TORSDAG TILL SÖNDAG: spenderades på en tämligen spontan Husbilstripp till Bohuslän. Jag tillbringade stunder av en sommar där o bodde sen en sommar där (måste varit runt 94-95). O det här är verkligen Guds pärla. Sandstrand i all ära men klippor är inte heller så sabla fel alltså. Hur som helst så verkar det ju vara västkusten som äger i alla fall.
Torsdag, fredag, lördag blev det främst att åka runt o nostalgisera där jag tidigare tillbringat sköna somrar. Bovallstrand, Hunnebostrand, Hamburgsund o Smögen exempelvis. O så Valön förstås, mmmm.
Bodde gjorde vi på Ramsviks camping. Fick platsen närmast havet vilket innebar havsutsikt åt tre håll. Mmmmmm igen.
Söndagen tillbringades på Liseberg och i ett 25-tal karuseller innan resan hem påbörjades o vardagen återigen sparkar en i magen.
Idag får det bli ett foto-maraton:
Vår campingutsikt. O typisk Bohuslänsmiljö
Det här är Bohuslän för mig
Kvällsmys vid Ramsvik
Solen var som vanligt nära sin undergång...
Även månen levererade
Hittade konstnärsstenhuggarskolan där jag bott. O helt glömt att jag bott bredvid...
Det gäller bara att våga ta språnget
Utsikt från Slottets ruin. Ja, alltså stället heter Slottet...
Leya kom på att man kunde fota 1200 kort med sin surfplatta...
Vägen till Valön
Underbara Valön!!!
Även brännmaneterna var redan på plats vid Valön. Precis som jag minns dom. O i ungefär samma mängd. Typ överallt
Smögen förstås
Hela familjen i Smögen. O i ett par glasögon
Hahaha. Åh Mög!
Ja tack, mottages gärna. Här kan jag ha skrivarlya
Krabbfiske är ett måste
Chenna mannen!
Människor i solen.
Tack Jonas Gardell för att jag aldrig mer när jag ser en solnedgång o en mänsklig varelse kommer att kunna undvika att kläcka ur mig just den harangen...
Det gäller inte att fånga dagen, det gäller att fånga solen
Det gäller att inte ha glömt att använda deo...
5-årig bröllopsdag firades på platsen där förlovning en gång i tiden föreslogs
Alltså, Bohuslän, nomnomnomnom!!!
Solnedgång. O nä, det är inget filter eller redigering på detta. Det bara är så.
Kvalitetstid
Minns inte vad fästningen hette. Men den hade tydligen varit omöjlig att intaga i flera hundra år. Antar att när den sen intogs så var det för att nån hade hittat nödutgången på baksidan...
O 12 meter upp dit ingen kan nå, står det en grind för sig själv. På grinden sitter det en skylt "Här vaktar jag" o så en bild på en hund. Bra Fido bra...du har nog eh...mycket att eh...göra...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar