onsdag 28 maj 2014

Ny karriär!

Efter teaterfestivalen så fick jag ett kort från älskade Feelingz med en inbjudan tiil aktivitet den 10 maj. Här följer en rapport över den dagen:
 

På väg ner till Älmhult. Det enda jag vet är att jag ska vara vid stationen kl 9 o att jag ska ha med mig extra underkläder. O silvertejp...


Samt att dresscoden är 80-talsrock
 

Jag möter upp mina landsmän Arvid, Felix o Lisa samt sänder en tanke till Malin som ej är med idag.  Ett antal Selfies utfärdas
 

Jag undrar febrilt vad vi ska i Killeberg o göra. Där har jag iofs ätit vildsvin. Mååånga gånger. Så det kan jag tänka mig att göra igen
 
 

Men Herrens vägar äro outgrundliga o efter att ha bytt tåg o vagn sådär 14 gånger så landade vi så i Sölveborg. Där jag för övrigt bara varit en gång tidigare o så nu då, två helger i rad. Så det kan bli
 
 

Vi strövade runt i Sölvesborg ett antal varv o hamnade sedan på glassbåten.
 
 

O när de andra käkade lunch bestående av lax o allt möjligt nyttigt valde jag ett annat alternativ...
 
 

O sedan fortsatte vi flanera runt i Sölvesborg
 
 

Som en bro över...inte så mörka...vatten...
 


Nej, vi bedyrade inte varandra vår kärlek så här som så många andra
 
 
 
O somliga ska ju alltid gå till överdrift...
 

Mer flanerande, nu på andra sidan bron över de...inte så mörka vatten.
Runt 14 hade vi gått över bron igen, o blv nu hämtade av Felix mamma som skjutsade oss ut ut ut långt ut på landet som sedan blev Hällevik som sedan blev landet
 
 

O där satt denna lille kille o bedrev en inspelningsstudio. Då jag redan var förvirrad sen innan samt hade tagit med mig ett sönderhostat revben i bagaget,var jag inte vid mina sinnens fulla bruk (säg, när var jag det senast?) o minns varken namnet på snubben eller vad bolaget hette.
 
 

Felix, Lisa o Arvid ser mycket nöjda ut över att ha lyckats lura med tant ut på sånt galej, o med all ära, det här var en av de trevligaste upplevelser o gåvor jag nånsin fått. Dels att nån annan drar ihop något o JAG blir medbjuden o sen slippa organisera o leda nånting, om ni bara visste vad det värdesätts =)
 

O här är sången vi då skulle spela in. Det hela skulle ta lite mer än en timme. Det hela tog nästan 5 timmar. Dels för att lille snubben nog var för ambitiös i början o la ner en massa jobb o del för att det sen kom folk o började tömma lokalen på högtalare under en timmes tid
 

O när katten är borta dansar råttan på bordet...
 
 

O när katten är borta igen lägger vi manken till
 
 
 
TACK UNDERBARA FEELINGZ FÖR EN OERHÖRT ROLIG DAG!!!!! <3

Nu återstår att se om vi lyckats få ihop den där musikvideon osså.
I annt fall får vi väl hänga i Ollonskogen hela tiden, det vet vi ju att vi klarar bra numera också.
 
Värst vad vi snöat in på sång för resten senaste månaden...

måndag 19 maj 2014

En hemlig förbannelse

Dä går bra nu kåmpiz.
Not.
 
Min ´"skyddsamulett" gick sönder i helgen.
Igen
Fredag: MC-säsongen tar slut innan den ens börjat. Så oerhört infernaliskt klantigt. Vid städning lyfte jag ner två hjälmar o råkade tydligen placera dem för nära ett par spotlights. Zsss. Det man inte har i (på) huvet får man köpa nytt. Fuck. Bonus var att jag upptäckte et hela efter två minuter annars hade jag förmodligen haft ett majbål i huset.
Sköna maj välkommen. Not.
 
Fredag kväll: 20 minuter efter att den omtalade skyddsamuletten lagt av, upphör cirkulationspumpen att fungera
 
20 minuter efter det så sätter spisen på sig själv (någon ska ju göra det). Plastpåsar o dylikt som ligger i närheten jobbar på att få det hett om öronen o sätta eld på resten av köket.
 
Lördag morgon: Hyrt Skylift. Joysticken till liftkorgen slutar att fungera. O givetvis i utfällt läge sådär 13 meter upp i luften. Tjoho. Man kan se ända till Vimmerby. Väldigt väldigt länge...
 
Lördag lite senare: När jag studerar två hästar som rider förbi med två ryttare passar den ena på att trilla av.
 
Lördag bara liiite senare: Målar verandaräcke. Råkar även måla håret. En del säger att man kan bli vithårig över en natt. Tro mig - det kan gå betydligt fortare än så.
 
Söndag: Höll mig förmodligen inomhus fastedjad nånstans för at inte orsaka fler störningar i etern
 
O till försäkringsbolag som kanske råkar vara inne o läsa min blogg (mycket troligt)
- ni kan andas ut nu. För:
 
Måndag: Lagar mitt armband. Sååå - nu är det paybacktime, nu kan alla våga sig fram igen när jag är i närheten ;)
 
Så här ser hjälmar som fått det för hett om öronen ut... Tyvärr
Men det drabbar ju ingen fattig



onsdag 14 maj 2014

Aldrig mer.

Att jag drar mig för att söka hjälp hos vårdcentraler o vice versa  har vi ju redan tjötat om o det är ju ingen hemlighet.

Har ju en envis förkylning som nu pågått i 5 veckor, varav eskalerat de senaste 3 veckorna.
För snart tre veckor sedan kändes det som jag hostade sönder något som inte ska hostas sönder. Det var på det plan man ändå kunde skämta om det. Några dagar senare sa det uppenbarligen knak vid fel tillfälle o på fel plats i kroppen o inget ens jag ville skämta om. Då värsta paniken gått över o jag insåg att jag trots allt kunde krypa fram på golvet bestämde jag mig för att vänta att ringa vårdcentral tills helgen lugnat ner sig.
 
Några dagar senare förvånade jag mig själv genom att ringa, o som jag redan rabblat om i tidigare inlägg så försökte jag o sköterskan övertala varandra om att jag min själ skulle kunna vänta lite till, då det inte gjorde ont var gång jag andades  o troligtvis därfär inte var något revben att tala om.
 
Senaste veckan har jag i stället ägnat mig åt att snora febrilt. De som hela livet påstått att jag inte har något i skallen skulle blivit stolta över allt snor som fått plats där uppe.
O innan helgen började det då göra ont vid varje andetag (o nu pratar vi revben igen, inte snor)
 
I lördags blev jag kidnappad till en underbar dag i bland annat en inspelningsstudio (det ska nästa inlägg handla om o då blir det glatt o livat igen =). Efter att ha skrålat i fem timmar så kände mitt revben av att det levde så att säga.
Helgen fortlöpte och aj som satan, vad vore jag utan mina andetag liksom. Man hade gärna varit utan dom. Försökte andas i smyg för att inte gå sönder.
 
O HÖR O HÄPNA - i måndags lyfte jag luren o tvingade in mig på vårdcentral. Orolig som ett såll (såll??!!!) för mitt revben så det var önskan 1 att få hjälp med. O som alternativ 2 tänkte jag be att få en penicilinkur o kanske hostmedicin för att bli frisk nån gång. (har inte käkat penicilin sen jag var tolv tro jag, har som sagt försökt att inte vara sjukvården till last)
 
Jag drog dit. Jag fick vänta 30 min efter utsatt tid. Jag hamnade i förhör, det lyssnades på lungor, det klämdes i 3 sekunder på revben o jag fick veta att jag hade utstående sådana (nån ska ju ha det), in i ett annat rum, tas sänka, in i ett annat rum o inhalera astmamedicin i 2 minuter, ta nytt sänka då det andra misslyckades o så inhalera igen. O slutligen då tillbaks till ruta o rum nummer ett för DOMEN.
 
Att läkaren visst hört talas om att man kunde hosta sönder sina revben men att hon inte kunde begripa hur det skulle gå till så det skulle jag inte oroa mig för.
Sen skrev hon ut ett recept på näsdroppar....
 
O erbjöd sig att skriva ut astmamedicin, men jag avböjde. Jag hade liksom inte PROBLEM med andningen, jag vågar bara inte andas för det känns som jag går sönder. (o här kommer kören in igen o sjunger " vad vore jag utan dina andetag, bapshuappapp")
 
Så. Nu kröp jag till sist till korset o sökte hjälp.
Aldrig mer.
Nästa gång jag ska till en vårdcentral eller dylikt får de bära in mig.
 
Näsdropparna är dock häftiga. Det står på att man förväntas kunna köra bil o maskiner efter att ha tagit dom. Va ball. Det kunde jag inte innan...
 
O det mest positiva i kråksångn (snorkråkesången) är att jag har börjat lära mig att sova på rygg.
 
 
In the air tonight

tisdag 6 maj 2014

Befrielse...

Jag är på gång!
 
Operation in med det nya, ut med det gamla har påbörjats så smått.
Detta innefattar det mesta, förhoppningsvis även baciller...
 
Igår rensade jag en del i garderoben.
Nu gjorde jag ju det iofs för ca ett år sedan o gjorde mig väl av med ett gääääng sopsäckar
 (ink innehåll).
Igår var det bland annat operation rensa linnen. Det är så befriande att kunna göra sig av med sådant man inte behöver. Nu har jag bara kvar de linnen som är absolut ett MÅSTE.
 
92 stycken...
 
O då pratar vi givetvis de som ligger. Sen finns det ju några hängande osså.
 
Jag vet, jag är hopplös.
Hamster
O det tragiska är väl att jag mest syns florera i pösiga jeans o myspyströja.
 
Ska börja laga mat iförd mina festklänningar.
O mocka hos hönorna iförd någon av mina 60 par högklackade skor
O dinera på tisdagskvällar med finservisen o silverbesticken.
 
Bara för att jag kan.
 
Okej, ni ska gå o se kvalet till Melodifesivalstjofräset.
Låt inte mig störa.
Jag ska transchera en avocado med en guldsabel o inmundiga den tillsammans med lite champagne.



 
Pösiga jeans o myspyströja. O nej, jag står inte o pinkar.
Jag bara är. I Gylteboda.
Nån ska ju vara det.
 
 
 

fredag 2 maj 2014

Jag i ett nötskal. O då är jag ändå nötallergiker...

I lördags hostade jag lite försynt mellan föreställningarna
I söndags hostade jag sönder alla föreställningar.
Samtidigt som jag skötte ljusbordet med vänsterhanden o hostade med högerhanden.
Sen hängde sig ljusbordet.
I måndags städade jag upp i Folkets Hus. O hostade vitt o brett.
O spottade inte i glaset
 (Visst finns det ett uttryck som heter så? Himla märkligt uttryck. Var bara tvungen att skriva det...)
I måndags natt hostade jag sönder något i min kropp. Kändes det som.
Sedan har hostningarna fortsatt till o från.
Igår bytte jag ut hostningarna mot lite annat smått o gott såsom feber.
(ja nu får jag ju aldrig feber men vi kan låtsas. En "normal" person hade haft 40.2. Minst.
O då pratar vi inte skostorlek)
O när jag låg där i min säng o hade min "jag får aldrig feber men har det lik förbåldat-känsla" o plötsligt fick uppleva hur jag vände mig om, samtidigt som jag hostade till så gick verkligen något sönder i kroppen. Helt olikt den tidigare känslan i veckan.
Det var då jag insåg att tjohej, här bär det nog av till akuten ändå.
Sen upptäckte jag att jag faktiskt kunde andas.
O då lugnade jag mig o sköt på det o såg "Sunes sommar" i stället.
O sov på saken. (troligtvis saken som gått sönder)
I morse var det mycket bättre.
 
Till jag gick upp.
Då bestämde jag mig faktiskt för att krypa till korset (eller kanske Vislanda där vårdcentralen ligger) o ringa o be om hjälp. O det gjorde jag faktiskt. Fast när sköterskan sedan ringde upp hade jag redan knaprat i mig ett gäng piller o saker o ting var bättre, så då försökte vi tillsammans övertyga varandra om att ge det en chans o återkomma på måndag om det inte blev bättre o att så länge jag kunde andas var det min själ ingen fara o ursäkta att jag ringde o tog upp er tid o puss puss o couscous.
 
O det är jag i ett nötskal.
 Finner ingen som helst anledning att söka läkarvård om det inte är totalt nödvändigt.
Vill liksom inte vara till besvär. Inte ska väl jag.
Mest beror det väl på ren snålhet. Söka hjälp för sånt bjäfs som min kropp alltid klarat att reda ut på egen hand. Allra mest beror det väl på folk i min omgivning som ständigt o jämt ränt till läkare för allt möjligt o omöjligt. O troligtvis att mitt första möte jag minns av läkare var när jag som 8-åring kom in helt själv med en bruten hand i näven till läkaren o han började med att skälla ut mig.
På danska.
Då är man inte kaxig.
O så har det väl fortsatt. Fel journaler, fel bedömningar, ingen syrgas etc.
 
Nu vet jag dock att svensk sjukvård är HELT FANTASTISK, det är absolut inte det.
All eloge till det.
Har väl bara haft tur med en kropp som ständigt healar sig själv. Psykikt i alla fall.
O otur i en del fall när jag väl krupit till korset.
Nä, en bra sås reder sig själv.
 
Jag tog tag i saken o lagade mina "Skydds/lyckoamuletter" i stället.
Sen de gick sönder har ju inget varit sig likt
(förutom den tredje tuppen som fortfarande är dum i huvvet)
Nu är de på plats igen, så nu förlitar jag mig heeeelt på dom o att jag ska gå problemfritt genom livet. (tills de går sönder igen )
 
Hej på er - ha en underbar helg! =)