Världsrekord i Grimslövsåkning

Japp - det rekordet innehar nog jag.

Det började med att jag precis när skolan startade kom på att det kanske kanske kaaaanske var utedag för Leya idag vilket innebär att de får ha med sig en liten fika.

Packa ner en liten liten liiiten fika o sladda till Grimslöv o gömma fikan under hennes skor.

Tid 4.52

Fikade dom? Nej.

O efter att ha jobbat full dag framför datorn blev det till att åka till Grimslöv för att lyfta över Leya 3 meter till gympasalen o en stundande gymnastikpremiär.

Tid 5.46

Hem igen en timme o strax till Grimslöv igen. Denna gång ska jag gympa. Lation Fusion. Det låter något det. Jag bävar á det grövsta. Min rygg är sedan någon vecka tillbaks helt paj. Men det ska inte stoppa mig från att prova detta när det finns en aktivitet på nära håll på min enda lediga kväll.

Fast jag ger mig den på att det kommer att vara 16-åriga tjejer där som inte har knäckt ryggen. O så jag då. Som ska skaka rumpa o ryggkotor till salsarytmer.

Håhåjaja. Nu måste jag dra dit med. Vore ju synd att missa en sådan chans.

Rapport följer.

 

O här äro då rapporten.

Tredje turen till Grimslöv. Tid 7.23

Jag väntade. I fel gympasal. Fick tyvärr inte vara i den bombastiskt stora gympasalen som Grimslövs Folkhögskola har. Alltså har ni varit där? Den är gigantisk. Den är ta mig tusan större än Grimslöv tror jag...

Men det var bara till att knata en trappa upp från där jag stod så det ordnade sig. O där var väl ett 40-tal kvinnor. I olika modeller. O sen brakade det loss. Det var tydligen ett zumba-pass. Fast på Grimslövnitiska heter det då Latin Fusion. Helt logiskt.

Kul var det i alla fall, skaka rumpa gjordes det o ryggen knäcktes hit o dit men det gick ganska bra trots allt.

 

O så möta Andreas i dörren då som också ville testa att göra en Grimslövsrunda, träna styrketräning samt passa på att överräcka ett styck barn som skulle hem o möta John Blund.

 

Ja, nog om detta högintressanta ämne.

 

Ska jag förtälla något mer för er? Kan ju nämna att jag vet hur man krossar fingret i en vedkap. Konstaterade att man omöjligt skulle kunna kapa fingrarna då båda händerna behövs i nån form av "död mans grepp". En timme senare o just när Andreas farit iväg o jag står själv o kapar lyckas jag med en bedrift. Har klyft en pinnabit, ska sära på den, tar fattningen med båda händerna o  märker inte kolven som går tillbaks o kilar fast mitt finger mellan pinnen o kolven. O där sitter jag fast. Obönhörligen fast. Otroligt fast. Då hinner man tänka en hel del. O det gjorde jag.

Sen slet jag på nåt märkligt sätt mig loss ur handsken o ut i friska luften.

Känseln kom tillbaks efter ett par timmar.

Andreas efter en.

Ett riktigt kap