O så förra veckan då, när allt plötsligt tar slut. Lugnet börjar komma tillbaka, folk skingras o ett par personer försvinner dessutom helt ur mitt liv.
Antar att det är nu man ska blicka framåt.
Antar att det är nu man ska bita ihop eller bryta ihop.
Ja, jag vet inte. Jag vet ingenting. Typ...
Jaha, så sitter jag här igen o lassar ur mig. Skriver o suddar, skriver o suddar. O inser att det är bäst att stänga in mig med mina tankar för mig själv igen. Det är me, myself and I som får brottas med varandra.
Vägrar att ha psykbryt på min lediga dag.
O när jag väl var igång o precis hade tänkt börja hade Leya gjort frukost till mig o då går det ju inte =)
Fast ska nog börja blogga lite mer nu i alla fall. O jag lovar - det ska inte bara målas i nattsvart då, den biten tar me myself and I om som sagt.
Hittade en gammal dikt här förresten som vi kan slänga med för att fylla ut tiden lite... Hå o hej med farbror Frej...
JAG ÄLSKADE DIG FÖR MYCKET
Ligger stilla under din sömn, i din kärleks omkrets
Jag älskar dig för mycket, så jag måste fly
Vågar inte tro på den lycka som till mig getts
Jag har gått för alltid innan dagen hunnit gry
Natten som vi bodde i
Visade den framtid som aldrig funnits till
Lyckan får passera, den får gå förbi
Jag är vettlös utav rädsla för det jag vill
I mörkret så visste jag att närheten ljög
Vackra visor är aldrig långa
Min tro var för liten, min längtan för hög
Mina erfarenheter av att bli sviken för många
När jag insåg att lyckan var du, att du var mer än en vän
Att jag ville att du skulle komma, men aldrig gå
Vände jag om, för feg för att bli sårad igen
Valde ensamhet framför det liv med dig jag kunnat få
- – - – -
Jag saknar dig i allt jag gör
Men någon dag så dör min gråt
Om du undrat vart jag försvann, om du undrat varför
Jag älskade dig för mycket, förlåt
00 08 10
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar