lördag 30 januari 2016

På en bordell i Borås...

... vaknade jag inte i morse.
Däremot i min egen säng o det till den första lediga lördagen på ett halvår.

Det är då man vaknar ungefär en halvtimme tidigare än man vanligtvis klafsar upp o det till den rungande insikten att "se på fan, jag är visst sjuk". Tydligen har jag förvandlats till karl över natten också för jag är verkligen dödssjuk. Minst. 

Febern (som jag nästan aldrig får) har lagt sig som ett band över alla bihålor den kan hitta o de som påstår att jag inte har nåt i skallen borde se vad min näsa kan producera.
  (vissa detaljer gör man rätt i att bespara folk. Det här var en sådan.)

Nåväl, jigglar upp med dotterns ord ringande i bihåleskallen: "Zack har kräkts på min matta".
Mycket riktigt. Börjar dagen med alla husmorsknep som jag orkar googla upp, för att sedan torka upp mästerverket med hjälp av alla ättikslösningar jag kan finna.
Det är dock lugnt, Katten har tydligen redan kalasat i sig hälften som en hyllning till frukosten.
(vissa detaljer gör man rätt i att bespara folk. Det här var en sådan.)

Förmiddagen förlöper sedan på bra med blandade sysslor.

Jag intar även affären med vad jag upptäcker senare, ett par byxor med hål där bak.
Men vad tusan, det har ju jag också.
(vissa detaljer gör man... Ja, ni vet...)

Nu övergår förmiddag till eftermiddag o jag ska njuta så mycket det bara går av resterande dag.
Detta innebär förhoppningsvis även en klick soffhäng, en massa pyssel o 
kanske en rent för jäkligt god plankstek.

Eventuellt ska jag unna mig att fakturera en del också.
Man kan ju inte bara ha utgifter.
Som hunden sa i morse.
Varför han nu skulle säga det.

Hälsningar från en sjuk men jäkligt glad o ledig duo.


fredag 29 januari 2016

Inga utsvävningar här inte


Här skulle jag kunna sväva iväg om att revyn Full Speta upptagit min tid det senaste halvåret, att spelperioden nu är över och att det blev något av en succé, att jag har fått ynnesten att jobba med så superhärliga människor, att nu är det full fart framåt igen med nya projekt o att sakta sakta återvänder livet lite.
Det sistnämnda märks inte minst på att jag kunnat se TV igen (något som då gått fetbort i några månader, har ju haft en massa goa människoratt titta på i stället) o då gör jag det med besked. Genom att följa Farmen. Wihoo. Det blir man ju verkligen smartare av. Men det är avkoppling, Robin kan man vila ögonen på o en o annan bitch kan man gnissla tänder åt, ta en chokladpralin till o förnumstigt tänka att "vilken tur att jag inte är sån".

Men nu är det ju lyckligtvis så att jag inte svävar iväg alls över just dessa grejor, 
jag nämner dem ju inte ens. 
Jag skulle ju bara kika in här för att se om bloggen fanns kvar o skriva en rad 
om att det gör jag också.
1 februari är riktlinjen på att då får det min själ vara bra. Då är det dags att ta tag i både det ena o det andra (mest det andra) o börja strukturera upp sitt liv igen.


Då kanske det även blir tätare uppdateringar här.



Det här symboliserar mig till fullo senaste veckan: Fis-kläder, kakskål, TVhäng