lördag 14 februari 2015

Olika falla ödets lotter...

Det slog mig idag att tiderna förändras.
Det slår mig just nu att jag låter som jag är 86 år o precis har fått gikt i mina framtänder.

Men nu har jag faktiskt uppnått sådan respektabel ålder att jag inser att saker numera är inte som de var dåmera...
Jag har upplevt pudelrock och videoband o spola tillbaks kassettband med en penna. Det är en stor förlust dagens kidz kommer att gå miste om.
Däremot får de vara med om så ofantligt mycket annat. På gott o ont.

Det hela slog mig när jag gick o hämtade paprika till mackan i morse.
Vad tusan nu det har med det hela att göra.

Att Leya (dottern) har varit med om så ofantligt mycket som jag inte varit med om. O speciellt inte som barn. Jag började jämföra lite.

Leya har bland annat träffat, kramat eller autograferat Tobbe Trollkarl, Jessica Andersson, Ace Wilder, Alcazar, Rackartygarna, Inger Nilsson, Riktiga Jultomten, Yohio (även om han nonchalerade alla barn som inte gynnade honom) Magnus Uggla, Sean Banan o ett gäng till.

När jag var i ungefär samma ålder hade jag träffat... Bröderna Djup...
Och Paul Paljett.

Vad då i samma ålder för resten, den digra artistskara jag har träffat dristar sig till just dessa o det upp till typ 25 års ålder. Sen har det hänt något mer men inte mycket, mer än jag funderade på att be Sean Banan signera min rumpa i stället för hand där för några år sedan. Sedan insåg jag att jag var vuxen o borde skärpa till mig. Det var dumt.


O så kan man ta det här med resor. Inte är det så att vi kuskar land o värld omkring men några utlandsvistelser har det blivit o så en massa nertramp på olika orter o äventyrsland o liknande i Svearike.

Den längsta resa jag har gjort med mina föräldrar var till Falun. O så hem igen.
I övrigt bestod våra resor till att åka ut och kolla på älgar eller se om nån kyrka var öppen så jag o Sis kunde äntra predikstolen o dra av en psalm.

Nu säger jag inte att nutiden är bättre. Jo - Sean Banan ÄR bättre än Bröderna Djup. Det måste medges.
Det hela var bara en intressant reflektion över kontraster.
O en anledning till att slita ut tummen o göra ett blogginlägg.


Paul Paljett som sedemera bytte namna till Sahlin. 
Vet inte om det var för att han gifte sig med Mona.
Jag vet bara att jag har hans autograf nånstans.
Men jag har länge undrat över varför.


Bröderna djup. O just det här kortet har jag signerat. Nånstans. O jag undrar varför.


Kom igen katten - det svänger ju! O hunden o kossan o grisen o hästen o tuppen osså för resten

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar