...mmm, tror minsann att jag lyckades citera en musikalreplik där. En väldigt gammal en.
Från en underbar musikal som jag tror bara satts upp en gång.
Men absolut bland det roligaste jag varit med i. King Edwards pure pure´.
En musikal som handlade om potatismos.
Helt normalt.
O rubriken får oss ju osökt att koppla till älgar.Som är det som ska behandlas denna sena timma.
För någon vecka sedan var jag nära att krocka. Två gånger på samma dag. Jag som varit tämligen benådad från sådana dumheter tidigare o aldrig smällt själv, bara i fall med andra förare.
Första tillfället då förra veckan utspelade sig i Diö. Tant i alldeles för stor stadsjeep (antar att en stadsjeep är ett måste om man bor i Diö) levde antagligen efter den gamla Österbymo-regeln jag själv iakttagit så många gånger under min ungdom.
Störst går först.
Jag levde dock under parollen att jag befann mig på huvudled o hon hade väjningsplikt.
Det gjorde som sagt inte hon. Ut o svänga bara, rakt framför nosen. Jag tvärnitade o tack o lov är det inte så lång bromssträcka då jag redan var ner i 50 bast i timmen.
Hon fick sig några långa fingrar genom rutan o jag fick åka vidare.
På väg hem ett stort antal timmar senare o strax norr om Liatorpskrysset står den då där.
Älgen.
Mitt på vägen. Fast mellan vajerräcke och viltstängsel. O kommer inte så långt åt något håll.
O det är då man hinner tänka mycket.
Ofantligt mycket.
Man hinner fundera på om man ska satsa på att klippa älgen o få in den genom vindrutan.
Eller om man ska tvärnita så hårt att bilen som ligger aningen för nära bakom mig, kommer att komma på besök in i bakändan på min bil. O vad jag ska bjuda på då när man får oväntat besök.
Man hinner tänka på att det nog är smartast att ta älgen ändå. O vrida o vända tankarna flera gånger på hur man ska parera till det för att i möjligaste mån akta sina egna ben.
Alla dessa tankar o några till fladdrar förbi på ett par sekunder.
Fantastiskt att min hjärna kan vara så snabb. (det visar sig oftast inte annars...)
Till slut ser man den efterlängtade sanna bilden av hur älgen lyckas förflytta sig ner i diket o jag o mina tjutande däck o hals kan glida vidare in i natten.
Man har hunnit se att livet är jäkligt skört o bräckligt.
Krama varandra i trafiken.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar