torsdag 30 juli 2020

1-årsjubileum, sportbilar o årets höjdpunkt

Ja jisses.
Tänkte jag skulle ta upp bloggen o inser då att det var nästan exakt ett år sedan jag bloggade senast!
Det struntar vi i, tänker jag. Eller jag tänker så här att vi stuntar att tala om vad som hänt eller inte hänt under det året utan går bara vidare o låtsas som att det regnar.
O det gör det ju.

2020- sommaren var då vi lärde oss ett nytt ord - "Hemester". Att Corona härjar för fullt o folk uppmanas att hemestra har gjort att det inte blev något Kroatien i år för vår del
men vi hoppas kunna komma tillbaks o det med full kraft o lite till nästa sommar. 

Det som har hänt i stället är lite allt möjligt, men nu lägger vi fokus på v. 30 o den sedvanliga pysselveckan med Sis. Vi kom fram till att vi pysslat med just sådant sedan vi flyttade ner hit till Småland, vilket var 18 år sedan. Respekt

Men nu hälsar vi er välkomna o välkomna åter o sätter tänderna bildligt talat främst denna gång
 i v. 30 o pysselveckan.






Ja, det här  är alltså jag. I vansinnigt behov av en frisör bland annat.



Redan dag två fick vi lite oväntat besök. Jimmy som jag inte träffat på ett år o Annika inte träffat sedan september hade fått en veckas semester mellan racing-tävlingar o tog då en turné från Tyskland där han numera bor, till Småland, Linköping, Norrköping o Stockholm. Tur han gillar att köra bil...




Vi fick också testa att åka "sportbil. Jag är glad att vi bara skulle till Huseby o inte följa med tillbaks till Tyskland. Det var liiite trångt för Leya o mig i baksätet.



Bil o son o mor. O en högst märklig fotad vinkel. Nog för att Jimmy är lång o bilen kanske låg men normalt är min syster mer än 3 äpplen hög. Fina är de i alla fall hela trion.



Bil, Jimmy, 2 äpplen hög Ingela o Leya samt kanske en bit av en telephön längst upp i vänstra hörnet.




Rundtur på Huseby. O gratisnöjen är ju fantastiska ibland. Inte minst Huseby är dejligt.




Middag under pysselveckan brukar vara snabblagat, vem tusan hinner stå o laga mat då liksom?! 
Här hann vi i alla fall mumsa pizza som Annika bjöd på vid ett besök på Bykrogen i Liatorp. Gnomnomnomnom... (som för övrigt hade en av de goaste pizzasallader man ätit på länge)



Vädret under veckan blev ju aldrig dövarmt så man var tvungen att åka o bada i parti o minut.
 Här tar vi oss dock ett friskt dopp o säger hej till kameran.



O här kan ni som bara ville ta del av sportbilar, pizza, vin kvinnor o sång sluta läsa o kika.

 Resterande bilder visar upp en del av de alster vi hade som tearpi under veckan. Annika koncentrerade sig främt på LO (layouter), Leya var konstnär o målade om en hel kortlek med filmmotiv (så jäkla häftiga men ej dokumenterade här, jag får visa upp dem en annan gång) o jag låg 30 veckor efter med mitt PL:ande (project life, som en veckodagbok i fotoform) så jag jobbade främst med det samt hann med lite LO:s
På bilden ovan syns de flesta av de layouter som gjordes.



Ett urval av de LO:s Annika skapade.



Även dessa har Annika gjort.



Här är en av de underbara Layouter Annika skapade o det på Leya. En Leyout alltså. Blir man inte glad av den så har man nog svårt att dra på smilbanden.




O här följer då mina. Smartheten får ni på köpet.




       Ännu en uppmaning att välja glädje!



Home is where the heart is.



                                          O det var längesedan galenskapen fick ett ansikte.


En av de layouter som grundar sig på en utmaning, nämligen att den måste vara i pastell.
Limmad pensel, check!


Så sant så sant.



Mors dag kommer för övrigt alltid 9 månader efter fars dag...



  
Majken krävde att få vara med på ett hörn. Eller hörn o hörn,
 Majken nöjer sig aldrig med att ta plats i ett hörn.



Ännu en layout efter en utmaning - "Gör din fulaste LO du kan". Den var kul! Jag tillverkade till o med en spyhink. Personerna på bilden har dock aldrig nånsin varit fula. Minns med värme de sommarjobb när man var tonåring o turnerade runt i Småland med konserter. (snygg var jag också. O cool. Prickigt, rosa brallor o färgskiftande brillor kan aldrig vara fel...)



Det där måste jag också bli bättre på. Att adda water. Dricker på tok för lite. Varannan vatten, varannan damernas får det bli nästa läsår. O en jäkla massa proteinpulver däremellen i jakten på de 15 kilo som bestämdes i september skulle bort innan Kroatioen. Hälften tog jag. Vilken jäkla tur att det inte blev Kroatien detta år!!! Fortsättning får följa.



JO! Här var ju ett av de spelkort Leya målade under veckan.
Hon är grym! Såväl Anna-Bell som Leya.





tisdag 13 augusti 2019

Slutet är nära


På resan alltså.
Fast hemma har vi ju varit i snart en månad av någon outgrundlig anledning.
Detta kapitel behandlar dock sista resmålen, som lite halvspontant blev ön Cres.

Den 12 juli var det dags att avlägsna oss från Zablache o Baska. Upp tidigt o ta oss till färjeläget för att sedan bevittna hur vi kom med färjan kl 7,15.
Överfarten tog ca en halvtimme o för en annan som har anlag för sjösjuka så kan väl det här ungefär liknas med färjan mellan Gränna o Visingsö. Fast med betydligt större färja.
 O med betydligt färre remmalag som väntar på en på andra sidan.
.
Hade funderat på Camping Kovacine i Cres bara nån mil från färjan, men var rädda att vi skulle ångra oss om vi inte visiterade Cikat också som vi hört så mycket gott om.
Fortsatte alltså ca 6 mil ytterligare.
 Fick åka golfbil runt området för att kolla vad som var ledigt o det gav väl ett ganska spretigt intryck. Allt från toppenplatser till några dolda inne i skogen som jag mer hade liknat vid att fricampa på återvinningscentralen i Österbymo (vilket jag iofs inte har gjort).
Installera oss o upp till det tämligen stora badlandet som ingår i priset. O här slås vi av något märkligt o högst revolutionernade för familjen Widén. Vi tröttnade så snabbt.
 Vi som älskar allt vad vatten heter, som har varit vid de flesta badland i Skandinavien, som har slitit ut badkläderna i rutschkanorna så till den milda grad att man upptäcker när man kliver ut o alla fnissar o asiaterna fotar att "den som inga badbrallor har, den får minsann gå med rumpan bar" - vi tröttnade direkt. Vi gav det ju nån timmes chans, o det fanns ju många fina pooler, 
men inget var ju tillåtet. 
Inte hoppa från kanten, inte sola gratis i solstolarna, inte åka rutschkanor med spräckta badbrallor... 

Helmärkligt nog så är ungefär det enda man får göra, dricka i vattnet.
 I det som verkar vara barnpoolen, har man byggt upp en bar som man kan beställa i när man står där i vattnet o känner sig  lite lätt cool o klorerad. Det man beställer kan man sedan inmundiga i poolen. 
Hmmm... förbudsskyltar mot det mesta i övrigt men dricka o hälla ut öl i poolen o låta lilla Gösta 4 år kissa rakt igenom i glädjen över att ha svept sin tredje fanta, det är tillåtet.

Drog ner till havet i stället. Lite som Primosten, grova stenar o lite raukkänsla.
Bästa snorklingen hitills i år men inga färgglada firrar här heller (eller nudistcampingar man av misstag kan snorkla in i. Been there, done that...)
"Hem" o husbila. Grilla fläskfilé o så köpta restaurangpommes på det. Tämligen skitdyra o med en lååång väntan (troligtvis lät man vänta på att Alströmer skulle odla upp o föra med sig potatisen från Svearike först)
Gå en sväng på strandpromenaden o äntligen få stifta lite bekantskap med solnedgång.
Vi är oftast på lite fel sida för det annars.

Vi är smått förvånade över att vi inte fastnade för Cikat mer, men det var inte vår grej. Tar vi med Voffe något annat år kanske vi återvänder, för verkar vara kanonfint för hundar,
 men annars så har vi testat det klart tror jag.

Nästa dag så väljer vi i stället att tuffa uppåt igen o når Kovacine vid 10-tiden.
Fick uppmaningen att strosa runt o leta reda på plats själva o som vi strosade!
 Fram o tillbaks hit o dit i 70 minuter. Hittade inget som ropade direkt till oss, utan bestämde oss slutligen för att ta en plats ganska högt upp. Det visade sig dock vara på nudistcampingsområdet. Förutom badbrallorna med hål i baken så är vi inte så nudistiska av oss o det vore även synd at skrämma bort grannarna.
Vi frågade i stället i receptionen om de mööööjligtvis inte hade någon premiumplats i ett par dagar o tänk det hade de! Att vi inte bara frågat om det direkt...
Installera oss på vår numera jättefina plats, ca 25 m från havet o ungefär 12 från servicehus.

De närmaste tre dygnen tillbringar vi här. Strandremsorna är smala men långa o alla får plats. Stranden sträcker sig ju även till Cres (o förhoppningsvis längre än så...) o alla 2-3 kilometer in dit så verkar det vara badvänligt. Även här finns fina badstränder för hundar o vid piren som rundar av hela området, finns trampoliner, restaurang, affär o en solnedgång där man tydligen även skådade delfiner dagen efter vi åkte hem. (vid solnedgången alltså, inte i affären...).

Cykla in till Cres tar ca 15 minuter en kvart. Vilken underbar småstad! Påminner om Trogir eller Gamla stan eller vad man nu vill jämföra med. Småbåtshamn som går ända in till restaurangerna, vilket påminner om Venedig kan jag tänka mig. Nu har jag ju aldrig varit i Venedig men tänka mig kan jag i alla fall. Sedan om det är rätt o riktigt är en annan sak.
Många fina butiker o märkligt nog med mycket andra souvenirer än man sett på alla andra ställen i Kroatien. Ingen direkt konkurrens heller, det finns liksom en butik som har specialiserat sig på det, en annan på det osv. O så lugnt o skönt att gå o shoppa eller fönstershoppa om man vill det, för här är ingen som drar i en eller försöker pådyvla en lavendelolja från yttre Istrien som troligtvis kommer att tappa doften innan man är ute ur landet.

Man har helt nybyggda pooler på Kovacine o det uppe vid receptionen. Här finns häftigt nog även ställplaser så du har utsikt rakt ut mot poolen. Då är man ju dock en bit från havet, men ett kul alternativ, speciellt om lilla Gösta är med igen o mest är intresserad
 av att dricka fanta o kissa i poolen. 
Vid poolen är solstolarna gratis o äntligen, äntligen får vi så även vår vattengymnastik, som tydligen dragits in på Zablace.

Det är havhäng, trampolinhopp, solnedgångar o Proseco i en salig härlig blandning. Lite snorkling blir det också o även om nudiststranden ligger precis strax bredvid vår strandremsa så väljer jag att titta på andra bleka sjögurkor i stället.

Kroatien-semsetern 2019 tar hastigt o inte det minsta lustigt, slut i mitten av juli 2019
 då vi börjar segla hem i vår kära husbil.
Men det är ju en annan historia.
Som kommer nästa gång.




Det är ord o inga visor det. O inga kläder heller. Eller var det kanske det det var?


Bron över floden... Nä just det, färjan över till Cres.



Färjstark bild.



O så börjar det igen. Det här med serpentinvägar. Börjar bli van vid att kunna bjuda bilisterna bakom på snus i kurvorna...



Öns troligtvis enda broöppning o det kl 9 varje dag lyckas vi pricka in. Döm om min förvåning när det kom en ambulans i full utryckning o skulle över. Jag utgick ju klart från att man snabbt skulle fälla ner vägen igen men nej, ambulansen fick vackert vänta i nio minuter innan vägen fälldes ner o man kunde uttrycka vidare. Lite svinn får man räkna med...?



På Cikat får man åka golfbil runt området för att titta ut en ledig plats. Känns exotiskt. Sist jag var med om det var nog på Böda Camping.



Jorå, Cikat bjuder på fint vatten o fin snorkling o lite vassa stenar.



Årets roligaste skylt! Jag fattar typ allt o inget. Men diggar ändå frågetecknet o utropstecknet bäst.



På Cikat lyckas man tydligen få till mitt namn så här bra. (Jag heter egentligen Ingela Maria Widén) Var stålet kommer ifrån har jag ingen aning. Svensk verkar jag ju fortfarande vara i alla fall.



Underbara hamnstaden Cres! 



Det är även här vi hittar vår drömbåt...


Fångar dagen. O natten. O solnedgången. O 17 flugor.



När allting är så bra så att till o med den utspillda drinken bildar hjärtan.




Premiumplats på Kovacine. O husbil i motljus.



Den gamle o havet. O Andreas.



Var hälsad du stora gäddhäng! Halleluja!



O lite mera härligt Cres.



Det är här han/hon finns. Känns tryggt.

onsdag 7 augusti 2019

O därmed Baska!

Ja nu är vi ju hemma dessvärre sedan flera veckor tillbaka (o jag undrar ständigt varför...) 
men resedagboken glider vidare här. 
Den styckas även upp. Inte en dag i sänder förvisso, utan ett nytt resmål per gång 
typ ungefär alltså sisådär dårå...

4 juli o det är dags att intaga min plats på jorden. 
Zablace på Baska på Krk i Kroatien på Tellus.
Det är fjärde året i rad vi är här o jag kan verkligen inte titta mig mätt på denna vy. 
Underbart badvatten som du lätt går i o bottnar inte särskilt länge innan du såväl är ute på djupt vatten som har tar dig vatten över huvudet.
Stenarna här är till skillnad från många andra ställen i Kroatien, lena o mjuka. Ont om sjöborrar är det också gott om, vilket gör att du faktiskt inte behöver badskor.
Campingen är fin och i år har man tydligen satsat på poolområde uppe vid receptionen. Dock mest för yngre förmågor, så vi höll oss mest till havet.  Sedan finns ju hotellets pooler (såväl inomhus som utomhus) som man som campinggäst får ta del av, här kan man också häcka med bravour.

Uppe vid C-område vid campingen har det sedan förra året fräschats till rejält enligt min mening. Många flera platser o bättre struktur. Jag var ju aldrig fan av friområdet, men har å andra sidan inte lidit av det heller då jag aldrig bott där. Stora delar av det har nu gjorts om till rena campingplatser, misstänker att det är kluvna tankar om det.
Vi har alltid bott på B eller A-zon, så även i år.

Tyvärr får campingen två stooora minus i år, trots att de satsar på utveckling.
 På A o B-området har man tagit bort ett helt servicehus helt. Det gör att man nu slåss om endast 2 servicehus o det kan bli köer. Det går att lära sig att diska på udda tider o jag o Leya har även lärt oss att släpa med disken in i duschen o förena nytta med nöje...
Närå, jag skämtar naturligtvis!
Däremot, när det är dags att duscha av sig det där salta man dragit på sig hela dagen o alla tänker likadant att det är en bra idé att duscha sådär kl 17, då är det som så att alla tänker inte likadant.
Ska man främst skölja av sig o det förstås inte är kö av yngre stjärnor, det är då man släpar med sin tonåring in o blaskar av sig i barnduscharna som oftast är lediga. Check på den o tips från coachen.

Ett annat enormt minus o det som tidigare gjort att vi gillat Zablace så infernaliskt mycket är aktiviteterna. Det var varit yoga eller liknande på morgnarna, utflykter o dagsprogram, vattengympa såväl uppe vid hotellet som ibland vid havet o alltid trevliga aktivitetsledare
 som rör sig runt på området.
Borta. Borttaget helt verkar det som. Sååå synd.
Dessa två minus drar ner campingen från den stående femman o till en fyra. (o övriga familjemedlemmar hissar nog ner den ända till en trea)

Nåväl, vi har njutit så mycket här ändå o här följer lite ord o bild o handling om vad som hänt i Widéns liv i Baska anno 2019:

4 juli drar vi alltså från Primosten o väljer kustvägen i stället för motorvägen. Det är 33 mil o ska gå något snabbare säger polaren Google Maps. 33 mil serpentinvägar o växling av en styck husbil sisådär 414 gånger gör att det tar dock nästan 8 timmar att tuffa på. Tur att vi började köra redan kl 4,30 på morgonen. (ännu ett tips från coachen - starta tidigt o du tuffar på friskt utan för mycket trafik samt slipper även stekhet sol. Rekommenderas speciellt för er som liksom vi, har en AC som tyckte den skulle gå i pension ungefär samtidigt som vi brötade in i Kroatien).

När vi väl är framme upptäcker vi fadäs nummer två denna semester (den första var ju att en färja från Trelleborg till Rostock med avgång kl 00,45 en torsdag INTE går väldigt sent när hela torsdagen har gått utan troligtvis säger tut tut o avlägsnar sig 45 min in på just själva torsdagen o inte nästan ett dygn senare...)
Vad är det då vi upptäcker väl framme i Baska?
Jo, att bokningen var gjord först till dagen därpå...
Vet inte vad det tagit åt mig. Kontrollfreak är jag ju, men skyller på en tuff vår o att det faktiskt inte är jag som bokat o därför inte tagit mig friheten att ha full pejl.
Ganska skönt o nyttigt för just en kontrollfreak att få uppleva sånt här ibland o bara få gilla läget o fnissa en stund o uppleva hur allt faktiskt löser sig.
Det gjorde det naturligtvis här med.

Vi fick den plats vi skulle ha haft, drar dit o installerar oss o kommer till insikten att det här var en riktig skitplats (o troligtvis inte alls den plats vi bokat i februari utan snarare en hämnd från receptionisten för att det kommer tre klantarslen från Sverige som inte har koll på när de bokat)
Skitplatsen var för övrigt för er som känner till Zablace, B-zon precis ut mot vägen bredvid bommen, vid fruktståndet o därmed även ungefär 3 mil från närmaste servicehus fast med spring o bilar o stekande sol tämligen hela tiden.
Andreas lyckas flirta in sig hos någon annan i receptionen som ännu inte hunnit komma till insikt med vilka klantarslen vi är, o vi får byta till en plats längre in på B-området o med ett stort träd som även ger skugga.Toppen! 
Här ska vi nu bo i sisådär en vecka,

Dagarna lullar på o så även vi. Det är vakna tidigt o sitta ute o läsa, det är morgondopp, sol o bad, motionssimning, lite shopping i Baska, nertrillade kråkungar på vår campingplats o livräddningsförsök som verkar gå vägen, laga mat (ej baserat på kråka!) på vår nyinköpta "paellapanna" som går på gasol - jisses vilket trevligt köp o härligt att stå ute o joxa ihop dagens pytt i panna vad det nu kan bestå av, det är de sedvanliga storm o åskningarna främst nattetid, men nästan 4 dygn är det ju ändock sämre väder o mer blåst. Det gör ju dock ingenting, hopp i vågorna o mera läsning åt folket funkar ju finfint det med. (dock ej samtidigt!)
Det är planerande av revy, testa uppblåsbara kajaken (o få uppleva hur paddeln går sönder o börjar sjunka  när jag är som längst ut), det är mer åska o storm varav ovädret för med sig i snitt 53 blixtar i minuten, det är blåst, sol mellan varven, pooler, duschande i barnduschar, mumsiga hamburgare på Pauliner, god mat på Galeb o ett typiskt Ingela-inköp i form av en byxdress med leoparder på ...
HUR TÄNKTE JAG DÄR???!!!
Leya sa faktiskt när jag provade den att den var jättefin på, så jag köpte den.
Väl hemma när jag provade den i lugn o ro, konstaterades att ungen troligtvis behöver nya glasögon...

Det är det o så mycket mer. Eller kanske inte. Det kanske det är därför det är så bra. 
Att det inte är mycket alls. Lugn o ro o ren o skär o turkos avkoppling.

Så vill jag minnas Baska o så lämnar jag årets tripp dit.
Nästa inslag jag kommer plåga er med kommer att ta oss över till ön Cres o campingarna
 Cikat o Kovacine. Vi syns där.

Go´afton.



Den gamle o havet.



Alla vägar bär till Baska. Speciellt de med serpentin.



Jag såg ut som ett frågetecken. Vägen som ett utropstecken.


Frukostvy efter ett antal timmar i husbil o med ännu fler framför sig.



O så äntligen framme till de där bergen, viken o havet som ständigt skiftar färg o som man aldrig kan se sig mätt på.


Det är då som det stora vemodet rullar in.




Det blev inte pannkaka av alltihop. I nyköpta pannan har laborerats friskt med ungefär allt man kan tänka sig o lite till.



Morgonvy sisådär klockan 8.


Ungefär samma vy fyra timmar senare... Ja, stranden är lite packade sillar-varning på. Den är inte djup men dock några kilometer bred så man brukar få plats.



Andreas laborerar friskt med ungefär allt man kan tänka sig o lite till. 



Jag har förstått att såna här trådlösa lurar är så populärt men tyckt att de varit lite dyra. Här fick jag äntligen tag på en billigare modell. Pepsodent tror jag de hette... (oerhört RENT ljud... *katching)



O jag som inte ens dricker öl. Fläderöl i Kroatien är dock ett trevligt undantag.


Det här med att få till sin chillbean på ett bra sätt är ett kapitel för sig...



O så var det dags för några nätters åska. Wihoo.



O efter åska blir det några dagar med blåst. O nya föränderliga vyer att njuta av.


Vågat punkt nu.




Bereden väg för Herran. Alternativt mig.





Måsarna kör fotbollsturnering varje morgon...



Sista natten med gänget. Med fmiljen alltså. I Baska alltså. Med lite goe´drinkar alltså.

Over and out.