Drängbakfylla o kraschad vänskap

Vilka veckor som skördats här i december!

I början av december drog jag o syrran till Egypten o det var en helt underbar resa. Det enda man behövde göra där var att ta hand om sig själv o inte ens det behövde man göra då det passades upp från alla håll o kanter hela tiden. Vi lämnarEgypten tills vidare o ägnar helt enkelt ett eget blogginlägg åt det vid tillfälle.

Den här veckan har innefattat jobb jobb o jobb, hysteriskt podinspelning, sår i skallen orsakat av gungstol o allmänt julfejande därutöver.

Så kom det då – JULLOVET!
Nu har jag ingen sån här nice uppehållstjänst längre men har ändå tagit ledigt stor del av jullovet. Så efterlängtat!

O vilken början det tog sig då. Typ en ände med förskräckelse.

Efter jobb, ner till Älmhult för att trängas i julhysterin för att få tag på det sista på julmatslistan.

Gick över förväntan. Sedan gick det väl mest bara utför.

Väl ute vid bilen upptäcker jag att min bilnyckel är halv (den består i nuläget av två delar då centrallåset är paj. Med en del låser man upp exemplevis bildörr, klickar sedan i den större delen o vrider om för att få fyr i pannan, eld i maskineriet, drag under galoscherna eller vanlig hederlig uppstart av bil, kalla det vad ni vill) Den större delen var hjälplöst borta. Med gråten i näven o 58 matkassar där bak (i bilen alltså…)började operation genomgång. Efter 10 minuter hade jag lyckats installera en ficklamps-app också så varde ljus uppstod. Hela bilen genomsöktes, jag kravlade runt på knäna i blod svett o tårar samt snölerig asfalt o lyste kring o under bilen, lyfte ut hundbur o de 58 matkassarna o packade upp varenda vara. O där – i den sista av alla dess kassar låg den!
Wihooo! Hur den hamnat där äro en gåta men tackom o lovom attden ändå gjort det.

Det blir aldrig som man tänkt sig.

En timme försenad fortskred så kvällen med bakning o trumpetande o innefattade även ett glutenprov som riskerade att krascha en 15-årig lång vänskap.

O alldeles för sent för att vara okej så väljer bilen från hell att dra igång billarmet o väcka upp halva Älmhult när jag ska hem.

Det blir aldrig som man tänkt sig.

O första riktiga jullovsdagen på riktigt går i bakfyllans tecken. Nog för att det dracks glögg dagen före dagen efter, men den var tämligen alkoholfri, jag hade ju bilen från hell att tampas med på hemvägen menar jag.
Men riktigt sabla drängbakfull i stort sett hela dan. (Nu har jag aldrig varit drängbakfull iofs men tror garanterat att det är så här det känns)

O jag undrar så hur det kan komma sig. Sömnbrist javisst. Men jag tror jag mest är bakfull på livet en smula. Den första darrande julledigheten startade väl sådär. O gav mig även ett o annat att fundera på. O det är jag ju bra på. Tyvärr.

Det blir aldrig som man tänkt sig.

Det är dock förhoppningsvis bland de sista gångerna jag myntar detta uttryck.

Jag har nämligen köpt mig en bok. ”Det blir alltid som man tänkt sig”.

Handlar typ om mental styrketräning. DEN ska jag läsa!!!

O sedan ska jag se till att gå nykter o klarsynt genom livet o bli bättre på att städa bort det som tar energi.
Djupt.

(När jag för övrigt ska lägga upp detta blogginlägg visar det sig att jag inte längre har åtkomst till min blogg.

Det blir alltid som man tänkt sig. Pyttsan.)