppa fram o skrika BU eller sakta försvinna. Fast bara det att han ligger där o lurar räcker.

O där var det färdigpratat om krämpor.
Tack o lov. 


Mr Horton o Herbalife är kanske inblandade i att jag är något labil idag.
Som att jag gråter en liten trudelutt när Leya kommer hem från skolan.

Fast idag var ju inte riktigt en vanlig dag.
Hon har ju faktiskt åkt skolbuss i ett års tid TILL skolan. Men idag skulle hon för första gången åka HEM själv. O det är en helt annan femma. Alltså, man är inte så stor när man är sju år o ska ut i skoldjungeln bland en massa andra elever o sedan hitta till rätt buss bland ett 10-tal olika gigantiska o lite mindre bussar.
Hem kom hon i alla fall, smått överlycklig. O möttes av en mor som fällde en tår
O var stolt ända in till benknotorna.


För övrigt är det MYCKET på gång nu! 
En rolig sak är att jag har börjat lägga upp mina texter  i en textbank. Igår la jag upp 7 st av de äldsta. 
O i morse hade det laddats ner 10 gånger från mina texter. Inte för att jag räknar med att någon kommer att vara intresserad av att använda något, men det är ju i alla fall kul att folk självmant laddat ner möget.
Bra, fortsätt så. För nyss har jag lagt upp 7 stycken till.


O här har inte jag tid att sitta o gagga. 
Hej Svejs!

ps. undrar hur många gånger jag skrivit ordet O i detta inlägg...




torsdag 29 augusti 2013

Snubben som har LEGAT i...

O Göta Petter!
Det gäller att ligga i när man bor i glesbygden...
Den här snubben borde få pris.


tisdag 27 augusti 2013

Erik Saade sa det först.

En del människor borde vara mer rädda om de som verkligen bryr sig om dem.
O en del människor borde lära sig att inte engagera sig gång på gång i personer och situationer som bara tar energi men inte ger något tillbaks.

Jag vill bara bli omtyckt, som Erik Saade väl skulle uttryckt det. Tänk, det trodde jag väl aldrig, att Saade o jag skulle ha någonting gemensamt...

PS. Tzatikin som jag hade tänkt köpa fanns inte på Maxi. Om nån undrade.


måndag 26 augusti 2013

NNNNNNNNNNNNNNNNNNNNNNNNNNNNNNNNNNNNNNN

Nu ni ska ni få höra en väldigt puckad grej o som är så typiskt Ingelaistiskt.

Igår stod datorn hemma o tuffade på i vanlig ordning. Plötsligt började det låta högst märkligt i rummet o jag smög omkring o lade örat intill allt möjligt, såsom böcker och lampor o annat smått o gott, för att utreda varifrån ljuden kom. Kunde till slut identifiera dem från datorn. Inuti datorn. Jabba, tänkte jag men bekymrade mig inte så mycket mer om det då jag upptäckte att när jag använde datorn så försvann ljudet tillfälligt.
Använda datorn ja - det gick ju bra en stund. Sedan vägrade den. Eller man kunde inte göra så mycket. Skulle du slå upp en sida, blev det spökskrift på hela sidan av "någon" som skrev in NNNNNNNNNNNNN överallt. Skulle du logga in igen, så var det helt plöstligt som användare "NNNNNNNNNNNNNNNNNNN". Misstänkte pågåenda datakrasch o försökte rädda vad som räddas kunde, i form av foton, bland annat. När du skulle kopiera över det gick det bara att öppna - just det - stora NNNNNNNNNNNNNN-mappen...
Så fortsatte det på alla möjliga sätt och mitt liv fylldes sakta men säkert med NNNNNNNNNNN. Smart som jag är så förknippade jag ju efter en stund att NNNNNNNNN och ett tangentbord kan höra ihop, så vig som en lärka o rask som ett jehu så drog jag ut tangentbordet. 
Upphörde NNNNNNNN:andet? 
NNNNNej, det gjorde det inte.
Mera trubbel.
Till slut så efter att ha innehavit världsrekordet i att slå av och på datorn flest gånger, så kom jag på att jag minsann hade ett tangentbord liggandes i en skrivbordslåda. Man skulle kanske ta o testa att byta till det trots allt.
Upp togs tangentbordet ur den lilla avdankade lådan och vips - när man tog upp tangentbordet så upphörde NNNNNNNNNNN:andet!!!

O vad lär vi oss av detta?

Jo:

1. När du byter tangentbord, och speciellt om det är av trådlös art, se till att du även från datorn tar loss USB-kontakten som får tangentbordet att fungera

2. Om du nu mot förmodan missar det, se till att du 8 månader senare inte städar en skvätt o lägger lite överblivet gods i en skrivbordslåda, innehållandes ett (fortfarande uppkopplat) tangentbord.

3. Om du nu mot förmodan lägger gammalt bråte i skrivbordslådan 8 månader senare, se till att du inte lägger det på (det fortfarande uppkopplade) tangentbordet. I alla fall inte just på tangenten N.
Så till vida du inte vill låta NNNNNNNNNNNNNNNNNNN överta ditt liv.


Ps. det positiva i kråksången är (att jag utöver åter har en fungerande dator) även har en USB-port ledig numera =)


lördag 24 augusti 2013

På med gummit!

Då jag har idétorka, gått upp alldeles för tidigt o solfan skiner, så bjuder jag idag på en fotosession från i somras, då vi sminkade o klädde upp oss och försökte posera helt naturligt.
 
Jag tror helt enkelt jag låter bilderna tala för sig själva, utan några bildtexter som stör.
Undrar ni trots det något om bilderna så går det bra att kommentera eller meddela mig.
 Behöver ni få professionell hjälp efter att ha fluktat här, vänligen ring Akut-Jouren 076- 51 78 11. De har öppet dygnet runt.
 









 






 



fredag 23 augusti 2013

Puckat

Slogs nyss av en insikt.
Under mina första sju år så bodde jag i lägenhet o sedan hus som låg, vad ska vi säga, 500 meter från en badplats. Badade jag där? Ja. Säkert tre gånger
Mellan sju o femton (år alltså, inte klockslag) så bodde jag sedemera ca. 200 meter från en annan badplats. Badade jag där? Ja. Kanske tio gånger.
Så puckat.
O efter det har jag kuskat runt i Sverige o letat efter jobb o badplatser typ. O bor sedan 11 år tillbaks i ett dike som heter Kärr. O som knappast har minsta tillstymmelse till badplats inom nån mils avstånd.
 
För övrigt så levde jag ju för någon vecka sedan i nån form av bubbla (utan badplats) där livet helt plötsligt var mer än okej o där jag lovade mig själv att minnas den känslan när bubblan sprack. Bubblan har inte spruckit, men likt en ballong så började luften gå ur för några dar sen. Saker började gå tillbaks till gamla mönster (speciellt jag själv)
samtidigt som det är så otroligt mycket som händer o är på gång o måste beslutas nu.
Det bästa med att vara en ballong som luften sakta pyser ut ur är att man dock inte är trasig. Så i o med att det främst är roliga saker som bara tar lite för mycket fokus nu, så tror jag att jag ska blåsa upp mig igen. O studsa runt lite där uppe i det blå igen.
 
Herregud, vart tog det här vägen?!!!
 Jag skulle bara skriva ett kort inlägg o berätta att det finns två badplatser i Österbymo...
 O så svamlar jag iväg totalt med några kliche´aktiga liknelser som nästan får igång vomeringsreflexen. Jisses säger jag bara. Med eftertryck.
O funderar på om det är nu jag ska börja på min nya novellsamling: "Mitt liv som flyktig gas" eller kanske självbiografin "Uppblåst - ett allmänt tillstånd av eufori eller gas i magen?"
 
Så. Vi lämnar det här nu. Punkt
Simma lugnt. Ni som kan.
 
Uppblåst häger. Vid badplats. Typ
 
 

torsdag 22 augusti 2013

Varning för känsliga tittare

I ett anfall av extrem huvudvärk, förvirring och dåligt omdöme tänker jag nu låta Rosite förpesta er tillvaro en stund med ett reportage av låg låg klass. Även om det hon säger är mycket betydelsefullt och viktigt.
Snart är jag tillbaks o är mig själv igen o då kan vi prata om något betydligt roligare - patientjournaler exempelvis. Eller sommarminnen.
 
// Ingela
 
 

söndag 18 augusti 2013

Nästan religiös

I morgon börjar det.
På riktigt alltså.
Då drar livet igång igen.
Fast jag tjuvstartade för en vecka sedan med att börja jobba.
Men i morgon börjar Leya första klass (milda Moses) och de flesta skolor börjar så äntligen kanske det börjar bli lite liv utanför arbetsfönstret också i Älmhult. Där har senaste veckan bara cirkulerat den vuxna killen som alltid gungar. Trevligt iofs.
 
Jag har haft en sådan fantastisk sommar! För en gångs skull kunnat gå ner i varv totalt och koppla av. Beror nog främst på att jag bara varit hemma tre dagar under semestern, förutom pysselveckan med Annika o Sofie förstås, men den är ju bara underbar. För övrigt har vi flytt så ofta det bara går o husbilen har fått känna att den lever. (Eller, eh...)
Jag skulle ha gjort så himla mycket här hemma.
 Jag har gjort...ingenting här hemma.
Men vad tusan gör väl det när jag gjort så mycket borta. Rejält bortgjord har jag varit.
Kommer säkert en massa sommarinlägg framöver om vad som har hänt, men jag vill bara tacka de personer o platser (tack Ullared, öhum...) som har gjort den här sommaren till den bästa på väldans länge.
 
Har som sagt jobbat en vecka nu. O att stärkt o utvilad komma tillbaks o få en sådan uppstartsvecka var ju heller inte vad jag väntat mig. Fått otroligt mycket gjort på jobbet, har inspiration så det läcker ur öronen, haft lediga kvällar, har hunnit träffat knasigaste vännerna o har hunnit duscha. (nä nu överdrev jag)
 
Det går bra nu kåååmpiz.
 
Jag är taggad på livet. För första gången på över två år så är jag så laddad igen.
Gode, Gud - låt det fortsätta så.
O gör det inte det, så låt mig minnas den här känslan.
 
O det är ungefär här jag skulle vilja brista ut i ett Ronja-skrik eller nåt.
Men jag väljer att gå o duscha i stället.
Tror det blir bäst så.
 









 

måndag 12 augusti 2013

Turné

Om jag hade varit ett band, eller kanske soloartist, eller Blondin o Bella eller BlondinBella eller kan drifta mig till att hugga till med Per Gessle så hade jag kanske haft en diger turnéplan denna sommar.
Nu är jag ju inte ett band eller frontfigur som gör comeback med världens konstigaste frisyr o ännu desperatare texter, utan bara jag. (iofs nästan samma sak, förutom det där med känd)
Lik förbaskat har jag ändå haft en rätt diger turné senaste månaderna tycker jag, om än våldsamt trevlig. Låt mig delge ett lite utdrag över orter jag visiterat o ofta blivit kvar på fram till nästa datum i ordningen:

 4 maj   Stockholm
 8 maj   Bakken - Danmark
 9 maj   Köge - Danmark
10 maj  Weisserhausser strand - Tyskland
15 maj   Österbymo
28 maj   Bovallstrand, Hunnebostrand, Hamburgsund, Smögen
30 maj   Göteborg
 5 juni   Båstad, Torekov
 6 juni   Mellby
 7 juni   Kalmar, Linköping
19 juni   Gylsboda...
21 juni   Mellby
26 juni   Böda
  5 juli    Eksjö, Österbymo
  8 juli    Falkenberg
 10 juli   Ullared (brrr)
 11 juli   Halmstad
 15 juli   Sibbhult
 17 juli   Vrigstad, Gränna, Ödeshög, Vadstena
 18 juli   Linköping
 19 juli   Söderköping, Västervik, Gamleby
 21 juli   Österbymo
 22 juli   Mellby
 25 juli   Camping i Helge å...
 29 juli   Växjö
 30 juli   Älmhult
  3 aug   Urshult
  5 aug   Växjö, Eksjö, Österbymo, Habo
  6 aug   Skara
  8 aug   Skövde














tisdag 6 augusti 2013

Nu är livet här, jag borde hoppa på.

Ibland är enkelheten störst.
Det finns ju ett gäng med vissjungande Lisor som verkligen är just Lisa för själen.
Nilsson är en av dem som det var alldeles för länge sedan jag lyssnade på insåg jag när hon plötsligt dök upp i allsången, iförd denna låt.
 
Den är ju tämligen simpel o enkel, ganska banal text, men det är nog enkelheten som gör den så jäkla vacker. Hos mig gick den i alla fall rakt in o stannade kvar.
Håll till godo.


 

 
 

måndag 5 augusti 2013

Rosita goes ö-runda

 
Hallå i etern!
Rosita Spielberg här för att förgylla er simpla vardag.
Ingela, den lilla sippan är iväg o roar sig i vanlig ordning. Idag är hon hos ögonläkaren i Växjö.
Säkert bara nåt hon gör för syns skull.
För er skull så kommer här ett otroligt gripande reportage från min resa bland kroppkakor o långa karlar.
Att ljudkvalitén i vanlig ordning sedan är så förträffligt bra är en bonus ni raktigenom kan tacka mig för.
Håll i hatten!
// Eder Tillgifna Rosita
 
 
 

söndag 4 augusti 2013

Finito

Så.
De sista två dagarna kommer här.
Men nu är möget över.
 
Om man skulle dra igång en augustikalender kanske...
 
 
Jul(i)kalendern: Minneslucka 30:
 


Jul(i)kalendern: Minneslucka 31: