Ja, jag lovade er ju igår att nästa gång skulle vi diskutera sex o samlevnad.
I alla fall dyngbaggars parningsrop men det är väl ungefär samma sak.
Tyvärr har jag inte lyckats utröna huruvida dyngbaggar har något parningsrop eller inte och jag orkar verkligen inte kravla mig över vägen o bort till ängen där det står 13 kor och en get, för att hitta en liten dynga och lyssna mig till om det går vilt till därinne eller ej.
Så jag googlade.
Så här får ni lite spännande lektyr kring dyngbaggens vara eller inte vara i stället:
FÖRST TILL KVARN …
Förmågan att reproducera sig och sprida sina egna gener
till framtida generationer har utvecklats genom mängder av
strategier med framgång som gemensam nämnare.
Dyngflugan är inget undantag och under många år har den
engelske ekologen Jeff Parker legat med näsan bredvid
nylagda komockor för att avslöja dyngflughannarnas knep.
Komockorna ligger som doftande lockbeten i hagen och
lukten förs med vinden till äggstinna och parningsvilliga
honor. Hannarna patrullerar hagens nylagda mockor för att
hitta dagens erövring. Så fort hannen finner en parningsberedd hona, för han henne bort från
mockan, där konkurrensen från andra hannar är mycket hård. Efter parningen följer hannen
med honan till mockan igen och skyddar henne från andra hannars uppvaktning medan hon
lägger sina ägg. På det sättet ser han till att det är hans egna gener som förs vidare till nya
generationers dyngflugor.
Hå o hej o en flaska rom
Denna bild har inget med dyngbaggars sexliv att göra.
O det är inte flickan i filmen som har skrivit brevet.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar