tisdag 13 augusti 2019

Slutet är nära


På resan alltså.
Fast hemma har vi ju varit i snart en månad av någon outgrundlig anledning.
Detta kapitel behandlar dock sista resmålen, som lite halvspontant blev ön Cres.

Den 12 juli var det dags att avlägsna oss från Zablache o Baska. Upp tidigt o ta oss till färjeläget för att sedan bevittna hur vi kom med färjan kl 7,15.
Överfarten tog ca en halvtimme o för en annan som har anlag för sjösjuka så kan väl det här ungefär liknas med färjan mellan Gränna o Visingsö. Fast med betydligt större färja.
 O med betydligt färre remmalag som väntar på en på andra sidan.
.
Hade funderat på Camping Kovacine i Cres bara nån mil från färjan, men var rädda att vi skulle ångra oss om vi inte visiterade Cikat också som vi hört så mycket gott om.
Fortsatte alltså ca 6 mil ytterligare.
 Fick åka golfbil runt området för att kolla vad som var ledigt o det gav väl ett ganska spretigt intryck. Allt från toppenplatser till några dolda inne i skogen som jag mer hade liknat vid att fricampa på återvinningscentralen i Österbymo (vilket jag iofs inte har gjort).
Installera oss o upp till det tämligen stora badlandet som ingår i priset. O här slås vi av något märkligt o högst revolutionernade för familjen Widén. Vi tröttnade så snabbt.
 Vi som älskar allt vad vatten heter, som har varit vid de flesta badland i Skandinavien, som har slitit ut badkläderna i rutschkanorna så till den milda grad att man upptäcker när man kliver ut o alla fnissar o asiaterna fotar att "den som inga badbrallor har, den får minsann gå med rumpan bar" - vi tröttnade direkt. Vi gav det ju nån timmes chans, o det fanns ju många fina pooler, 
men inget var ju tillåtet. 
Inte hoppa från kanten, inte sola gratis i solstolarna, inte åka rutschkanor med spräckta badbrallor... 

Helmärkligt nog så är ungefär det enda man får göra, dricka i vattnet.
 I det som verkar vara barnpoolen, har man byggt upp en bar som man kan beställa i när man står där i vattnet o känner sig  lite lätt cool o klorerad. Det man beställer kan man sedan inmundiga i poolen. 
Hmmm... förbudsskyltar mot det mesta i övrigt men dricka o hälla ut öl i poolen o låta lilla Gösta 4 år kissa rakt igenom i glädjen över att ha svept sin tredje fanta, det är tillåtet.

Drog ner till havet i stället. Lite som Primosten, grova stenar o lite raukkänsla.
Bästa snorklingen hitills i år men inga färgglada firrar här heller (eller nudistcampingar man av misstag kan snorkla in i. Been there, done that...)
"Hem" o husbila. Grilla fläskfilé o så köpta restaurangpommes på det. Tämligen skitdyra o med en lååång väntan (troligtvis lät man vänta på att Alströmer skulle odla upp o föra med sig potatisen från Svearike först)
Gå en sväng på strandpromenaden o äntligen få stifta lite bekantskap med solnedgång.
Vi är oftast på lite fel sida för det annars.

Vi är smått förvånade över att vi inte fastnade för Cikat mer, men det var inte vår grej. Tar vi med Voffe något annat år kanske vi återvänder, för verkar vara kanonfint för hundar,
 men annars så har vi testat det klart tror jag.

Nästa dag så väljer vi i stället att tuffa uppåt igen o når Kovacine vid 10-tiden.
Fick uppmaningen att strosa runt o leta reda på plats själva o som vi strosade!
 Fram o tillbaks hit o dit i 70 minuter. Hittade inget som ropade direkt till oss, utan bestämde oss slutligen för att ta en plats ganska högt upp. Det visade sig dock vara på nudistcampingsområdet. Förutom badbrallorna med hål i baken så är vi inte så nudistiska av oss o det vore även synd at skrämma bort grannarna.
Vi frågade i stället i receptionen om de mööööjligtvis inte hade någon premiumplats i ett par dagar o tänk det hade de! Att vi inte bara frågat om det direkt...
Installera oss på vår numera jättefina plats, ca 25 m från havet o ungefär 12 från servicehus.

De närmaste tre dygnen tillbringar vi här. Strandremsorna är smala men långa o alla får plats. Stranden sträcker sig ju även till Cres (o förhoppningsvis längre än så...) o alla 2-3 kilometer in dit så verkar det vara badvänligt. Även här finns fina badstränder för hundar o vid piren som rundar av hela området, finns trampoliner, restaurang, affär o en solnedgång där man tydligen även skådade delfiner dagen efter vi åkte hem. (vid solnedgången alltså, inte i affären...).

Cykla in till Cres tar ca 15 minuter en kvart. Vilken underbar småstad! Påminner om Trogir eller Gamla stan eller vad man nu vill jämföra med. Småbåtshamn som går ända in till restaurangerna, vilket påminner om Venedig kan jag tänka mig. Nu har jag ju aldrig varit i Venedig men tänka mig kan jag i alla fall. Sedan om det är rätt o riktigt är en annan sak.
Många fina butiker o märkligt nog med mycket andra souvenirer än man sett på alla andra ställen i Kroatien. Ingen direkt konkurrens heller, det finns liksom en butik som har specialiserat sig på det, en annan på det osv. O så lugnt o skönt att gå o shoppa eller fönstershoppa om man vill det, för här är ingen som drar i en eller försöker pådyvla en lavendelolja från yttre Istrien som troligtvis kommer att tappa doften innan man är ute ur landet.

Man har helt nybyggda pooler på Kovacine o det uppe vid receptionen. Här finns häftigt nog även ställplaser så du har utsikt rakt ut mot poolen. Då är man ju dock en bit från havet, men ett kul alternativ, speciellt om lilla Gösta är med igen o mest är intresserad
 av att dricka fanta o kissa i poolen. 
Vid poolen är solstolarna gratis o äntligen, äntligen får vi så även vår vattengymnastik, som tydligen dragits in på Zablace.

Det är havhäng, trampolinhopp, solnedgångar o Proseco i en salig härlig blandning. Lite snorkling blir det också o även om nudiststranden ligger precis strax bredvid vår strandremsa så väljer jag att titta på andra bleka sjögurkor i stället.

Kroatien-semsetern 2019 tar hastigt o inte det minsta lustigt, slut i mitten av juli 2019
 då vi börjar segla hem i vår kära husbil.
Men det är ju en annan historia.
Som kommer nästa gång.




Det är ord o inga visor det. O inga kläder heller. Eller var det kanske det det var?


Bron över floden... Nä just det, färjan över till Cres.



Färjstark bild.



O så börjar det igen. Det här med serpentinvägar. Börjar bli van vid att kunna bjuda bilisterna bakom på snus i kurvorna...



Öns troligtvis enda broöppning o det kl 9 varje dag lyckas vi pricka in. Döm om min förvåning när det kom en ambulans i full utryckning o skulle över. Jag utgick ju klart från att man snabbt skulle fälla ner vägen igen men nej, ambulansen fick vackert vänta i nio minuter innan vägen fälldes ner o man kunde uttrycka vidare. Lite svinn får man räkna med...?



På Cikat får man åka golfbil runt området för att titta ut en ledig plats. Känns exotiskt. Sist jag var med om det var nog på Böda Camping.



Jorå, Cikat bjuder på fint vatten o fin snorkling o lite vassa stenar.



Årets roligaste skylt! Jag fattar typ allt o inget. Men diggar ändå frågetecknet o utropstecknet bäst.



På Cikat lyckas man tydligen få till mitt namn så här bra. (Jag heter egentligen Ingela Maria Widén) Var stålet kommer ifrån har jag ingen aning. Svensk verkar jag ju fortfarande vara i alla fall.



Underbara hamnstaden Cres! 



Det är även här vi hittar vår drömbåt...


Fångar dagen. O natten. O solnedgången. O 17 flugor.



När allting är så bra så att till o med den utspillda drinken bildar hjärtan.




Premiumplats på Kovacine. O husbil i motljus.



Den gamle o havet. O Andreas.



Var hälsad du stora gäddhäng! Halleluja!



O lite mera härligt Cres.



Det är här han/hon finns. Känns tryggt.

onsdag 7 augusti 2019

O därmed Baska!

Ja nu är vi ju hemma dessvärre sedan flera veckor tillbaka (o jag undrar ständigt varför...) 
men resedagboken glider vidare här. 
Den styckas även upp. Inte en dag i sänder förvisso, utan ett nytt resmål per gång 
typ ungefär alltså sisådär dårå...

4 juli o det är dags att intaga min plats på jorden. 
Zablace på Baska på Krk i Kroatien på Tellus.
Det är fjärde året i rad vi är här o jag kan verkligen inte titta mig mätt på denna vy. 
Underbart badvatten som du lätt går i o bottnar inte särskilt länge innan du såväl är ute på djupt vatten som har tar dig vatten över huvudet.
Stenarna här är till skillnad från många andra ställen i Kroatien, lena o mjuka. Ont om sjöborrar är det också gott om, vilket gör att du faktiskt inte behöver badskor.
Campingen är fin och i år har man tydligen satsat på poolområde uppe vid receptionen. Dock mest för yngre förmågor, så vi höll oss mest till havet.  Sedan finns ju hotellets pooler (såväl inomhus som utomhus) som man som campinggäst får ta del av, här kan man också häcka med bravour.

Uppe vid C-område vid campingen har det sedan förra året fräschats till rejält enligt min mening. Många flera platser o bättre struktur. Jag var ju aldrig fan av friområdet, men har å andra sidan inte lidit av det heller då jag aldrig bott där. Stora delar av det har nu gjorts om till rena campingplatser, misstänker att det är kluvna tankar om det.
Vi har alltid bott på B eller A-zon, så även i år.

Tyvärr får campingen två stooora minus i år, trots att de satsar på utveckling.
 På A o B-området har man tagit bort ett helt servicehus helt. Det gör att man nu slåss om endast 2 servicehus o det kan bli köer. Det går att lära sig att diska på udda tider o jag o Leya har även lärt oss att släpa med disken in i duschen o förena nytta med nöje...
Närå, jag skämtar naturligtvis!
Däremot, när det är dags att duscha av sig det där salta man dragit på sig hela dagen o alla tänker likadant att det är en bra idé att duscha sådär kl 17, då är det som så att alla tänker inte likadant.
Ska man främst skölja av sig o det förstås inte är kö av yngre stjärnor, det är då man släpar med sin tonåring in o blaskar av sig i barnduscharna som oftast är lediga. Check på den o tips från coachen.

Ett annat enormt minus o det som tidigare gjort att vi gillat Zablace så infernaliskt mycket är aktiviteterna. Det var varit yoga eller liknande på morgnarna, utflykter o dagsprogram, vattengympa såväl uppe vid hotellet som ibland vid havet o alltid trevliga aktivitetsledare
 som rör sig runt på området.
Borta. Borttaget helt verkar det som. Sååå synd.
Dessa två minus drar ner campingen från den stående femman o till en fyra. (o övriga familjemedlemmar hissar nog ner den ända till en trea)

Nåväl, vi har njutit så mycket här ändå o här följer lite ord o bild o handling om vad som hänt i Widéns liv i Baska anno 2019:

4 juli drar vi alltså från Primosten o väljer kustvägen i stället för motorvägen. Det är 33 mil o ska gå något snabbare säger polaren Google Maps. 33 mil serpentinvägar o växling av en styck husbil sisådär 414 gånger gör att det tar dock nästan 8 timmar att tuffa på. Tur att vi började köra redan kl 4,30 på morgonen. (ännu ett tips från coachen - starta tidigt o du tuffar på friskt utan för mycket trafik samt slipper även stekhet sol. Rekommenderas speciellt för er som liksom vi, har en AC som tyckte den skulle gå i pension ungefär samtidigt som vi brötade in i Kroatien).

När vi väl är framme upptäcker vi fadäs nummer två denna semester (den första var ju att en färja från Trelleborg till Rostock med avgång kl 00,45 en torsdag INTE går väldigt sent när hela torsdagen har gått utan troligtvis säger tut tut o avlägsnar sig 45 min in på just själva torsdagen o inte nästan ett dygn senare...)
Vad är det då vi upptäcker väl framme i Baska?
Jo, att bokningen var gjord först till dagen därpå...
Vet inte vad det tagit åt mig. Kontrollfreak är jag ju, men skyller på en tuff vår o att det faktiskt inte är jag som bokat o därför inte tagit mig friheten att ha full pejl.
Ganska skönt o nyttigt för just en kontrollfreak att få uppleva sånt här ibland o bara få gilla läget o fnissa en stund o uppleva hur allt faktiskt löser sig.
Det gjorde det naturligtvis här med.

Vi fick den plats vi skulle ha haft, drar dit o installerar oss o kommer till insikten att det här var en riktig skitplats (o troligtvis inte alls den plats vi bokat i februari utan snarare en hämnd från receptionisten för att det kommer tre klantarslen från Sverige som inte har koll på när de bokat)
Skitplatsen var för övrigt för er som känner till Zablace, B-zon precis ut mot vägen bredvid bommen, vid fruktståndet o därmed även ungefär 3 mil från närmaste servicehus fast med spring o bilar o stekande sol tämligen hela tiden.
Andreas lyckas flirta in sig hos någon annan i receptionen som ännu inte hunnit komma till insikt med vilka klantarslen vi är, o vi får byta till en plats längre in på B-området o med ett stort träd som även ger skugga.Toppen! 
Här ska vi nu bo i sisådär en vecka,

Dagarna lullar på o så även vi. Det är vakna tidigt o sitta ute o läsa, det är morgondopp, sol o bad, motionssimning, lite shopping i Baska, nertrillade kråkungar på vår campingplats o livräddningsförsök som verkar gå vägen, laga mat (ej baserat på kråka!) på vår nyinköpta "paellapanna" som går på gasol - jisses vilket trevligt köp o härligt att stå ute o joxa ihop dagens pytt i panna vad det nu kan bestå av, det är de sedvanliga storm o åskningarna främst nattetid, men nästan 4 dygn är det ju ändock sämre väder o mer blåst. Det gör ju dock ingenting, hopp i vågorna o mera läsning åt folket funkar ju finfint det med. (dock ej samtidigt!)
Det är planerande av revy, testa uppblåsbara kajaken (o få uppleva hur paddeln går sönder o börjar sjunka  när jag är som längst ut), det är mer åska o storm varav ovädret för med sig i snitt 53 blixtar i minuten, det är blåst, sol mellan varven, pooler, duschande i barnduschar, mumsiga hamburgare på Pauliner, god mat på Galeb o ett typiskt Ingela-inköp i form av en byxdress med leoparder på ...
HUR TÄNKTE JAG DÄR???!!!
Leya sa faktiskt när jag provade den att den var jättefin på, så jag köpte den.
Väl hemma när jag provade den i lugn o ro, konstaterades att ungen troligtvis behöver nya glasögon...

Det är det o så mycket mer. Eller kanske inte. Det kanske det är därför det är så bra. 
Att det inte är mycket alls. Lugn o ro o ren o skär o turkos avkoppling.

Så vill jag minnas Baska o så lämnar jag årets tripp dit.
Nästa inslag jag kommer plåga er med kommer att ta oss över till ön Cres o campingarna
 Cikat o Kovacine. Vi syns där.

Go´afton.



Den gamle o havet.



Alla vägar bär till Baska. Speciellt de med serpentin.



Jag såg ut som ett frågetecken. Vägen som ett utropstecken.


Frukostvy efter ett antal timmar i husbil o med ännu fler framför sig.



O så äntligen framme till de där bergen, viken o havet som ständigt skiftar färg o som man aldrig kan se sig mätt på.


Det är då som det stora vemodet rullar in.




Det blev inte pannkaka av alltihop. I nyköpta pannan har laborerats friskt med ungefär allt man kan tänka sig o lite till.



Morgonvy sisådär klockan 8.


Ungefär samma vy fyra timmar senare... Ja, stranden är lite packade sillar-varning på. Den är inte djup men dock några kilometer bred så man brukar få plats.



Andreas laborerar friskt med ungefär allt man kan tänka sig o lite till. 



Jag har förstått att såna här trådlösa lurar är så populärt men tyckt att de varit lite dyra. Här fick jag äntligen tag på en billigare modell. Pepsodent tror jag de hette... (oerhört RENT ljud... *katching)



O jag som inte ens dricker öl. Fläderöl i Kroatien är dock ett trevligt undantag.


Det här med att få till sin chillbean på ett bra sätt är ett kapitel för sig...



O så var det dags för några nätters åska. Wihoo.



O efter åska blir det några dagar med blåst. O nya föränderliga vyer att njuta av.


Vågat punkt nu.




Bereden väg för Herran. Alternativt mig.





Måsarna kör fotbollsturnering varje morgon...



Sista natten med gänget. Med fmiljen alltså. I Baska alltså. Med lite goe´drinkar alltså.

Over and out.

lördag 20 juli 2019

Inte så många måsten - mest Primosten. Resedagbok, avsnitt 3

Kampen om resedagboken fortsätter. 
Vi har senast häckat på Belvedere i några dagar. Onsdag den 3 juli är det så dags att testa camping Primosten (ett namn jag aldrig kommer lära mig hur det uttatlas - är det Primosten eller Primosten?)
Då vi inte ska husbilssegla så många mil idag så hinner jag faktiskt med den vanliga morgontiden ensam ute. Äta frukost hinns också med.
Efter kl 08 är vi så redo att luffa vidare o tar oss uppåt ett par mil 
då vi blivit nyfikna på camping Primosten.
Gå runt o kolla lite platser först.
Tog en plats lite mitt i först men svårt att komma in mellan tallarna så bytte till en strax ovanför. 
Trixigt även där att knöla in bilen mellan träd o utan att köra ner grannens tomt alternativt tält alternativt grill, men Andreas är ju något av en gud. 
(o husbilen är trots allt bara en 7-metare. Typ. Den är dock ingen gud. Den är en Dethleffs)

Havhäng vid ett underbart hav. Fin botten, turkost vatten o små "raukar" att ligga vid så att alla får sin privata lilla strand o det inte blir sardinburk av alltihop.
 Det verkar som att det hänger ihop det här med att när man har en camping med mycket barrträd, så är stranden lite mer kuperad, vassare o mer a´la rauk-stil.
Sol o bad o lite fotande o lite mer sol o bad.

Gräva runt i botten av frysboxen o se vad katten släpat in (eller vad som finns kvar i botten av det medhavda i matväg) Blev till att grilla hamburgare.

Andreas försöka se Sverigematchen (Sverige-Nederländerna) i fotboll.
Jag försöka hålla mig vaken rent allmänt.
Leya försöka få 20000000000 "dagar" på Snapchat.

Sov endast 1,5 timme denna natt med lite oro över hur husbilen skulle trixas ut nästa morgon o om det skulle bli 55 mil kustväg eller den olycksaliga motorvägen där vi 
satt fast i storm över ett dygn på, för några år sedan.
Ja. Jag vet att det mesta inte är något att oroa sig för o att man lätt "tar ut segern i föskott" ett antal gånger med att ständigt bekymra sig. 
Men tala om det för en övermatad hjärna o en magkatarrisk mage.(Det går bra att maila till: jajagvetattmanbordestängaavointekännaotänkasåmycket@detärintesåjäklalätt.se.nu.då)

Nu visade det sig ju givetvis att jag inte haft något att oroa mig för eller drömma mardrömmar om kring detta, men det är ju en annan historia...

... som kommer nästa gång på bloggen. Då får ni höra historien om Baska/Zablache/Krk.

Till dess går det bra att lyssna på senaste avsnitten av podden  som tydligen släpptes för någon timme sedan. (Japp, förinspelat) Det har absolut ingenting med Kroatien att göra men det är ju en del av mitt liv också. Välkommen till senaste avsnittet av Blandfärs. (hälften nöt, hälften svin, Jag funderar fortfarande på om jag är nöten eller svinet...)



Den gamle o havet... O mindre lyckade försök att ta selfies.



Ett stänk av Primosten


En av de få solnedgångar vi får skåda i Kroatien då vi alltför ofta befinner oss på platser som är "felvända". Eller om det nu är vi som är det.







tisdag 9 juli 2019

Belvedere, Trogir, Djävulen själv o liten vindpinad kajak.

Jahapp, resedagboken fortsätter.

Sist hade vi så äntligen anlänt Belvedere, tackom o lovom fått en plats efter att ha sträckkört 110 mil på fredagen, fått receptionisten att gråta samt somna ovaggade.

Lö 29 juni - ti 2 juli

Belvedere hamnade vi på under ett par dygn förra året o kände att vi inte riktigt var färdiga med. Belvedere ligger några mil norr om Split o nära våldsamt
mysiga staden Trogir. Campingen ligger i etapper upp från havet o har såväl Premiumplatser, samt A o B-zon. Platserna är väl tilltagna o har ofta ett par skuggande träd som räddare i nöden för exempelvis frysar, som upphängningsanordning av hängmattor eller som ansamlare av myror. Vis av erfarenhet så har vi alltid med myrr i husbilen, o vis av erfarenhet så vet myrorna ofta hur man bäst anstormar en husbil. Exempelvis via tvättlinan spänt runt ett träd, över till husbilen o in genom taklucka eller något för att sedan återfinnas i vasken i full färd med poolparty i uthälld cider. Denna gång blev partyt inte så långvarigt o de fick fortsätta utanför med att försöka lära sig både veta hut o linjemarkeringar då framtida riktlinjer målades upp med hjälp av just polaren Myrr.
Campingen har en urmysig affär a´la lanthandelstil, några restauranger, barnaktiviteter mm. Utomhuspooler ingår också där dock solstolar kostar extra men höga skrik från plaskande barn är gratis. Vi häckade mest vid havet. Där ligger man på stenar, eller platåer ovanför stranden eller som i vårat fall, följer gångstråket lite längre bort o lägger sig i skydd av muren bakom serveringarna. Där kan man sedan dyka från avsatser (eller göra ofantligt fula hopp som känns jättegraciösa då man inte vågat hoppa från kant i närmare 40 år som i undertecknads fall). Badstegar finns också. Badskor här är väl i princip ett måste. Vassa stenar o sjöborrar deluxe.
Snorkla är också intressant o visst finns det mycket att se även om det även här är tämligen färglöst.
Men man kan alltid skrika lite euforiskt eller dra in för mycket vatten i snorkeln då man stiftar bekantskap med sina första sjögurkor.

Dagarna här förflöt genom egentid på morgnarna då jag vaknar tidigare än de övriga. Då kan man kika frenetiskt på sin mobil en stund, spela Hayday, läsa o kasta brödsmulor i huvudet på någon av alla svarta ekorrar som också turistar på området. Jag tror min själ att det ingår en till varje campingplats. Apropå mobil, så är nog bästa semestertipset den här resan att under gemensam tid under dagen ha ett mobilförbud. Mobilen får bara användas en timme under den tid man har gemensamma aktiviteter under dagen. Mycket bra! Jag har exempelvis upptäckt att Andreas är riktigt rolig! O dottern att det finns ett liv efter snapchat. (nästan)

Det är bad o sol o fika o glass om vartannat o i snitt 25 grader i vattnet. Gött!.
På eftermiddagarna häcka vid husbilen, läsandes bok eller somna med en prosecodrick i näven (o halva i knäet...)
Vill man kolla svensk damfotboll o viktig match så finns det en sportbar som ofta tillmötesgår ens önskningar. Den här gången svor de dock något om uppkoppling o Apple o visade något helt annat i stället. Tur att det funkade i husbilen i alla fall...
Invigt den nya "paella"-pannan som inköpts till denna resa med visionen om att stå där utomhus i
guldskimmer o tillaga 14-rätters med oemotståndliga risottorätter exempelvis. Det blev lite halvbränd tacos i alla fall...

Andra dagen här blev jag sjuk. Vanlig sjuka bara, troligtvis AC eller badbaserad men ändå. Till o med lite känning av feber, jag som aldrig har det, så i kombinationen med de ordinarie 36 graderna i luften så var jag nog närmare 50 grader. O apropå hetta så har jag förutom läst ut två böcker (jag som aldrig läser annars), o börjat plugga i en överlevnadshandbok samt övat in 80 sifferkombinationer, även börjat se Netflixserien Lucifer. Den handlar om djävulen som plötsligt börjar beblanda sig med jordelivet o bete sig som en vanlig dödlig. Verkar vara en mycket lovande serie!

En eftermiddag tog vi båten in till Trogir. Den går varje timme, kostar 50 kuna för vuxen tur o retur o 30 för småvuxna. Båten tar ca 40 min på sig. Sedan anländer man då den gamla fina staden Trogir, strosar omkring i de gamla gränderna, låter sig luras i någon butik o betalar ett överpris för något fint man ändå blir nöjd med, äter en god middag o studerar turister o vacker omgivning o tar sedan båten tillbaks.

I höstas köpte jag i ännu ett anfall av nån ålderskris förmodligen, en kajak. Den har jag testat i en insjö i 20 minuter. Nu hafer jag dock kånkat med den på vår Kroatienresa. I Belvedere fick jag äntligen möjlighet att testa den lite mer. Underbart att glida runt på helt still hav i arla timma. O troligtvis lika underbart för grannarna att höra mig blåsa upp den under vilda tjut a´la PHUUUUFIIIIT,, PHUFFFFFFIOUT etc. ( Ja det är inte jag som tjuter utan pumpen. Trots att den fått smörj av 5:56. O det är få förunnat)

Här är det over and out för den här gången. Nästa inlägg presenterar dygnsvistelsen på Primosten.

För övrigt går det ypperligt att podda på distans. Jag o bästisen Felix driver ju även podden Blandfärs (hälften nöt, hälften svin)
Bifogar länk till ett av de förinspelade specialavsnitt som vi förberedde inför sommaren.
Vill man lyssna mer finns det ytterligare 41 avsnitt släppta. Dem hittar man där man hittar poddar, exempelvis poddtoppen.
https://poddtoppen.se/podcast/1298061861/blandfars


Ha en härlig dag/kväll/natt eller vad det nu är när Ni läser detta.

                                                    Poolområde o hav vid Belvedere




                            Kvalitetstid med överlevnadshantering o snart utspillda drinkar i knäet




Morgonmöte med Tjatte, (som för övrigt hade för vana att duscha i vår vattenkran)



Kajaken jag köpte mig förra sommaren...



Vindlande gator i Trogir





lördag 6 juli 2019

Det är tanken som räknas och missad färja...

Det var en gång en blogg...
...en bortglömd sådan uppenbarligen.
Men så var det ju faktiskt inte. Liksom gamla vänner, sådana där som man kanske halar in nån gång vartannat år o allt är som vanligt så äro läget detsamma med denna blogg. Den tas upp o den tas ner.

Det var några månader sedan jag skrev nu men första halvan av 2019 var väl i princip galen.
Jag bytte jobb (o började igen på mitt kära gamla jobb som teaterpedagog, den tjänst jag en gång grundade) Jag jobbade samtidigt kvar som fritidspedagog på mitt gamla jobb. Jag övertog teaterprojekt som var tämligen stora o för att ro det hela i land jobbade jag 95 övertidstimmar på 5 veckor. I januari förlorade jag min själsfrände och i maj så avled min mamma. 
Det har poddats, tatuerats, varit sjukt, byggts garage, varit bröllop o begravningar, Malmöresor, Stockholmsresor o så ofantligt mycket annat.

NU är läget lugnt för tillfälligt o så ofantligt välbehövligt med semester. O oj vad jag semestrar, skulle nog kunna vinna SM i slapphet. Så ovant. Så gudomligt.
Häckar just nu i Kroatien för femte året i rad. I skrivande stund på mitt älskade Zablace, Baska på ön Krk. I skrivande stund med en skadad kråkunge bredvid mig som trillade ner från trädet på vår plats o som tjuvläser över axeln i förhoppning att bli piggare.
Men, vi börjar inte där.

Det brukar ju inträffa att jag bloggar om just Kroatienvistelserna o jag tänkte göra så nu med. O funkar uppkoppling (o lättjan inte tar över alldeles) så blir det olika inlägg om de olika etapperna som sker tänkte jag.
Så har vi nytillkomna läsare från exempelvis Kroatiengruppen på FB som hittat hit, så varmt välkomna att ta del av 2019 års roadtrip:

Onsdag 26 juni

Äntligen semester o en dag ledig för att vara hemma o färdigställa allt inför resan.
Vi har ett par år valt att åka från Trelleborg till Rostock o valt hytt för att kunna vila o kors i taket kanske till o med sova en skvätt. Färjan skulle gå kl 00,45 den 26 juni. När jag vid 23-tiden på tisdagskvällen packar ut o även placerar färjebiljetterna i husbilen o lusläser dem så slås jag av en icke gosig tanke. Kl 00,45 to den 26 juni kanske inte är sent i morgon som vi hela tiden tänkt oss utan faktisk om mindre än två timmar, alltså att den 26 måste inledas med detta magiska klockslag 45 minuter in på dygnet. 
Givetvis, så är det ju. Förbåldat. Inte en chans att hinna med det. Inte en chans att kunna få tag på någon på rederiet som kan hjälpa oss. Inte en chans till nånting. Mer än att skava ner sina tänder under stillsam tandgnissling o gå o dra över nåt gammalt o försöka sova några timmar.
Jag kan tillägga att nån timme innan den putslustiga upptäckten att färjan drar om ett par timmar o vi inte kommer att vara på den, så tankar Andreas upp vatten i husbilen i samma veva som grannen kommer förbi och konversation uppstår. En stund efter det är det inte konversation som uppstår utan de flesta svordomar som rabblas upp när vattnet nu glömts bort o hotar att ta över hela husbilen. Det har hunnit fylla tanken o halva golvet fram till passagerarsätet i alla fall. Det är tanken som räknas.

O det är alltså efter det som det blir onsdag.
Det är nu jag är hemma o fejar o grejar totalt hela dagen.
Jag har haft problem med en häl i närmare 3 års tid o gjort allt vad man tydligen måste o lite till för att få en röntgentid. Har så väntat sedan februari på just denna remiss o idag skulle det så ske! En avstickare till Ljungby för att få hälen röntgad. Trodde jag. Ännu en snubbe som tittade lite på min häl, bad mig klafsa runt i rummet o nu hör o häpna skulle han skicka en remiss så jag ska få hälen röntgad. Jo man tackar.   Vi återgår till husbilsbabblet i stället.
Andreas fick tag på rederiet idag o tackom o lovom Herren o några till så kunde vi boka en ny färjebiljett o behövde inte betala fullpris. (enligt kvinnan där så var det tämligen vanligt att folk gjorde precis samma misstag som vi o tog fel på sisådär 24 timmar...) 
Enda kruxet är att färjan går först kl 9,25 i morgon men det var nästan bra, för då hann man greja klart o det tog ju nästan ända fram till midnatt.

Torsdag 27 juni

Iväg strax före kl 5,30 o det mot Trelleborg. Fick äntra färjan ungefär den tid den skulle gå, 9,20 o sedan tog det nån timme till innan vi kom iväg. Ingen aning om varför det hela blev en timme försenat men nu är det ju semester så tid har man ju =)
Medhavd frukost i hytten o sedan vila o sova några timmar.
Framme vid 16 vid Bordershopen i Rostock. Denna bordershop är ju såååå mycket mindre än den i Puttgarden, men det är ju faktiskt ganska skönt med. Införskaffa lite smått o gott att klunka runt med i Kroatien.
Satsade på att komma till Murnberg utanför Hof där vi vet finns en bra ställplats o nådde så vårat mål runt 23-tiden. 
Det fanns en plats över till oss på denna lilla pärla som är gratis att stå på o där man till o med kan koppla på el o tömma o fylla vatten gratis. Smått fantastiskt.

Fredag 28 juni

Upp vid 04 o glida vidare.
Köra totalt hela dagen, närmare 110 mil. Jag gjort tappra försök att byta av o köra vid ett par tillfällen. Vi det första gick det från att varit ganska lugnt i trafiken till att precis när jag tog över, enbart bli tunnlar, vägarbeten, utryckningsfordon o större stad att fila igenom. Andra gången jag tog över gick det finfint. Tills vi började närma oss den plats där vi blev fast i stormen helt ensamma på motorväg stillastående i 34 timmar för några år sedan. Usch, det var ju värsta upplevelsen ever.
Nåväl, jag körde in i tunneln o allt hade varit frid o fröjd, jag såg ljuset i tunneln o kom ut ur densamme. O fick kastvind. Från ingenstans (jo de 4 kilometer vi drog genom tunneln förmodligen) hade vädret ändrats till helt plötsligt kraftig blåst. Det blev för mycket för mig då det var så nära trauma-platsen så jag bytte hastigt o inte alls lustigt plats så Andreas fick lotsa oss igenom detta blåsberg ännu en gång.
(o det är här man gärna får bespara sig för elaka kommentarer om fruntimmer som är för mesiga för att köra bil. Jag har bilfobi. Ganska starkt sådan. Att ta steget o äntra en mindre lastbil (ja för mig är det en gigant även om vi inte har så vräkig modell) o tuffa loss är enormt steg för mig. Så jag är minsann skitbra ibland ändå. O Andreas är fanimig hjälte som lotsar runt oss i denna burk mil efter mil.)

21.40 anländer vi så Belvedere camping som var vårat oanmälda mål. Tack o lov har de öppet o tack o lov finns det många platser. Vi tar plats 152 o bara ställer oss där, installerar oss o kryper till kojs.
Kuriosa: När jag bokar vår plats lättar receptionisten helt oväntat sitt hjärta o det så till den milda grad att hon plötsligt sitter där o gråter o jag försöker trösta. På engelska. Jisses.

Over and out för nu. Nästa avsnitt får handla om lata dagar på Belvedere

ps. Vik av från autobahn  o hitta ställen i förorter att tanka för. Vi vek av vid ett par tillfällen  o körde bara in nån kilometer o tjänade på detta närmare 5:- litern! Detta ifrågasattes en del på FB o en del visste bättre än jag att så kunde inte vara fallet o det rörde sig kanske om 50 öre till 1:- som max.  Är det dock någon som ändå tror på mig, vis av egen erfarenhet, tag tipset o tjäna ihop till en gratismiddag =)