Me, Myself and I...: Resedagbok, dag 2 o 3. Äntligen når vi (ett regnigt)..Kroatien!!!I

Fredag 29 juni

Upp runt 06 efter att ha sovit rätt gött.

Fortsätta korsa Tyskland. O det görs ju inte i en handvändning. Eller två.

Då vi var på G att ta en svängom genom Prag så hade vi redan valt bort resevägar i anslutning till exempelvis Mûnchen med dess långa köer. (nu blev det inte Prag dock)

Tro mig, det går bra att köa ändå. Vi fastnade iofs inte i flera-timmars-köer utan mer stau lite här o där vilket innebar småköande o smårullande lite titt som tätt. Som tätt. Sinkade oss säkert sisådär 4 timmar i alla fall totalt. Google Maps är ju husguden även om den råkar vara inställd på "kortaste vägen", vilket ibland kan innebära att den föreslår små pittoreska avkrokar genom sädesfält o dylikt ungefär.Den omledde oss i alla fall till en annan väg, vilket innebar att vi följde Donau en längre sträcka. (eller kunde följt den lite till om inte den högt ärade mannen valde att följa sin inre gps o valde bort den föreslagna vägen för att i stället hamna i ett längre stau. Köa är kul.

O Donau vackert.)

Runt Linz hade både vi o vår följebil med goevännerna som skulle vidare åt andra breddgrader anlänt, så där skiljdes vi åt för någon vecka.

Vi tuffade vidare mot nya outforskade köer o sov sedan på en Autohof (vet inte vad det kallas när det inte är i Tyskland) i Österrike där man på sedvanligt vis klämde in sig mellan lastbilar o annat löst o ledigt folk med husvagnar o husbilar på ryggen.

Lördag 30 juni

Upp runt 05 o dra vidare.

Fortsätta genom Österrike på annan väg än vi farit fram tidigare år (den här var dock inte fullt lika rolig o vacker), korsa Slovenien o så - TADAAAA - äntligen framme i Kroatien!

Då tanken var att visitera Plitvice-sjöarna, tog vi oss till Camp Korana som ligger ca 5 km utanför.

Lite ställplats-feeling med fritt "gör som ni vill-känsla", men ändå med restaurang o affär o hela tjillevippen. Och - det häftigaste av allt - ELDFLUGOR!
(har dock inte lyckats fånga någon på bild...) Men är ni där, spana in i nån skogsdunge efter mörkrets inbrott o utbrott så lär ni troligtvis får se ljuset så att säga.

När vi ändå var igång, körde vi upp till Plitvice o rekade lite, men då det går gratisbussar från campingen blevdet morgondagens heldagsbestyr (och ett eget blogginlägg så småningom).

Vi råkade också svänga inom en zipline-bana o efter moget övervägande bestämde sig Andreas o Leya för att de skulle åka, o efter ännu mer moget övervägande bestämde jag mig för att jag definitivt inte ville åka. (jag är höjdrädd...)

130 Kuna skulle det kosta per person och då fick man åka 350 m över en dalgång o en älv. Oerhört vackert! Då Andreas skulle hjälpa till att sela av Leya efter hennes framfart, fick han åka först. Sedan var det Leyas tur och som den förstående mor jag är (trots att jag är en ko?!) så skulle det filmas med såväl videokamera samt mobilkamera. Efter halva färden märker jag att jag missat att slå på mobilkameran, muttrar något högt om detta och att dottern troligtvis kommer att slå ihjäl mig, vilket resulterar i att killen som sköter det hela, hör detta och då erbjuder henne att åka en gång till, gratis! Han ringer ner till den andre assistenten o beordrar upp Andreas o Leya som får springa upp till startplattan igen. För att Andreas ska kunna filma från ankomstpunkt, erbjuds även han att åka fritt en gång till, då det går snabbare än att springa ner igen.Vilka killar, vilken generositet!
Nu behöver ni ju inte vara lika klantiga som jag eller försöka få till fler åk genom att glömma att filma, men är ni sugna på Zipline rekommenderar jag varmt detta ställe strax norr om camp Korana. Hälsa från den förvirrade svenskan som glömde filma sin dotters åk ;)

Dessa killar tipsade också om en ort lite längre bort som var väldigt mysig, så dit styrde vi kosan sedan. Slunj eller Rastoke tror jag det hette.

Urmysigt samhälle i en dalgång där tiden stått stilla, vatten ringlar fram o här o där o utanför alla hus (som hyr ut rum för det gör man överallt där) sitter de gamla kvinnorna (o en o annan man) o bara sitter. Och bara är. Typ fantastiska.

Mat intogs på en restaurang i princip mitt i en fors, nästan så forellen hoppade upp själv på tallriken. Det började dock att störtregna o störtåska, så det blev till att överge eventuella hoppande foreller o inta husbilen igen.

Natthärbärge var ju redan ordnat så upp till Camp Korana igen o känna att YAY, vi har äntligen anlänt Kroatien (o det är 18 grader o åskar o regnar...)

Äta godis o snaska vin samt spankulera ut efter regnet o kolla eldflugor blev kvällsaktiviteten.

O iom att nästa inlägg troligtvis kommer att handla om dagen vid Plitvice-sjöarna så drar jag lite campingfakta redan nu. Camp Korana rekommenderas, kostade oss ca 300 Kuna per natt, mysig camping med stora ytor, fräscha toaletter etc. Det verkar som att det regnar o åskar mycket där, speciellt nattetid, så vi valde helt rätt som tog asfalt att stå på o inte riskera att fastna i lera.

Eller gå i lera o sörja.

Över o ut för nu!