Jaha. Då var det dags igen.
Att hitta tillbaks till sin blogg.
Här ligger den i alla fall o luktar sumpgas.
O det har gått alldeles för lång tid sedan sist, så jag kör helt sonika på.
Här följer en liten fotosession över december.
Hade funderat på att göra ett jul-inlägg bara men jag tror min själ att vi slänger in lite foton
över hela deciembre (jodå, man har väl läst spanska också. En lektion. Lärde mig uppenbarligen aldrig att stava på den lektionen)
Planerat är även att köra en nyårskrönika när vi cyklat runt hörnet på 2018. Misstänker att då blir det foton till förbannelse. O bröttext. Att begränsa sig till en av något är visst inte min grej.
Att begränsa sig till en av något är uppenbarligen inte min grej.
Att begränsa sig till en av något är uppenbarligen inte min grej.
Ja se, jag är rolig så det förslår...
Nu kör vi! Välkommen till mitt decemberland:
Från Me, Myself and I - en go o gla jul i efterskott. O förskott.
Det gäller ju att vara tidig.
Som flickan sa.
Truppgymnastikhallen i Växjö. Alltså, vilket ställe! Fantastiskt att gymnaster har ett sådant ställe att kunna utveckla sig på!
Alldeles för sent firas Fars dag men så´na är ju vi. Pinchos är ju alltid mysigt om än mer mysigt än till exempel gott o prisvärt. Men mys är ej att förakta heller.
O någonstans i början av december så gjordes ännu en helt normal pod-inspelning.
(Sugen på att lyssna? Bara till att leta upp "Blandfärs" på exempelvis podtoppen)
Med mig bakom spakarna blev det inte som man tänkt sig på Kulturskolans julkonsert. Nu var det ju iofs inte mitt fel att ljusbordet pajade. Skyller helt o hållet på Teaterspöket.
Leya o jag stod på loppis i Folkets Hus. Med hyra avräknat hade vi nog dragit ihop den svindlande summan av cirkus 100:-. Men kul var det!
Garage-bygget tog fart i början av december.
För att fortsätta o fortsätta.
Vem behöver en minigris när man kan köpa såväl en spargris som sin fjärde jacka för säsongen...
Man kan fylla år o bjuda på kalas med sju sorters köpta kakor.
Nä, lussebullarna är hembakta faktiskt. Tillika jäkligt goda. Faktiskt. Igen.
Man bygger tillsammans med sin ständiga vapendragare en julkrubba av wettexdukar o grillpinnar. Jesus själv fick bli en köttbulle. Att det hela sen liknar en fågelholk o att ingen vet vad som händer med huset när trasorna drar ihop sig o torkar är smällar man får ta.
Det poddas igen av Nöten o Svinet. Vem som är vem kommer vi aldrig ens själva att förstå oss på.
...o det hela resulterar i ännu ett helt normalt avsnitt. För oss alltså.
Uppesittarkväll. Typ.
O så lackade det då mot jul så till den milda grad att den utspelades i Linköping. För oss alltså.
Det var säkert andra som firade någon annanstans.
Systrarna Karlsson i kär återförening.
Det är för övrigt den kära systern till vänster som har tagit de fina korten från julfirandet i Linköping som nu följer.
Det är korten som följer bör tilläggas, julfirandet är avklarat. Bara så att ingen blir förvirrad o bänkar sig framför TV:n om några timmar menar jag, i tron av att Kalle Anka ska serveras då.
Sådan älskvärd far, sådan älskvärd dotter.
Det går inte att lära gamla hundar att sitta. Men att slänga ihop en gåstol är de en jäkel på!
Äntligen äntligen äntligen fick vi så träffa Miliam, nya stjärntillskottet i familjen, o hinna rå om honom lite mer på egen hand. O hår är ju alltid spännande att dra i.
Länge sedan det fanns sådana här små Hjärtan i släkten, men nu äntligen!
Syftar främst på personen till höger på bilden.
Tummen upp för att sitta hos Leya.
Det här med strumpor är ju också rätt spännande...
Vem härmar vem är frågan?
Jimmy o Marcus ler i mjugg.
O så var det så dags för Miliam att träffa sin första tomte. Att tomten hade masken på sned, inte såg ett smack samt pratade på alla möjliga dialekter bekymrade honom inte.
Närkontakt av tredje graden.
Glad pojke (glada pojkar?) över den fräsiga julkklappen från morfar. (?)
O där julafton gick över till juldag så landade Widéns hemma i Kärret igen för att några timmar senare återuppta firandet, nu även i Virestad. O i Virestad bjöds det dessutom på guld.
Julen varar hem till påska. Men Blandfärs senaste avsnitt är en resumé över året som gått o året som ska intas o varar ungefär hur länge som helst. Denna gång hade vi även gäster med. Gäster som liksom vi kanske har svårt att stå för det här med Blandfärs till en början...
