måndag 30 juli 2018

Hästen går inte ända upp i bestickslådan...


Jag har nyligen (igår) upplevt mitt värsta restaurangbesök ever. 
Märkligaste i alla fall. 
För den gången jag fick ett öppnat halvt saltpaket mitt i min hamburgare på Gyllene Måsen, eller när jag fick en 3 cm stor kackerlacka i min mat i exotiska Stockholm var kanske snäppet värre.

På en plats hyfsat nära mig har det i juni öppnat Old Mikes Diner. Ser superhäftigt ut o ger sken av att ha fruktat snaskiga hamburgare.

Igår styrde jag, Sis o Leya kosan dit med kurrande magar.
Fasad häftig, inredning snögg o lite fränt med att göra beställningarna o specialdesigna innehållet via app.Så långt gick allt bra.Förutom att jag inte kunde betala med kort i appen o att jag fortfarande inte sett till nåt kvitto efter att ha swishat.

Syrran fick in sin mat först. Den stora Coca Colan hade förvandlats till en liten. Aiolin var majonäs o vid försiktigt påpekande av detta bars det in en ny bytta...med...majonäs...

Runt omkring oss ser vi mat får lämnas tillbaks från minst tre bord som fått fellevererat 
eller något saknats.

Så kommer då Leyas o min mat. 
Serverad av den mest creapy servitör jag träffat. Mer rakryggad än en flaggstång o med ett leende som gick runt hela huvudet o tillbaks igen.
 O känsla man får är att han är tagen direkt från ett The Sims-spel.

Jag hade bytt till sötpommes (eller sötvattenspommes som jag trott att det heter sedan jag stiftade bekantskap med dem för något halvår sedan) men på min bricka stod vanliga pommes. Det ordnade sig dock snabbt då Leya som beställt vanliga pommes, fått söt(vattens)pommes.

Leya hade lagt order om en del saker som skulle tas bort från hennes burgare o det hade man lyckats med. Däremot var det tillagda baconet ett minne blott. (Förutom på betalningen förstås)
Jag hade lagt till ost på min burgare. Total avsaknad av ost. Däremot hade man lagt på en extra hamburgare så där tronade två köttbitar på varandra. O då jag påpekar att det nog blivit lite fel står The Sims-servitören stadigt o rakryggad, 
flinar om möjligt ännu mer o får till slut fram ett: ”Mmmmm...” (samtidigt som han står kvar, ser oerhört stolt ut o inte gör något mer. Än ler. Döläbbigt) 

Jag blir så nervös av att inget händer så jag hasplar ur mig nåt om att jag väljer att behålla min mat så att vi får äta nån gång. The Sims står då leende kvar, men går vidare efter några sekunder, vänder o kommer tillbaks o säger leende:”Köttet är ju dyrare. Du tjänar på att behålla den extra burgaren, den kostar mer”. Sedan blinkar han till mig o går leende därifrån.
Maten intas. Tämligen små hamburgare för det priset (fast jag ska ju vara tacksam, jag fick ju två...) o inga fler problem uppstår. För oss. (Här nånstans får vi även in vår dricka)
Att en servitris står utanför o viftar i bråk med en av kunderna, vanlig pommes får bytas mot söt(vattens)pommes vid ytterligare två bord, alla anställda slafsar runt i ostrukna T-shirts med ölreklam på, sällskapet bredvid oss inte får sin mat då en av beställningarna inte nått fram o att The Sims o en servitris plötsligt ställer sig i köket o lagar mat för att sedan bära ut den i restaurangen o sätta sig o inta det själv, tycker vi inte längre är något  oväntat.

När vi så är klara, mätta o nö...., nåväl - mätta... ser vi att man kan betygsätta stället i appen. Det känner vi att vi måste göra. Upp kommer en ruta där det står att här kan du betygssätta ditt besök. Sedan en stor tom yta där man inte kan skriva något o så en ruta med ”skicka in”. Jo då så att...

Då det inte gick att betygssätta där så kommer betyget här:
+ 3 för maten, -20 för servicen, - 97 för The Sims som jag kommer ha mardrömmar om i månader.

Hoppas de skärper till sig. Stället har potential. Men bara stället i nuläget. Troligtvis kommer de åka på ett antal stämningar från personer som valt bort något de är allergiska för o sedan fått in dubbel dos av just det. O det ska de vara tacksamma för...
Ja halleda.




Huset som Gud glömde. Eller så var det det enda han kom ihåg




Vad synd, det har ju potential egenligen. Just det - glömde att nämna att servetter o salt fick vi be om.



Pustar ut i den lilla campingstolen från Bil-Tema

onsdag 11 juli 2018

Resedagbok - Plitvicesjöarna


Jaha, då har vi så kommit fram till reseskildringen om fantastiska Plitvice-sjöarna.

Camp Korana som vi bodde på o en del matnyttigt om det har jag redan gaggat om i förra inlägget, så vill man veta mer fakta om det, kika tillbaks ett snäpp.
Detta inlägg handlar således enbart om Plitvice o om jag misstänker mig själv rätt kommer jag förmodligen ösa ut en massa foton därifrån. O en hel del svammel förstås. 
Det är ju jag i ett nötskal. (är nötallergiker själv bör tilläggas. Ödets ironi)


Söndag 1 juli

Sov ganska gott trots regn o åska. Vid 9 gick gratisbussen från campingen upp till entre´n vid Plitvice-fallen. Det kostade 250 kuna per vuxen, 160 för studerande o 110 för barn upp till 7 år. Jag hävdade bestämt att vi var två vuxna o en studerande men biljettsnubben hävdade resolut att Leya var ett barn. Nu vet jag inte vad han vet som inte jag vet angående Leya (som är 12) så jag struntade i att överklaga detta o tänkte att en glasspeng är ju alltid välkommet.(även för  barn över 7 år...)

Sedan strosar man runt som man vill. Vi valde längsta turen, C - som är 8 km. Följ stigar ner till högsta fallet där man blir rätt blöt av stänken (regncape kan vara bra att ha. Glöm paraply om det skulle regna rent allmänt. Då petar man troligtvis ut såväl ögon som hela personer man möter på sin icke alltför breda vandring genom fallen) sedan uppåt igen o se en massa fall. Gratisbåtar tar en över till andra sidan så att säga o där finns ännu fler fall att lösa o begrunda o flanera kring. Man går o går på stigar o trall. Bra att ta rutten så man tar det stora fallet först o sedan båt o vandrar upp med fallen o hela tiden, alltså följer fallen uppåt.Gympaskor är ett måste o det regnar ju en del nattetid i alla fall däruppe så det kan vara lite geggigt men man går i princip hela tiden på trall eller broar o stigar.
Gratisbuss tar en sedan ner till entrén igen (går varje kvart, båtarna varje halvtimme) eller någon av de andra stationerna (det finns tre st totalt. Vid varje station finns det toa o matställe. Många sittplatser om man har med eget fika.)
Kl. 17 går så bussen tillbaks till campingen där  man kan studera eldflugor o känna sig salig över en fantastisk dag.
Vi hade tur med vädret då det var uppehåll men molnigt. 
Inte för varmt alltså utan byxa o jacka var gött!

Man kan givetvis åka bil upp  till fallen med o stå på parkering såväl med personbil som större fordon.

Vi har varit tidigare på Krka o nu Plitvice som båda är nationalparker med massa vattenfall. Båda är helt fantastiska. På Krka får man dessutom  bada i ett av fallen. Plitvice är dock aningen mäktigare. Så ingen direkt vinnare tror jag dem emellan, de är fantastiska på sitt sätt o jag är glad att jag haft förmånen att få uppleva dem båda. 

Åk dit!


Tror att bilderna för det mesta får tala för sig själv.
Jag gaggar så mycket ändå.

I skrivande stund sitter jag ute på camping Zablace i Baska o hör hur Kroatien tar sig vidare i fotbolls-VM. Det hörs!!! Här lär inte kunna gå att sova i natt misstänker jag, men vad gör väl det när det är så härlig stämning.
Är inte så intresserad av fotboll så sitter här under min korkek o luktar på blommorna o hör det hela på avstånd i stället. 
O det är när man hör segertjuten man sms:ar sin vän bosatt i Sverige (eller i Älmhult, men men...) med frågan: Vann vi?
Tror bestämt mitt hjärta hör hemma här ett par kilo.

När man tagit sig vatten över huvudet...



























Tadaa! O till vänster har vi ett fall. Endast 39.90 kilot.









Familjen Annorlunda åker båt. Totte bakar.



Båtarna som tar en från ena sidan till den andra. Typ.

onsdag 4 juli 2018

Resedagbok, dag 2 o 3. Äntligen når vi (ett regnigt)..Kroatien!!!I


Fredag 29 juni

Upp runt 06 efter att ha sovit rätt gött.
Fortsätta korsa Tyskland. O det görs ju inte i en handvändning. Eller två.
Då vi var på G att ta en svängom genom Prag så hade vi redan valt bort resevägar i anslutning till exempelvis Mûnchen med dess långa köer. (nu blev det inte Prag dock)
Tro mig, det går bra att köa ändå. Vi fastnade iofs inte i flera-timmars-köer utan mer stau lite här o där vilket innebar småköande o smårullande lite titt som tätt. Som tätt. Sinkade oss säkert sisådär 4 timmar  i alla fall totalt. Google Maps är ju husguden även om den råkar vara inställd på "kortaste vägen", vilket ibland kan innebära att den föreslår små pittoreska avkrokar genom sädesfält o dylikt ungefär.Den omledde oss i alla fall till en annan väg, vilket innebar att vi följde Donau en längre sträcka. (eller kunde följt den lite till om inte den högt ärade mannen valde att följa sin inre gps o valde bort den föreslagna vägen för att i stället hamna i ett längre stau. Köa är kul.
O Donau vackert.)

Runt Linz hade både vi o vår följebil med goevännerna som skulle vidare åt andra breddgrader anlänt, så där skiljdes vi åt för någon vecka.
Vi tuffade vidare mot nya outforskade köer o sov sedan på en Autohof (vet inte vad det kallas när det inte är i Tyskland) i Österrike där man på sedvanligt vis klämde in sig mellan lastbilar o annat löst o ledigt folk med husvagnar o husbilar på ryggen. 


Lördag 30 juni

Upp runt 05 o dra vidare.
Fortsätta genom Österrike på annan väg än vi farit fram tidigare år (den här var dock inte fullt lika rolig o vacker), korsa Slovenien o så - TADAAAA - äntligen framme i Kroatien!

Då tanken var att visitera Plitvice-sjöarna, tog vi oss till Camp Korana som ligger ca 5 km utanför.
Lite ställplats-feeling med fritt "gör som ni vill-känsla", men ändå med restaurang o affär o hela tjillevippen. Och - det häftigaste av allt - ELDFLUGOR!
(har dock inte lyckats fånga någon på bild...) Men är ni där, spana in i nån skogsdunge efter mörkrets inbrott o utbrott så lär ni troligtvis får se ljuset så att säga.

När vi ändå var igång, körde vi upp till Plitvice o rekade lite, men då det går gratisbussar från campingen blevdet morgondagens heldagsbestyr (och ett eget blogginlägg så småningom).
Vi råkade också svänga inom en zipline-bana o efter moget övervägande bestämde sig Andreas o Leya för att de skulle åka, o efter ännu mer moget övervägande bestämde jag mig för att jag definitivt inte ville åka. (jag är höjdrädd...)
130 Kuna skulle det kosta per person och då fick man åka 350 m över en dalgång o en älv. Oerhört vackert! Då Andreas skulle hjälpa till att sela av Leya efter hennes framfart, fick han åka först. Sedan var det Leyas tur och som den förstående mor jag är (trots att jag är en ko?!) så skulle det filmas med såväl videokamera samt mobilkamera. Efter halva färden märker jag att jag missat att slå på mobilkameran, muttrar något högt om detta och att dottern troligtvis kommer att slå ihjäl mig, vilket resulterar i att killen som sköter det hela, hör detta och då erbjuder henne att åka en gång till, gratis! Han ringer ner till den andre assistenten o beordrar upp Andreas o Leya som får springa upp till startplattan igen. För att Andreas ska kunna filma från ankomstpunkt, erbjuds även han att åka fritt en gång till, då det går snabbare än att springa ner igen.Vilka killar, vilken generositet!
Nu behöver ni ju inte vara lika klantiga som jag eller försöka få till fler åk genom att glömma att filma, men är ni sugna på Zipline rekommenderar jag varmt detta ställe strax norr om camp Korana. Hälsa från den förvirrade svenskan som glömde filma sin dotters åk ;)

Dessa killar tipsade också om en ort lite längre bort som var väldigt mysig, så dit styrde vi kosan sedan. Slunj eller Rastoke tror jag det hette.
Urmysigt samhälle i en dalgång där tiden stått stilla, vatten ringlar fram o här o där o utanför alla hus (som hyr ut rum för det gör man överallt där) sitter de gamla kvinnorna (o en o annan man) o bara sitter. Och bara är. Typ fantastiska.
Mat intogs på en restaurang i princip mitt i en fors, nästan så forellen hoppade upp själv på tallriken. Det började dock att störtregna o störtåska, så det blev till att överge eventuella hoppande foreller o inta husbilen igen. 

Natthärbärge var ju redan ordnat så upp till Camp Korana igen o känna att YAY, vi har äntligen anlänt Kroatien (o det är 18 grader o åskar o regnar...)
Äta godis o snaska vin samt spankulera ut efter regnet o kolla eldflugor  blev kvällsaktiviteten.

O iom att nästa inlägg troligtvis kommer att handla om dagen vid Plitvice-sjöarna så drar jag lite campingfakta redan nu. Camp Korana rekommenderas, kostade oss ca 300 Kuna per natt, mysig camping med stora ytor, fräscha toaletter etc. Det verkar som att det regnar o åskar mycket där, speciellt nattetid, så vi valde helt rätt som tog asfalt att stå på o inte riskera att fastna i lera.
 Eller gå i lera o sörja.

Över o ut för nu! 





Jag har AAAALLTID drömt om att få mig tilldelad reklam på TV-skärm vid mina toalettbesök. Äntligen!



Big No No! (måste lära om. Fast det går aldrig att lära gamla hundar att sitta. Men det är ju tydligen det man måste göra...)




LFKK - Liten Fin Kö-Karta


Tack köbildning för att vi dirigerades om en stump o fick följa Donau.



Äntligen nån som fattat hur man ska uttala det rätt! Tack Österrike!



Jag undrar så vem det är som står utan för ambulansen och röker vid den här kö-bildningen. 
Är det amulansföraren? Patienten? Så många frågor, så lite tid...


LFRK: Liten Fånig RuttKarta





O så här gick zipline-banan



O så här gick Andreas o bästa zipline-medhjälparen



O så här gick det till när farfar var ung. Eller när Leya skulle slänga sig iväg i en zipline.



Den här mysiga orten. Slunj. Eller vad den nu heter...


Här är en karta i alla fall...


MYYYYYSIGT!


Första kvällen i Kroatien. Yeeehaaa! Eller nåt. Mest nåt.


Just det - trots att jag är i Kroatien o Felix i Sölvesborg har vi släppt ett nytt podavsnitt av Blandfärs idag. Direktlänk följer:

https://poddtoppen.se/podcast/1298061861/blandfars