Me, Myself and I...: Där dagen börjar om

LFR = Liten fånig Resedagbok

3 juli- 16 juli.

Här var det inte uppdaterat på bloggen på ett tag. Men det beror på att vi bara landade.

Favoriten Zablace på Baska på ön Krk invaderades o tanken var att stanna 4-5 dagar.

Förra året blev det 8 dygn där.

I år två veckor. 2 hela veckor!!!! Har aldrig varit så länge på en o samma plats

(tidigare rekordet var just 8-dagarsBaska förra året.)

Livet går ju in i en speciell lunk när man är så länge på en o samma plats

o man skaffar sina små rutiner.

Bästa stunden på dagen är nog den där morgonstunden då jag smugit upp vid 7-tiden o suttit ute o läst, poddcastiserat o relalalaxat.

Sedan var det det här med träningen. Jag tränar ju knappt alls annars o har definitivt inte tränat så mycket under hela mitt liv som under de här veckorna.

Kl 9 är det dags för en timmes ledarledd yoga, pilates, stretching eller liknande. Det har solhälsats såväl fram o bak o jag har gjort nya krumbukter med min stackars lekamen som varken jag eller någon annan tidigare troligtvis skådat.

Rast vila o frukost för att sedan gå upp till poolområdet (poolerna vid hotellet, en inomhus o en utomhus ingår i campingavgiften) för att låta Leya utföra diverse blandade småhopp, kolla hur hög ljudnivån är i inomhuspoolen med 27 skrikande tyska barn samt sedan köra ett pass

med ledarledd vattengymnastik.

Sedan havet resten av dagen där jag när jag vågat o det inte vågat för mycket har guppat fram nån kilometer i något som ska liknas vid simning.

Hänga lite utanför husbilen o slumra till för att sedan vakna till med dreglet rinnandes, laga mat eller gå in till Baska o uppsöka en delikat restaurang o kanske fönstershoppa (eller shoppa)

lite i de hundratals butikerna.

Kvällarna har oftast avslutas med umgänge med Björn o Carita. Eller med Plump (ja…eh…det är ett kortspel…) Eller kombinationen Björn, Carita o Plump (där då det sista var ett kortspel. Det första är två goda vänner hemifrån)

O så Anthon! Glöm inte Anthon! (som är en alldeles för sliskig marsipanlikör. Från Tyskland)

Camp Zablace är ju hela familjens klara favorit av de ställen i Kroatien vi besökt de senaste tre åren (o då är vi iofs inte fruktansvärt beresta) Helt klart en 5:a av fem möjliga.

Vi har ju inte förbokat något o man märker hur mycket mer folk det är på plats i Kroatien numera. Det gör att vi under dessa två veckor flyttat runt 4 ggr på Zablace. A-zon (kostar 20 kuna mer per dygn än B-zon som kostar 20 kuna mer än c-zon osv…) direkt vid havet är rätt svårt att få så vi har främst riktat in oss på B-zon, ca 50 m från havet. Som visade sig vara rätt lugnt o skönt. Dels från springande folk (o 27 skrikande tyska barn) o från den blåst som sedan drog in i 4 dygn.

Tämligen fina fräscha servicehus där servicehus 1 är junkigast, 2:an rätt trevlig

o 3:an trevligare än så.

Underbar vy, trevligt bemötande, mycket aktiviteter, fri wifi, pooler.

O så stranden o havet! Badskor behövs inte här om det inte skulle vara för någon sjöborre som hälsar på, men det är sällsynt nära stranden. Mjuka runda stenar så barfotabarn kan man vara.

Havet = turkost!!!! O ljuvligt! O låg runt 27 grader.

Snart en vecka sedan vi åkte därifrån nu o jag längtar ständigt tillbaka.

Så – mitt paradis på jorden som varmt rekommenderas =)

Vid pennan. Vid Baska. Vid mina sinnes fulla bruk. Nästan.

Det här är stranden vid Zablace. Ni ser själva. Det går liksom inte att INTE älska det.

O det här är pool-området som även det ingår. Här kan man bland annat sprattla vattengympa.

Det är vi som hängt ihop större delen av årets Kroatien-resa.

Från vänster: Ingela,Andreas, Björn, Leya o Carita.

Det gäller att hänga med i tiden. Vi kan "dubba" också (läs dub o fråga sedan gärna ditt barn vad tusan det innebär) Den här bilden är exempelvis dubbad till tyska...

Sådan här restaurangutsikt kan man ha. Det här är dessutom vår första kväll på plats. Ett liiiitet minus med Zablace är att solen aldrig går ner över havet. Kanske får de till det där framöver genom att flytta solen eller spegelvända alla berg. Tills dess duger det att alla berg färgas röda av solen i stället.

Månen kompenserar dock solen genom att alltid lysa upp tillvaron just över havet.

Ja,så här kan dagarna exempelvis se ut. Man börjar med ett pass pilates tills man är helt slut o lite till.

Efter vattengympa kan man svinga en bägare (frukt alltså) nere vid havet.Just den här dagen var det brist på fruktsorter, vanligtvis brukar det ingå sisådär 4 sorter till.

Chilla vid strandkanten o uppleva hur badbrallorna sakta fylls med småsten kan man göra.

Man kan chilla med en munk i en munk

Eller bara chilla i en chillbean o sakta o förnumsigt somna till en bok.

Kroaterna har fattat det här med kulglass. 8 Kuna (ca 10 kronor) kostar en kula glass.(o de är stora. Dessutom kan du kanppast ha mer än en kula glass, det smälter direkt) Vad är det för idiotsystem vi har i Sverige. 1 kula glass kostar typ 30:-, två kulor 35:- osv. Vad tusan är de första 20:- vi betalar för? Framkörningsavgiften???! Nä, jag ska minsann starta ett glasscafé i Sverige. Inga töntavgifter innan man kommer upp i volym liksom.

Nåväl, glass i stora lass finns lite här o var. O det här är bästa stället i Baska. Ni som varit där lär inte ha missat killen som står o jonglerar med sina kulor. (höll jag på att säga)

Man kan umgås med goda vänner.

Man kan vara lite i hatten.

Man kan fnissa åt alla roliga skuggfigurer som uppstår mot vindskydd. O häpna när plötsligt ett helt ompabompa-band uppenbarar sig bakom vindskyddet.

Man kan följa denna uppmaning.

Man kan "förfesta" innan restaurangbesök. (fast under de här veckorna är ju mer hela livet en fest, så förfesta är nog fel ord.Prolog kanske är bättre)

Så kom det då. Ovädret. Aldrig Kroatien utan att hamna i blåsväder. Den här gången gick det från lite regn o åska, till storm o skyfall o detta blåste upp på bara någon minut. Dyngsura som aldrig förr sprang vi (läs halta på mig) för att hinna hem o få in det sista av markisen innan den skulle flugit hem till Sverige utan oss. O sedan åskade det bland annat ganska kraftigt. Som ni kan se av bilden. O efter det följde 4 dygn med kraftigare blåst. (a´la - glöm att ha markisen uppe)

O det är med dagar i blåst som man kan hoppa o beundra havet hur mycket man vill.

O det vill man. Man kan fota också.

O med dagar av blåst är stranden lugnare från soldyrkare men lik förbåldat lika härlig.

Superwoman gör entre´ (eller stavas det superwomen? Men då skulle det varit en hop till va?)

Vågade försök i havet.

O bara allmänt jättehärligt.

Vattenskalle

Knubbsäl i motljus.

En dag fyllde Björn hastigt o lustigt år o då fick man ju förfesta igen (eller om vi nu kalla det prologa) o sedan dundra ut på trevligt restaurangbesök.