Man ska inte stoppa ostbågar i näsan,,,

...om man inte vill ha ett smärre blodbad.

Igår var det dags för mello-kväll hos goaste kompis o podkompanjon Felix.
Vin skulle det oxå inmundigas.

 Nu har vi varit hutlöst nära vänner i lite mer än ett tiondels sekel, men pga mina tidigare alkoholvanor (i det närmaste obefintliga) o våran åldersskillnad (han är ju så osedvanligt gammal den där gossen) så har vi ytterst sällan nyttjat rusdrycker ihop.

Efter att ha äntrat Älmhult, stapplat omkring på isgatorna i  Klöxhult vilket resulterade i att min nya chef puttrade förbi i sin bil o frenetiskt vevade ner bilrutan o undrade

 om jag var vilse o behövde hjälp.

Just då hade jag dock full koll o efter ett par fördrinkar a´la salt o slisk så intogs då Felix köksbord.

I alla fall det som stoltserade på det i form av sötpommes o söt pulled pork tillsammans med ansenliga portioner tzatziki.

Sedan bröt då helvetet loss. 

Eller Melodifestivalen.

 Eller vad det nu var.

 Ett tag trodde vi att det var Bolibompa som hade extrasändning.

 En o annan grönsak stod i Blom också.

För egen del svidade vi in oss i våra silvriga munderingar,

 knaprade ostbågar, chips o andra blandade småhopp.

Innan denna melodifestival som i mina öron inte alls är någon melodifestival utan snarare en show-festival (det gör iofs inte mig något, jag älskar pyroteknik o blinkande ljus... (skulle kanske söka mig till brandkåren?), nåväl, innan denna...festival gick in i någon form av final gällde det att svida om till guldmundering o inmundiga ännu mer ostbågar.

Det var ungefär i den här vevan Felix började lassa in ostbågar i näsan

 o jag skulle givetvis inte vara sämre.

 Det var jag inte heller.

 Jag var bättre.

 O tryckte försmädligt in en båge på tok för långt. Det blev dip till kan man väl säga.

 I form av Älmhults Blodbad anno 2018.

Nåväl, Mello var över o vi hade kört mustasch-leken

 o vi funderade på om vi skulle ut o rasta Dino. (ja dinosaurien alltså. Helt normalt) Han kände sig lite tom o urblåst dock o ville bara vara med lite halvhjärtat (ja nu var det ju så att det bara var en "motor" av två som fungerade för att driva honom så det blev lite halvdant")

Vi bestämde dock att iom att vi båda var sjuka på nyår så skulle nyår firas denna afton i stället.

Vi inventerade Klöxhult på deras urinvånare, konfettis o pulkor o vid tolvslaget hade vi någon form av dejavu när vi stod enade bakom gympasalen o kändes som vi kastats tillbaks till Grease-tiden (frånsett att då gick larmet hela sabla tiden runt midnatt o det var heller inte svinkallt.

 Those were the days) 

Hänga lite i målburen  o läppja på persikosaft, åka pulka o kon o sedan på tillbakavägen lyssna på "Happy new year" o önska alla vi mötte (3 st alias ett minigäng) gott nytt år.
(ja nu lyssnade vi bara på halva låten innan min mobil frös sönder...)
O väl tillbaks var det dags spela spel. 2 frågor orkade vi med i frågespelet.

Inget poddande blev det heller.

Men gott nytt år på er!!!

Nä, det är inte hår i armhålan. Det är en kudde BAKOM mig.
Ja, det är en notis-lapp i näsan. I sviterna efter det stora ostbågeanfallet.

Typ.

Som förfest till Mello kan man med fördel sjunga i ett gäng kaktusar. Vasst.

Felix ville tyvärr mycket hellre titta på Sportnytt än Mello... (eller är det Kicki o Blom som gör upp om finalplats?)

Ombyte i Bregottfabriken. Som igår var en grönsaksfabrik.

Lite i hatten

Vad vore Mello utan glitter o glamour?!

Nä här är det fortfarande förmingel. Då gäller silverkläder o Sportnytt.

Dino längtar ut...

...men är aningen försoffad (o urblåst) o får förbli vid sin läst (säger man så?!)

Bli aldrig vuxen vad ni än gör! Kallt är det också...

 

Tror någon försökte hinta om att han ville gå o sova...