måndag 30 januari 2012

Vad är det som går o går men aldrig kommer till dörren? Ingela iförd slalomskidor...

Dag 2.

Upp 7 på semestern, wihoo liksom...
Hitta frukostrestaurangen. Vad går väl upp mot hotellfrukost?
Gudomligt fint att sitta där o häcka i morgonljuset när pistmaskinerna stretar upp för backarna.
Dricker 56 koppar varm choklad. Jag alltså. Inte pistmaskinerna.

Iväg till Högfjällshotellet där Leya skulle gå på skidskola. O vem är skidlärare där om inte min egen bror! 
Eller snarlik i alla fall. Eddie hette den här förmågan i alla fall. O när Leya kämpade på med Eddie jobbade jag på att förfrysa fötterna. Lyckades ganska bra.

Tillbaks till Hundfjället. Ge sig ut i backarna. Efter gårdagens triumf åktes det högst upp för att ta en enklare pist ner. 
Blev det så? 
Nope. Åkte fel o hamnade i Ravinbranten" ja, resten kan ni ju räkna ut själva. O efter första avåkningen blev jag en hondjävul. Till slut gick jag nerför den backen. Vilt muttrandes förmodligen. Skidor dock på när man kom in i Trollskogen o det gick väl bra. Avslutade med åk i mindre backe o då gick det fint igen.
In o vila o käka lite.
Backarna öppet kvällstid idag. Uppfylld av det sista åket begav man sig upp högst upp för att hitta den snälla backen man inte hittade på morgonen.
Den hittades. Men snäll o snäll...
Det var nog det värsta jag gjort. Trodde jag kunde det här med att svänga nu men det var så brant så jag hann inte med.
Resulterade i störtlopp. Och panikattacker. Så det var bara att slänga sig ner.
X antal gånger.
Fy fasen.
Det tog en timme att ta sig ner...
O nu sitter jag här o upptäcker fler o fler ställen jag har ont på.
Tror jag är uppe i 735 ställen. 
Undantag högra ögonbrynet.
Kanske skulle ta o pierca mig där...

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar