fredag 5 maj 2023

F som i fobier

 Ja, här har ju varit lite radiotystnad ett tag, men det har varit fullt upp med produktioner och uppspel senaste månaden.


Nu är jag tillbaks i den här etern igen o framme vid F som jag då helt sonika tillägnar fobier.

Rädsla för vissa saker har jag nog haft stor del av livet. Jag är ingen stor fan av ormar. Ej heller åska. (jo, om jag är på en trygg helt säker plats så är det helt magiskt. Oftast anser jag mig dock inte vara det.)

Jag tog körkort först när jag var 24 år o körde sen knappast någonting på ett par år. Jag bodde bland annat då i Stockholm o "tvingades" jag ibland då köra, så försökte jag ofta kvällen innan o med sällskap köra samma sträcka för att reka o ha koll på vart jag skulle ta vägen dagen efter. Så iom att jag körde så lite efter mitt körkortstagande o när jag väl tvingades köra så var det ofta i jobbiga situationer för en ängslig själ såsom agerande som fyllechaffis, ta sig till sjukhus eller ren allmän rusningstrafik i Stockholm - så var det nog här min bilfobi tillverkades.

Jag har ju dock sedan 20 år tillbaks valt att bosätta mig mitt i tjottahejti i Småland. Hade jag valt att sitta hemma o aktiespara, aldrig bli sjuk eller aldrig skjutsa barn till aktiviteter så hade jag kanske kunnat klara mig utan bilkörning o kunnat förlita mig på de bussar som går ungefär varannan vecka. Nu gjorde jag lyckligtvis inte det. Här körs det bil dagligen o jag trivs egentligen ganska bra med att köra bil. Vanligtvis kör man samma sträckor o då är det inga problemas. När det blir nya orter o platser man ska till är det dock mindre kul, men det är ju bara att ta tjuren vid hornen liksom. O lyckligtvis har jag inte utvecklat någon förbi för tjurar. Än.

GPS har ju även slagit igenom mer o mer o är en ständig källa till glädje. Likaså att köra automat-bil. Det är ju som att köra radiobil. Cykla o gå etc har jag inga problem med. Jag vet inte vad det är som skrämmer så med fordon. Troligtvis rädslan att göra något radikalt fel så att man orsakar en olycka eller något. O det kan ju göra ont.


Dagen före julafton nu senast, så utvecklade jag min bilfobi. Jag skulle hämta min bror vid tåget 3 mil bort o efter halva biten så började bilen bara kana. Jag körde inte så fort innan, men sänkte farten till ca 40 km o tog mig fram, dock med ständiga halkningar o svängningar. Hämtade älskade bror o vi begav oss hemåt i samma sniglande hastighet. Kana. Kana. O så ut på stora vägen i några mil där det uppenbarligen bara var jag som insett att det var svartis o blixthalt ute. Blev ständigt omkörd o blev jag inte det så berodde det på att jag var flaskkork o istället hade bilar tutandes efter. O trots den låga hastigheten så kanade bilen omkring vid flera tillfällen.

Nåväl, vi kom hem lyckligt o väl i alla fall o efter 40 minuter kunde jag bända loss fingrarna från ratten. Ungefär.

Efter jul, tvingade jag oss att köpa nya däck till denna bil då jag fått för mig att de kanske var blankslitna. Där gick hela månadspengen typ. O med nya vinterdojor till bilen så har jag sedan fortsatt att köra. Med en fruktansvärd halkfobi. Jag jobbar oftast kväll o lyckas tydligen alltid åka hem när det är 0 eller -1 grad o har regnat... Allt låser sig. I alla fall i min hjärna. Men meter efter meter tuggar jag mig hit eller dit. Med fruktansvärd ångest, för låg hastighet, migrän o en bil som är ganska vindkänslig så varje gång det svajar till tror jag det beror på halka fast det ibland bara är blåsten som är lika blåst som jag.

Det gick så långt att jag kom på att jag efter15 år på samma arbetsplats faktiskt kunde ta tåg. Då behövde jag bara köra 2 mil totalt i stället för 7.  Dock skulle jag inte kunna ta mig hem om jag slutade senare än kl 20,30. Men det funkade finfint några gånger så det var ett plus i kanten.

Sen kom då efter sju svåra år då våren. Eller nåt. O jag insåg att när det var 8 grader ute o bilen svajade till så kanske det inte var halka utan blåst jag skulle skylla på. Sakta men säkert så håller min extrema bilhalksfobi äntligen gå över till min vanliga bilfobi igen. 

Det är lite taskigt det här med vilka fobier man får skänkta till sig eller utvecklar. Här står jag med gråten i ena näven o bilfobi o åskfobi i den andra. Lite orättvist då det är saker jag verkligen måste utsätta mig för ibland. Magsåret får man på köpet. Just det köpet hade troligtvis varit lite mindre om jag i stället hade fobi mot dammtussar i Neapel eller sjöjungfrur i Amsterdam. De är liksom lättare att undvika.


Låt mig inte vara så egoistisk o bara prata om mig. Över till Voffe. 

Voffe är en blandning av schäfer o border Collie o heter egentligen Zack o närmar sig 10 bast. Förra året utvecklade han halkfobi. Troligtvis har han halkat till på parkettgolv här hemma så det gjort ont o därför drar han sig för att gå över sådana ytor. När han väl tar mod till sig så är det Gösta 97 år som kommer stapplande i 0,03 meter i timmen. Tills fobien tar över o benen bara spritter åt alla håll o han halkar till ändå. De gånger han tänker på det. Andra gånger när det är annat fokus för att ta sig fram, såsom att jaga brevbäraren eller fånga en köttbulle på rymmen så går det hur bra som helst. Med hjälp av lite extra mattor o ibland göra en bro av handdukar så tar han sig dock över dessa hinder när det låser sig.

För ett par månader sedan konstaterades Artros hos Voffe o då hade han svårt att stödja på ena framtassen. Då skapades nästa fobi. Ta sig nedför trappan som man så galant tagit sig uppför. Total låsning emellanåt. Vissa gånger går det bra, andra låser det sig innan man börjar ta sig nedåt o ibland mitt i trappan... Detta är en brant trappa o när låsningen kommer mitt i trappan är det knepigt att få med sig alla ben såväl nedför trappan eller tillbaka upp. Då fastnar han verkligen mitt i trappan. Stackars stackars älskade Voffe. Jag förstår honom ju helt o fullt med dessa blockeringar. Its´all in your head.

Tack o lov för de där köttbullarna. Tillsammans med att få på sig koppel, att någon går bredvid o pratar uppmuntrande för varje steg o allmänt lock o plock så har det till slut alltid gått att få ner honom. Steg för steg så att säga. Framtassen är för övrigt bättre o kanske samtidigt som våren kom o tinade bort min extrema bilhalksfobi så tinade den även ner denna trappfobi med. Den har trappats ner i alla fall... (mohahaha)

Vi hoppas att båda våras nyskapade fobier far o flyger all världens väg nu  när det inte finns så mycket att halka omkring på ett tag...

Har ni några fobier? O mot vad? O hur bearbetar ni dem? 






fredag 31 mars 2023

E som i eh.... som i Egoist

Dags för E.

O även denna gång hade jag inget solklart som jag tänkt ut i förväg. Inget regnklart eller gråmulet heller.

Hade funderat lite på att skriva om Egoism. Det här med att det känns som att vi blir mer o mer egoistiska. Hur det liksom galopperar o blir mer o mer påtagligt för varje år. Alla bara tänker på sig. Det är bara jag som tänker på mig liksom... Men det är ju inte vidare upplyftande o säkert avhandlat av så många andra tidigare.

Exorcism? Enid Blyton? (här måste nog 80% av er goggla) Empati? Enchiladas? 

Snöade sedan in på Earth hour som ju nyss varit aktuell. O på gammal fakta om att  när vi släcker en lampa o ersätter med stearinljus så ökar CO2utsläppen med faktor 5 i stället. Så om alla Sveriges hushåll släcker en 60 w lampa o tänder ett stearinljus (eller snarare paraffinljus) innebär det ett extra CO2utsläpp på 43,9 ton...Oups. Sen är det ju mysigt. O för en god sak. O sen är den artikeln tämligen gammal så vi har säkert hunnit längre med såväl LEDbelysning som svanenmärkta stearinljus. O källkritik...

När jag kikade runt i cyberrymden så fastnade dock mina linser på en artikel om egoism. Hur man blir en konstruktiv egoist. O det kändes ju som en roligare o mer nyttig vinkling på det hela.

För ett par månader sedan när jag fyllde 50 (läs 39) o utan att ha läst artikeln så bestämde jag mig för att jag nu framöver skulle unna mig något varje dag. Det har väl gått sådär. Livet har rusat på i svanenmärkta stearinljusrekordfart så det är sällan jag tar mig tid att sätta mig ner o fokusera på att nu unnar jag mig. Nu läser jag en bok i 15 minuter eller gör en näsrotsbehandling eller vad man nu kan göra för att unna sig. Så oftast står det i dagboken under den raden typ: "köpt lösgodis. Ätit en pizza, Beställt kläder" O unna sig behöver ju verkligen inte bara innebära bara att smäcka i sig något eller shoppa upp hela veckopengen. Det jag tänkt göra varje dag mer ett sätt att fokusera på bara mig själv en stund varje dag om så än bara några minuter. Att skapa en medvetendhet att "shit, nu unnar jag mig". Som att läsa en stund, ta en promenad, sitta o pyssla. Eller äta. Eller för all del shoppa. Bara jag gör det för min egen skull.

Nåväl, tanken är god, tanken finns där, jag är mer fokuserad på att unna mig. Det är en början.

O för oss som faktiskt ska jobba på det här med att unna oss mer, att bli konstruktiva egoister så följer här lite urklipp från artikeln jag nyss hittade i jakten på E.

Den är publicerad i Aftonbladet i maj 2012 (men alltid aktuellt tema väl?) av Mia Sahl.

Så det här kan man göra vad man vill med. Läsa o begrunda, ta till sig, förkasta helt, förkasta lite eller testa lite i smyg. Artikeln är som sagt nedkortad, mest för att få med lite konkreta tips.

 

Så blir du en konstruktiv egoist

När stressen är som värst, just då är det dags att vara egoistisk. Konstruktiv egoism kan göra dig till en bättre människa, säger beteendevetaren Cecilia Kärvegård.

Sätt på dig din egen syrgasmask först – innan du hjälper andra. Visst har du också läst och hört instruktionerna ombord på flygplanet? In case of emergency, i nödläge – se till att du själv kan andas ordentligt. Självklart! Livet består – tack och lov – sällan av nödlägen lika akuta som en nära förestående flygplanskrasch. Men tanken bakom flygplanslogiken är användbar också på ett mer vardagligt plan. Har du det du behöver? Om svaret är nej, skaffa det först.

Cecilia Kärvegård är beteendevetare och stresskonsult, hon kallar sig ibland för livsstilsdesigner. Cecilia tar emot klienter och föreläser om hur man minimerar stress och löser vardagspusslande på ett bättre sätt. Hon använder ofta liknelsen med syrgasmasken när hon förklarar begreppet konstruktiv egoism. – Jag brukar också använda uttrycket skapande egennytta, eftersom egoism är ett ganska negativt laddat ord, säger Cecilia.

 

Sätt dig själv främst

Att tillämpa konstruktiv egoism är att sätta sig själv i främsta rummet, utan att trampa på någon annan.

– Genom att prioritera dig själv, framför allt genom att se till att göra saker du blir glad av och sådant som du mår bra av, så får du energi. Den energin behövs när man ska sköta ett jobb, ett hem och ta hand om andra, säger Cecilia. Det kan handla om att ägna sig åt sina intressen eller hobbyer. Lyssna på musik, fika med vänner, meditera eller gå och träna. Allt beroende på vem man är. Man ser till att bli bekräftad, av sig själv eller av andra. Det är som att sätta hjärnan på reset. Allting klarnar när man gjort något bara för sin egen skull, man mår bättre efteråt och blir mer effektiv under den tid man finns till för andra, säger hon.

Att ägna sig åt sig själv behöver inte ta flera timmar i anspråk varje dag. Ibland räcker det med en kort paus, gå undan en stund från allt, ta några djupa andetag och varva ned några snäpp.


Några små exempel:

Ködröm

I bilkön, ombord på det försenade tåget, eller i kassakön i mataffären. Här har du ett ypperligt tillfälle att drömma i stället för att stressa upp dig för att det dröjer. Fantisera om ditt drömhus, semestern, sånt du ser fram emot eller vill göra. Börjar du le på kuppen kommer du märka att människor i din omgivning ofta bekräftar dig genom att le tillbaka.


Säg nej

Det har sagts förut och är i sig inte någon nyhet. Men att säga nej kan vara det bästa sättet att ta hand om dig själv. När du inte kan, vill, har tid eller vill prioritera annat så är ett nej det mest konstruktiva sättet att få mer tid till dig själv. Ställ inte upp på andra innan du gjort det för dig själv.


Unna dig mer luft

Ofta andas vi kortare och grundare andetag när vi blir stressade. Gå undan och sätt dig någonstans där du får vara i fred ett tag, kanske utomhus om du har möjlighet. Andas djupt och koncentrerat, med hela magen. Några minuter räcker.

 

Egoboosta med en kompis

Be en nära vän, som känner dig väl, skriva en lista på vad hon eller han tycker om hos dig. Gör detsamma för din vän och byt listor, läs och må gott. Ofta ser vår omgivning våra goda sidor mycket lättare och klarare än vi själva gör. Och att ge någon annan positiv feedback är också stärkande.

 



Bryt sina negativa tankar

Går du och oroar dig, eller har du fastnat i negativa tankespår? Att utmana hjärnan och göra någonting på ett annorlunda sätt är ett smart sätt att bryta negativa tankespiraler och släppa de nedåtgående tankarna.

Några enkla knep:

Duscha i mörkret – du måste tänka noga på vad du pysslar med, och oro och stress får inte plats i hjärnan samtidigt.

 Borsta tänderna med fel hand, en smula krångligare än man kan tro faktiskt.

 Välj nya sittplatser runt middagsbordet och se din familj från nytt perspektiv.

 

Din egen tid

En halvtimme per dag, ta dig tid att göra något du mår bra av. Planera in din halvtimme i kalendern för en stunds stillhet och eftertanke eller en aktivitet du gillar. Gör din familj uppmärksam på DIN tid, be om att få vara ostörd om du gör något hemma.

Blommor till mig

Skicka ett blommogram eller chokladogram till dig själv när du vill belöna dig för att du gjort något bra eller om du bara behöver piggas upp. Det kanske låter löjligt, blommorna lär ju knappast komma som en överraskning. Men faktum är att du kommer bli ruskigt glad ändå, vem blir inte glad av blommor och choklad?

Skriv egobok

Visst får du också komplimanger emellanåt. Du tackar väl utan omsvep, och suger in komplimangen? Skriv gärna ned den också och ha din komplimangsamling nära till hands. Det är smarrig läsning när den dåliga självkänslan och stressen över det ena eller andra gör sig påmind.

 



Det var E. Nästa vecka ska vi prata om fobier. Sisådär lagom till långfredag eller nåt.

fredag 24 mars 2023

Dä Drar ihop sig...

Det här inlägget borde kanske snarare hetat "Statistik". Det börjar dock inte på D.

Nu gillar jag ju siffror o statistik så det får det helt sonika bli denna gång, efter en otroligt intensiv vecka präglad av teater. Nu drar det sannerligen igång. Dä drar ihop sig...

Inom en månad så ska 25 st genomdrag, genrep och föreställningar vara genomförda av mig o mina teaterelever. Ett 80-tal elever ska uppträda o förmedla 203 sidor manus fördelade på 2 fullängdspjäser, 2 revyer o 3 mindre pjäser.

Då räknar jag inte med besöken på de 11 skolor + tre musikaliska rep  som ligger under samma veckor o som ska resultera i "Tvåornas kör", där närmare 270 barn  o 11 musiker, ska stå på scenen tillsammans i en bautakonsert o där jag av någon väldigt väldigt väldigt märklig, men väldigt väldigt väldigt trevlig anledning har blivit utsedd till körledare. Eller snarare "körviftare". Jag är Mamma Vift för att mima o visa rörelser i alla fall.

Konserten ligger i alla fall veckan efter den avslutade Teaterfestivalen. Det är ju tur...


Nåväl, under veckan som varit har vi efter några månaders lektioner nu precis satt de sista numren o scenerna. Nu ska allt bara slipas o putsas i sättas ihop. O det är nu man alltid kommer till fenomenet att folk är sjuka o frånvarande o närvarande om vartannat så man aldrig riktigt får ihop det. Men vad gör väl det? Till slut står förhoppningsvis alla där o levererar ändå o den varmaste känslan sprider sig hos mig o den näst varmaste förhoppningsvis hos elever och anhöriga o övrig publik. Det händer att en varm känsla av annan karaktär också sprider sig från någon men sådant finns det trasor till.

Den här veckan har det plockats lite över 100 klädesplagg o närmare 300 rekvisitapryttlar. Jisses, jag minns o inte helt med värme på den tiden då jag försökte ordna ALLA kläder o rekvisita till alla. Det var strax därefter jag köpte lastbil...

Numera vädjar jag om att alla ska fixa det mesta o enklaste själv. Men ändå är det specialare o saker "jag ändå har hemma" som jag drar med. Jag kan ju inte begära att folk har prinsesstårtor, automatvapen, gorillakostymer och läkarrockar hemma liksom... 

Denna vecka har även 35 084 tecken skrivits ner i 7 olika former av slutspelsinfo för att alla berörda ska veta vad som gäller inför uppspel. Helst ska det verkligen hamna hos vuxna berörda med o inte ha gömt sig i någon väska. Eller råkat bli ett flygplan eller en käck papp-mössa. Eller bli kvar på golvet i teatersalen. Det blev 12 st denna veckan. Jag är glad att jag lärt mig namna de 79 lapparna så jag enkelt kan jaga vidare ägarna till de som lämnats kvar på golvet. Eller blivit en käck papp-mössa. Med namn på. 

Varje vecka skickas normalt 187 sms ut med vad som gäller för veckan (o de flesta som fått ett sådant sms vet hur omständig jag är o hur fullt med info där är. Ni som inte berikats med något sådant sms kan föreställa er bara genom att läsa några blogginlägg här. Omständigt. Typ. Men jag måste ju få med allt!) Därutöver svar på frågor o fifiluringar. Idag även 2 mail, med ambitionen att vara översatta till kinesiska.

Under de 15 år (eller är det 16? Jag gjorde ju en paus från Kulturskolan på ett par år)  som jag haft äran att få jobba där, så har jag träffat närmare 3 000 elever. Teaterfestivalen drogs igång tidigt, så jag tror det här blir den 14 el 15 upplagan. I år är den dock i mycket mindre skala för att jag ska klara av biljett o insläpp, teknik, rekvisitering, coachning, sufflering o ev upptorkning av varma känslor på egen hand.

Under en "normal" dag i samband med teaterfestival o uppspel kan man höra sitt namn upp till 97 gånger. Ingela är exempel på ett sådant namn.

2 poäng får den Horton som senaste veckan blivit min ledsagare o sätter sig bakom ögat vid varje minsta stresskänsla.


Men vad gör det, när 100 % är ren o skär lycka att få jobba med något man verkligen brinner för o får träffa alla dessa fantastiska barn och ungdomar.


Många, många gånger undrar jag vad tusan jag håller på med.

O många många gånger får jag svar. Att vad det än är så är det värt det. O att jag har ett fruktansvärt roligt jobb. 


Ps. Sa jag att på söndag är det kollationering o första manusläsning för den musikaliska komedi som jag o familjen ska spela i, i sommar. 

Dä drar ihop sig... (som flickan sa)




Den här gången får ni inga bilder. Ni får ett filmklipp från 2016 o 90-talsshowen där över 50 teaterelever i blandande åldrar var med. Det var då vi höll på att dansa sönder scenen i Folkets Hus. Det var då ljusteknikern just i detta nummer alltid fick näsblod. Dä va tider det...



fredag 17 mars 2023

Cå Cabla Cvårt!

 Dags för C! O hade nyss ingen aning om vad jag skulle anrätta för något där. 

Hade det varit A hade det varit så mycket lättare o purfärskt. Då hade jag kunnat berätta om min order hos Apotea för ett par veckor sedan av 2 st foundations samt en burk flourtabletter (en salig blandning, jag vet) Ordern kom hyfsat snabbt o glad i hågen slet jag upp paketet o fann... 2 st disktrasehållare o en burk flourtabletter (en salig blandning, jag vet). Inte glad i hågen mailade jag förra fredagen deras kundtjänst om fallet o har sedan dess inte hört ett smack. Så APOTEA, ni suuuuger! Troligtvis ännu mer än de disktrasor jag planerar att hänga upp på de disktrasehållare ni så felaktigt skickade mig. 

Men det går ju inte att skriva om Apotea när vi hunnit så förtvivlat långt som till C.

Vid första anblick i min hjärna föreslog den bara cancer o gamla själsfränder o det är inget jag vill plita om här i nuläget. Sms:ade min lille spanjor over there, tillika Blandfärspods-kompanjon, o fick raskt svar över olika ämnen:

Att ändra synsätt genom Cyklop, att färdas fort fram i livet på Cyklar (han har själv för övrigt ett stort intresse för vintercyklar), att klimatfrågan drar fram snabbare än Cykloner, att jag är sur som en citrusfrukt o att det ikväll blir tacccccos. Inspirerad av hans förslag slog jag raskt bort dem alla, öppnade en cider o en chokladkaka o skred till verket. O här sitter jag nu o inser att jag dricker en något för gammal cider o äter en stor chokladkaka fast middagen väntar runt hörnet (vänta nu, väntar den runt hörnet lär det ju bli att äta ute i kväll. DET vill jag inte. Det blåser för mycket...) o tänker att det får bli en Anus o Lotta-lista. Alltså diss eller hiss typ över C-saker.

Vilka är era hiss o dissningar angående C-ting?

Diskutera i grupp eller kommentera gärna.


Här är mina i nuläget:


ANUS:

1. Cancer

2. CD-spelare. Alltså, på jobbet lever jag emellanåt kvar med mina gamla CD-skivor med aktuella låtar för ungarna att gnola till. På en CD-spelare som ständigt hackar så mina softa mjuka danssteg i stället måste omvandlas till nån form av dödsmetalls-flamenco. Men i veckan hittade jag en mapp på min dator med samtliga gamla itunesbakgrunder på!!! Rusade iväg o köpte det största USB-minne man kunde uppbringa (ja i Älmhult då, så det blev 32 gb) o nu ska det bli annat ljud i skällan. Troligtvis via dator.

3.Caesarsallad. Alltså den där osten man glömmer peta bort är ju inte mumma (nu har jag ju ätit ceasarsallad typ 2 ggr i mitt liv men ändå... )

Bubblare: Carpe Diem-uppmaningar. Fånga varenda sabla sekund! O nätter! Inte bara dagar. O utan någon uppmaning. Själv är jag skitkass på detta men jobbar på det. Skriver alltid ner tre positiva varje dag samt "unnar" mig något varje dag (för gammal cider o choklad exempelvis...)


LOTTA: 

1. Choklad

2. Cider 

3. Campingliv

 Bubblare: Commitments, Cure, Coldplay, Carry a Stone o alla andra fantastiska band o artister som snurrat o snurrar o ska snurra runt musikaliskt hos en.


Nu säger jag bara CCCCkål o ha en helg! Helst fantastisk sådan!




Tack Apotea för mina nya fina foundations...




Tack Cider o Choklad för en ständigt spirande inspirationskälla. (även om ni är för gamla. Liksom jag.)








tisdag 7 mars 2023

BW (before work)

 Det har gått någon vecka o det är dags för bokstaven B.

BW. Before work. Guds gåva till mänskligheten. Eller någons. O det tog över 50 år innan jag upptäckte den. O troligtvis har de flesta inte ens upptäckt den än.

Så här kommer ett tips från coachen. Before work.

After work har man ju hört talas om o gubevars faktiskt varit på med (om än alldeles för få gånger. Det kan iofs bero på att de senaste 15 åren har jag i princip jobbat ensam o på så galna tider så att en after work tenderar att bli en nattpatrull. O åren innan dess när man bodde i Stockholm o visst jobbade med kollegor som jobbade ihop samma tider hände det att man begav sig på AW någon gång. Varav vi de flesta gånger blev portade på de ställen vi bevistade... O det mina vänner, var INTE mitt fel. Inte ens då.)

Över till BW.

Har ju nyligen avslutat en revy på turné. (för egen del som producent denna gång) Till den sista föreställningen i slutet av januari i Folkets Hus i Älmhult var vi några som i vanlig ordning trillade in ganska långt i förväg för att förbereda. Även folkets hus kvällsvärd var på plats o allas vår Tompa fick då den geniala idén att införskaffa sig något i baren. Som vi andra raskt  hängde på. Vi andra var vid det tillfället jag o Leya. Så där satt vi som de tre kockarna Bruse o umgicks.

Fler o fler från vår ensemble o stab släntrade in o delade gemenskapen o det blev en halvtimme med dryck eller inte dryck, prat o allsång.

Så himla spotant o enkelt. O alldeles, alldeles underbart. Allt går ju oftast i 120 (minst) med saker som ska förberedas, föreställning o rivning, så att sitta o umgås allihopa existerar inte. 

Det hela resulterade givetvis i att alla blev den där halvtimmen försenade o fick bråttom med sina sysslor sedan, men oj vad det var värt det.


Så mera BW till folket! Vilket inte alls behöver innehålla alkohol givetvis. Ska föreslå mina kollegor att vi dänger till med en BW ibland. Fast vi jobbar alla på olika tider o plaster o orter. Så det får väl bli via Teams det med.

Men vill någon annan ses live någon gång, någonstans på en BW, säg till - jag är på!





När två....


Blir tre....



Blir fler...



O så lite allsång på det...



Självaste Gun o Ingemar var också med på ett hörn i ordets rätta bemärkelse




Det här var för övrigt killarnas loge i Älmhult. Fint ska dä´ va. På denna ort behövde vi inte trängas med oljepannor o bastuaggregat i alla fall.




söndag 26 februari 2023

Andas in. Andas ut. (från A till Ö på ett sekel)

 Men halleda, här var en blogg!

O jag fick en ingivelse för någon vecka sedan att börja blogga igen. O när hjärnan står på paus o behöver en kick i hjärnbaken så kan man ta till ett tema. Så min tanke är att blogga under året (eller seklet) med en rubrik/tema i bokstavsordning från A till Ö.

O där ungefär var vi framme vid A. Som jag inte har någon passande A-titel till. För jag vill inte skriva om A-traktorer utan nu vill jag skriva om sportlov. O konsten att inte sporta. Utan bara vara. O att jag faktiskt haft ett helt fantastiskt sådant lov. O värdesätter varenda bra minut. (alltför ofta har väl mina blogg o inlägg handlat om misär. O det lär väl komma. Om inte förr så på bokstaven M.)

Men åter till A. Vilken vecka! Tack alla inblandade inklusive jag själv. Det har varit mindfulness. Eller nåt. Lisa för själen (ej Ekdahl). Avkoppling (Fasen - där hade jag ju titeln inser jag nu för sent!). Själen har fått andas in. O andats ut. Det är nog rätt bra att pyssla med sånt. O låta kropp o själ göra det ibland. Från vilken öppning som helst. Bara det ventileras o sker lite luftombyte.

Nu blev det nästan för flummigt till o med för mig...

Kort resumé över kanske det bästa o mest avkopplande sportlovet o sportlivet ever följer nu till allas stora glädje.

Det har bland annat innehållit:

FREDAG. Tåg-ångest över inställda tåg o därför helt obefogat bokat bussbiljett också o tagit mig hela sträckan från Ljungby till Linköping. Dahmer. Framme hos världens bästa syster. Onlinepizza. Talang o givetvis fälla en liten tår därav.

LÖRDAG. Buss Linköping-Stockholm. Min barnsliga förtjusning när jag specialbokade sittplatser längst fram o högst upp i dubbeldäckarbussen förbyttes i samma barnsliga besvikelse när en "enkelbuss" puttrade in. De hade ändrat buss. Men vi fick ju sitta längst fram i alla fall. Vin o köttbullemackor. Irra till Central Hotel på Vasagatan o droppa väskor, fönstershoppa o shoppa, checka in, medköpt fika från Vetekatten (som hade plockat i nåt helt annat i min påse, samma barnsliga besvikelse igen) Bubbel, prat, Jensens Böfhouse (nej, jag vet inte hur jag får danskt ö på detta tangentbord) Uber (var har denna uppfinning varit hela mitt liv?!) med Mohammed Hassan som körde oss till Cirkus o Peter Pan går åt helvete. Innan allt går åt helvete tigger vi till oss en selfie med underbara Maria Lundqvist som visar sig vara vår stolsgranne. Allt går åt helvete, haha o hoho herre jävlar vad knasigt. Inte träffa Ola utan bara lite skrift för att segla hem i ännu en Uber. Efterfest bestående av inköpt glafs o glass på SevenEleven o hänga på hotellrummet.

SÖNDAG. Hotellfrukost. Gnomnom. Shoppa loss på Systrarna Gröne (har fortfarande inte hittat den där förbaskade danska knappen). Köpa världens dyraste skor (i alla fall de dyraste jag köp. Behöver inte vara så hiskelig summa då) Kungsträdgården o kolla skridskoåkare, Käka pasta o träffa Petter Valthornslärare. Ännu en Selfie. Tåg som släppte av världens bästa syster i Linköping o världens näst bästa syster, tillika mig i Alvesta. Dessförinnan hann vi även bli hyssjade åt av en dam. Jag hyssjade sedan tillbaks varje gång hon vände sida i sin tidning...

MÅNDAG. Få bamsekram av saknad dotter. Det är ju nu sportlovet börjar egentligen o med en sådan ömhetsbetygelse kan det inte bli annat än bra. Röda Korset i Vislanda som iofs lurade oss på 150:-. Å andra sidan går det ju till rätt ändamål o vi fick med oss alltför många knaskläder. (för det hade jag ju inga sedan innan...) Semla. Hemmasysslor

TISDAG. Flyttstädat halva Virestad. Sett ett spöke. Uber med Mian o Hans in till Sit and Go i Växjö. Go mat. Gnomnomnom. Se Räkhäst med Pär Andersson. Riktigt bra. O med riktigt tänkvärda svängningar. Jävla Birgitta Larsson! O vilken bonus att min barndomskompis Per visade sig vara kapellmästare för hela härligheten.

ONSDAG. Hemmadag. Revy o kontorsfix o massa göromål o lättja. Andas in. Andas ut.

TORSDAG. Växjö o loppisrunda där. Ack vad Erikshjälpen vad trist. O ack Vad Busfröet var kul. Blev några fler kläder. (för det hade jag ju inga innan) Restaurang Gyllene Måsen. Gnomnomnom. Har inte käkat MvFeast på flera år! Hem o tvätta tvätta o tvätta veckans second hand-fynd (för det hade jag ju inga sen innan)

FREDAG. Pyssla från kl 04 då sömnen tog slut. Hemmafix. Till Växjö o provköra bil. Aktivitetshallen i Häradsbäck med söndagsrevy-jobbarna. Tacobuffe´, 3-kamp o snorhala vägar dit o hem. Skönt att våren är här...

LÖRDAG. Ekonomi, bokföring. Det slår slint o Ingela Widén som inte bakat något nämnvärt på åtskilliga år tänker hålla kafferep nästa helg o ställer sig o bakar 7 olika sorters bullar o kakor a´ la nostalgirecept. Bra mello samt somna bra till filmen Bullet Train.

SÖNDAG. Hemmajobb. Upptäcka en blogg. O nu återstår mest dusch o se Farmen (inte samtidigt) av såväl söndag som sportlov.

TACK. Tack o namaste för denna veckan. Över o ut. (eller, vad tusan ska jag ut o göra?!)




Äh, nu blir det mest foton från Stockholmia. Men de var redan fixade o färdiga till mitt Project Life så...


Uppresa. Med världens bästa syster. Tack för denna underbara helg! 





 Blandade småhopp i Storstan





 O hamnade på fotoutställning med Bowan osså




Lite från hotellet. Tänk vad fint hantlarna hängde där som prydnad för oss...





O de här bilderna har jag ju inte alls tagit själv utan till hör nog Cirkus o ensemblen eller möjligtvis Edward. Ni ser ju själv hur galet det var. 
(har redan bokat biljetter till Malmö med... Hoppsan)



Frukost. Gnomnom. Inga skor jag köpte. Skridskoprinsar i Kungsan samt snö. Pasta Gnomnomnom. ValthornsPetter o när man försöker ta en fin avskedsbild från Stockholm i solnedgång...




                                                                Leya har hittat sin bil



O hur var det nu? Som jag minns det så vann Gunsanligan 3-kampen...



fredag 5 augusti 2022

O därmed Baska! (del 2 resedagbok Kroatien 2022)


Jaha, då hade vi anlänt till Baska då rå. Då kan vi leka med tanken att det nu är to 30 juni o att vi tuffade in igår. Vi åker sällan bokat o igår kovände vi ju med resans planer då vi insåg att vi inte skulle ta någon färja o hitta plats på Cres o Kovacine sent på kvällen. Så Zablace (Baska, Krk) fick stifta bekantskap med våra vackra men vinterbleka nyllen först. Två husbilsekipage o vi hade turen att få platser bredvid varandra. Valde lite högre upp på området (än nedanför grindarna o närmare havet) Här var vi garanterade skugga o nära till fint o välstädat servicehus, Skybar, barnpooler, reception etc. 

Det är nog fjärde eller femte gången vi är på Zablace. Fyra år sedan vi var här senast o då hade det blivit nya ägare och även dessvärre en bakåtgång enligt oss. Ett servicehus på området närmare havet helt bortplockat, alla aktiviteter borta etc. Tyvärr verkar det fortfarande vara så. Vi uppskattade verkligen aktiviteter såsom yoga, arrangerade utflykter o vattengympa men det verkar inte vara något det satsas på längre. Man får helt sonika ta saken i egna händer o göra sina solhälsningar o kissande hundar på eget bevåg. Barnpoolerna har kommit till på senare år. Då vår hönapöna blivit för stor för sådan pool så är det inget vi har behov av men säkert uppskattat av barnfamiljer. Plus att solstolar verkar vara gratis. Servicehuset på vårat område som sagt alltid välstädat o fräscht o med trevlig personal. Skybar med livemusik finns ju också även om vi inte hängde där så mycket som vi borde. Det var egen skybar med egna liveuppträdanden mellan husbilarna i stället...

Bonus är att det fortfarande är gratis entré till  hotellets gym och pooler (såväl inomhus som utomhus) utanför campingen. Tror inte det är något man gör reklam för dock från campingens sida men vet man om det o efterfrågar det så medges att man fortfarande är välkommen dit fritt.

Bonus är givetvis att själva "staden" Baska är på promenadvägs avstånd med trevliga butiker o restauranger.

Icke-bonus är att stranden är tämligen smal vilket gör att packade sillar-syndromet uppstår (o då menar jag packad som i tät o trång, inte som i asfull...)

Ickebonus som inte går att göra ett skit åt: Inga solnedgångar. Men däremot såväl mån som soluppgång o det är min själ inte att förakta.

Men det största största bonuset med Baska är ju vattnet och utsikten. Detta turkosa vatten och den storslagna vyn mellan bergen. Min plats på jorden. Dessutom är stenarna här alldeles släta o runda, fantastiskt! Badskor behövs troligtvis inte då sjöborrarna mest häckar runt piren. Jag bor ju dock i mina badskor vart jag mig i världen vänder men alla är ju tack o lov inte som jag.

Fyra år sedan vi var här senast som sagt. O ALLTING ÄR SIG PRECIS LIKT!!!! Nästan skrämmande. Campingen ser i princip likadan ut. Glass o cocoros-snubbarna (bröder?)  på stranden är där. Jongleringsglasskillarna inne i stan är desamma o med samma närhet till bus o skratt, småbutikerna är desamma, taveltanten säljer sina tavlor, till o med samma motiv! Den enda skillnaden är att Olivoljegubben i sin mörka gränd nu säljer från permobil. 

Vi var i år på Zablace mellan 30 juni och 7 juli. I vårat ekipage var vi 2 vuxna, en tonårsdotter på 16 år (räknas som vuxen) o en tonårskille-kille på 15 år (räknas som barn/ungdom). Betalade i snitt 700:- /dygn. (efter rabatter) Detta ställe är ju mitt andra hem o verkligen något jag rekommenderar. Nu är det möjligt att man är mättad o inte återvänder hit alls eller på länge, men så många vackra minnen härifrån. Åk!


Jaha, vad har vi gjort då under veckan? Typ slappat...

Sol o bad o hav är väl det väldigt väldigt övergripande. 

Köpt mig en ansiktsmask-snorkel. Rekommenderas även den. Har väl lite småproblem vanligtvis vid snorkling med ögon o per i skåpet o slangar hit o dit. Masken är dock superenkel o i ett stycke o täcker bra. Bara till att kika o simma på.

Utflykt med cykel till udden (nära nudiststranden) för snorkling. Finns lite mer utbud här. Första året vi cyklade hit var utbudet extra stort då jag inte visste det var en nudiststrand i närheten utan snorklade in i den viken... (snacka om fula fiskar! ;)

Åkt "gummimadrass" a´la soffa efter motorbåt. Det var galet. Var det någon som hörde några missljud den 4 juli så var det bara jag.

O så grilla o äta, äta, äta o grilla lite till. 

Se senaste säsongen av Stranger Things (det gör man på tidiga morgnar nedbäddad utanför husbilen)

O så måste jag ju även tillägga ett ett besök på Pauliner är obligatoriskt. Jisses vilka hamburgare!


O med det säger jag tack o hej o matar upp allsköns bilder så ses vi här igen när del 3 rörande Kovacine anländer.


Ha en god helg o krama varandra i trafiken!





Inget har förändrats hos glass-killarna. (mer än att glassen nu kostar 13 kuna)



Alltid så glad att se honom! (Även mannen till vänster är jag glad att se. Det är min man. Andreas)




En av flera kvällar med utehäng. Finaste, namaste.




O det hör till att det är några dagar med blåst. Då känner man sig blåst o hoppar i vågorna. 
Det är sedan gammalt.




Äkta kärlek slår det gnistor om. Eller vattenstänk.




Lite i hatten



Björn o Andreas ser fram mot dagens snorkel-utflykt




Lite galet på stranden är det allt... Trångt om saligheten.




Allt man kan hitta o lite till, tillagar man på mourikan. På bild figurerar för övrigt Andreas, Carita, Björn, Leya o Melvin. Undertecknad fastnade inte på men bakom kameran.




Kvällsvy. O tydligen håller pärleporten på att öppna sig till höger uppe i skyn



                           


Dokumentation över när man välter sin prosecco på stranden...




Bakom pannnkaks-stället




Ett besök på Pauliner är ett måste. Dessutom är ägaren dansk. Bara en sån sak.




Kvalitetstid med min vapendragare (o ständiga "låt oss hoppa i vattnet med kläderna på"-kompis. Här är vi dock torr bakom öronen. Än så länge)



En liten lunchdrink på strandbaren




Ansiktsmask ska vara bra för hyn har jag hört så jag köpte en...