fredag 7 januari 2011

It was not my lips you kissed,but my soul...

Hmmm...tänkte att jag skulle ta tag i det här o uppdatera hemsida o blogg. Började med hemsidan http://kiwa.sajk.com/ men där kom jag inte in o kunde uppdatera med lite julfoton o så då får man väl skjuta ett par skott här i stället...
Nytt år - nya möjligheter. BAAH! Fast som jag ser det så handlar det bara om att överleva fram till sommaren. Otroligt skönt att nyårsrevyn har landat nu i alla fall. Nu är det bara att inkassera belöningen, alltså att köra föreställningarna=) 12 stycken inplanerade kvar. Fast funderar som sagt fortfarande på att lägga av med teater för egen del. Något hände på den här sista resan som jag ändå hade sett fram emot så otroligt mycket. Något dödade min lust o mitt självförtroende. Jäkligt synd... Fast man kanske kan pausa ett tag o så ta upp det igen om man hittar något projekt som kan väcka den där gnistan igen, som kan ge en den utmaning man behöver o där man får visa vad man går för. Kanske är det inte skådis själv jag ska vara. Kanske är det helt enkelt producent, regissör o pedagog. Det tog kanske bara ett sjujäkla tag att inse det. Jag har ju ändå utmaning o teater så det räcker i mitt dagliga jobb med mina underbara ungdomar som ger mig så otroligt mycket! Där vill man liksom ge en liten bit tillbaka.
 O nu kör vi hårt med att ro iland den här teatervåren!

För övrigt är jag sjuk. Vojne vojne... Blev sjuk mitt under onsdagens föreställning, så jag kände hur jag verkligen gav mindre o mindre. (sista finaldansen var verkligen inte för snygg från min sida, mohahahah - då var hjärnan ganska inkokt) Men så fick man en dag att mellanlanda på igår, som tillbringades med läsning, varm whisky o bastubad. O idag, något bättre - hoppas man klarar helgens föreställningar nu.

O för övrigt övrigt är livet mest bara märkligt. Min 20-årskris fortsätter väl antar jag. Jag har skygglappar mot hela omvärlden, fokuserar på en dag i taget o bryr mig inte om så mycket annat än vad som krävs för att klara av den. Ganska skönt egentligen. O totalt olikt mig... Så tokit det kan bli...

Vad konstiga dessa blogginlägg blir alltså...
Det är nog för att jag skriver här så sällan, så då blir de djupare än ett kraterhål i marken.
När inläggen blir fler kanske de ljusnar också efter hand, vem vet...=)



"For it was not into my ear you whispered,
 but into my heart
It was not my lips you kissed,
 but my soul"

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar