Polis polis potatisgris

Kände att jag måste uppdatera bloggen lite, visste inte vad jag skulle hitta på (nej, jag orkade inte ta tag i veckans bloggutmaning) utan jag blundade o tänkte jag skulle ta o skriva en harang om det första som slog mig.

 

O det första som slog mig - var en polis!

 

Så, detta inlägg handlar om poliser.

 

Veckan har kryllat av dom. I alla möjliga former.

Började i tisdags tror jag när jag var på väg upp till Växjö. Passerar en parkeringsficka där det står en discotaxi med blåljusen på. Precis när jag passerat svänger han ut o lägger sig bakom mig. Kallsvettas o hoppas att fötterna ska hålla sig i schack o inte passera 80 km/ timmen. Nu tror jag ju iofs inte att just fötterna skulle lyckas komma upp i denna svindlande hastighet, men tyngda av bördan kanske de skulle lyckas trampa för frenetiskt på gaspedalen.
Jag o Farbror Blå fortskrider vår färd på detta vis i några kilometer.

DÅ! Då dyker nästa polisbil upp, stillastående på nästa parkeringsficka. Jag svettas ännu mer ymnigt, flackar med blicken o letar o letar efter en avtagsväg där jag kan svänga in o låtsas att det var precis dit jag skulle. Hittar bara en väg in till en röd liten stuga, hinner tänka 49 tankar men överväger till slut att det skulle verka för dumt att svänga in till detta lilla hus, där troligtvis Agda 78 år med nedsatt hörsel o uppsatt hår förmodligen bor.
Väljer således att passera även polisbil nummer 2 o inser att det här är början till slutet.
Översköljs av en glädjechock när jag ser och inser att polisbilen  som "förföljt" mig nu svänger in för att morsa lite på denna polis  för att sedan kanske rulla vidare in mot stan i jakten på två grillade med mos.

 

Puh!

 

Onsdag. Sitter o jobbar från mitt lilla torn i Älmhult då jag plötsligt slås av vetskapen att banken blivit bombhotad. Lutar mig fram o blickar ut genom det skitiga fönstret o vad skådar mitt norra om inte polisbilar som spärrat av gatan utanför. Antar att så många poliser inte befunnit sig i Älmhult på samma gång sedan finska sommarkriget vintern 1927. Troligtvis har heller ingen bombhund befunnit sig där dessförinnan heller förutom den som  1998 förirrade sig in dit tillsammans med sin hundförare i jakten på två mosade med grill.

 

Pah!

 

Torsdag. Glad i hågen att jag kom iväg från jobbet redan klockan 19,30 denna afton, skådar jag en ambulans under utryckning precis när jag ska åka hem. Jag är smart o väljer en annan väg IFALL det skulle ha hänt något på just min lilla vägremsa. Är inte tillräckligt smart utan väljer efter 5 kilometer "min" väg och hamnar givetvis rakt i en trafikolycka. Blått ljus omger mig från alla håll. Står i bilkö i en kvart o bestämmer mig sedan för att vara rebellisk, vänder helt sonika bilen o irrar på småvägar hem o känner mig som en smitare.

 

Pöh!

 

Vet inte var min ofantliga polisrespekt kommer ifrån egentligen...
Jag tror att det kan ha att göra med en gång när jag var i 8-årsåldern o själv skulle gå igenom samhället jag kommer ifrån, för att hälsa på min pappa. Just den här dagen vimlade det av trafik och bilar - det var rally i stan gubevars. Just som jag passerat byns enda övergångsställe stegar det fram en polisman till mig. Jag blir livrädd!

O det är då han berömmer mig för att jag var duktig o gjorde på helt rätt sätt när jag gick över. Så jag har förmodligen alltid varit bra på att gå på gatan

 

Ja, inte vet jag var min noja kommer ifrån som sagt, har inte haft så mycket kontakt med poliser ännu i mina dar. Respekt är det jag har i alla fall. O jag tycker de gör ett förbaskat bra jobb. Tack för att ni finns!

 

Mitt senaste möte med en polis "live" var nog för ett par år sedan då jag kom promenerande i Älmhult rakt förbi en fartkontroll. Han siktade på något bakom mig men jag stegade fram o frågade glatt om jag gick för fort...

Tack o lov var denna polis över 20 år, så han förstod ironi och flinade bara =)

Ha en trevlig helg alla där ute o en applåd för lagens långa arm!