Det är tanken som räknas och missad färja...

Det var en gång en blogg...

...en bortglömd sådan uppenbarligen.

Men så var det ju faktiskt inte. Liksom gamla vänner, sådana där som man kanske halar in nån gång vartannat år o allt är som vanligt så äro läget detsamma med denna blogg. Den tas upp o den tas ner.

Det var några månader sedan jag skrev nu men första halvan av 2019 var väl i princip galen.

Jag bytte jobb (o började igen på mitt kära gamla jobb som teaterpedagog, den tjänst jag en gång grundade) Jag jobbade samtidigt kvar som fritidspedagog på mitt gamla jobb. Jag övertog teaterprojekt som var tämligen stora o för att ro det hela i land jobbade jag 95 övertidstimmar på 5 veckor. I januari förlorade jag min själsfrände och i maj så avled min mamma. 

Det har poddats, tatuerats, varit sjukt, byggts garage, varit bröllop o begravningar, Malmöresor, Stockholmsresor o så ofantligt mycket annat.

NU är läget lugnt för tillfälligt o så ofantligt välbehövligt med semester. O oj vad jag semestrar, skulle nog kunna vinna SM i slapphet. Så ovant. Så gudomligt.

Häckar just nu i Kroatien för femte året i rad. I skrivande stund på mitt älskade Zablace, Baska på ön Krk. I skrivande stund med en skadad kråkunge bredvid mig som trillade ner från trädet på vår plats o som tjuvläser över axeln i förhoppning att bli piggare.

Men, vi börjar inte där.

Det brukar ju inträffa att jag bloggar om just Kroatienvistelserna o jag tänkte göra så nu med. O funkar uppkoppling (o lättjan inte tar över alldeles) så blir det olika inlägg om de olika etapperna som sker tänkte jag.
Så har vi nytillkomna läsare från exempelvis Kroatiengruppen på FB som hittat hit, så varmt välkomna att ta del av 2019 års roadtrip:

Onsdag 26 juni

Äntligen semester o en dag ledig för att vara hemma o färdigställa allt inför resan.

Vi har ett par år valt att åka från Trelleborg till Rostock o valt hytt för att kunna vila o kors i taket kanske till o med sova en skvätt. Färjan skulle gå kl 00,45 den 26 juni. När jag vid 23-tiden på tisdagskvällen packar ut o även placerar färjebiljetterna i husbilen o lusläser dem så slås jag av en icke gosig tanke. Kl 00,45 to den 26 juni kanske inte är sent i morgon som vi hela tiden tänkt oss utan faktisk om mindre än två timmar, alltså att den 26 måste inledas med detta magiska klockslag 45 minuter in på dygnet. 

Givetvis, så är det ju. Förbåldat. Inte en chans att hinna med det. Inte en chans att kunna få tag på någon på rederiet som kan hjälpa oss. Inte en chans till nånting. Mer än att skava ner sina tänder under stillsam tandgnissling o gå o dra över nåt gammalt o försöka sova några timmar.

Jag kan tillägga att nån timme innan den putslustiga upptäckten att färjan drar om ett par timmar o vi inte kommer att vara på den, så tankar Andreas upp vatten i husbilen i samma veva som grannen kommer förbi och konversation uppstår. En stund efter det är det inte konversation som uppstår utan de flesta svordomar som rabblas upp när vattnet nu glömts bort o hotar att ta över hela husbilen. Det har hunnit fylla tanken o halva golvet fram till passagerarsätet i alla fall. Det är tanken som räknas.

O det är alltså efter det som det blir onsdag.

Det är nu jag är hemma o fejar o grejar totalt hela dagen.

Jag har haft problem med en häl i närmare 3 års tid o gjort allt vad man tydligen måste o lite till för att få en röntgentid. Har så väntat sedan februari på just denna remiss o idag skulle det så ske! En avstickare till Ljungby för att få hälen röntgad. Trodde jag. Ännu en snubbe som tittade lite på min häl, bad mig klafsa runt i rummet o nu hör o häpna skulle han skicka en remiss så jag ska få hälen röntgad. Jo man tackar.   Vi återgår till husbilsbabblet i stället.

Andreas fick tag på rederiet idag o tackom o lovom Herren o några till så kunde vi boka en ny färjebiljett o behövde inte betala fullpris. (enligt kvinnan där så var det tämligen vanligt att folk gjorde precis samma misstag som vi o tog fel på sisådär 24 timmar...) 

Enda kruxet är att färjan går först kl 9,25 i morgon men det var nästan bra, för då hann man greja klart o det tog ju nästan ända fram till midnatt.

Torsdag 27 juni

Iväg strax före kl 5,30 o det mot Trelleborg. Fick äntra färjan ungefär den tid den skulle gå, 9,20 o sedan tog det nån timme till innan vi kom iväg. Ingen aning om varför det hela blev en timme försenat men nu är det ju semester så tid har man ju =)

Medhavd frukost i hytten o sedan vila o sova några timmar.

Framme vid 16 vid Bordershopen i Rostock. Denna bordershop är ju såååå mycket mindre än den i Puttgarden, men det är ju faktiskt ganska skönt med. Införskaffa lite smått o gott att klunka runt med i Kroatien.

Satsade på att komma till Murnberg utanför Hof där vi vet finns en bra ställplats o nådde så vårat mål runt 23-tiden. 

Det fanns en plats över till oss på denna lilla pärla som är gratis att stå på o där man till o med kan koppla på el o tömma o fylla vatten gratis. Smått fantastiskt.

Fredag 28 juni

Upp vid 04 o glida vidare.

Köra totalt hela dagen, närmare 110 mil. Jag gjort tappra försök att byta av o köra vid ett par tillfällen. Vi det första gick det från att varit ganska lugnt i trafiken till att precis när jag tog över, enbart bli tunnlar, vägarbeten, utryckningsfordon o större stad att fila igenom. Andra gången jag tog över gick det finfint. Tills vi började närma oss den plats där vi blev fast i stormen helt ensamma på motorväg stillastående i 34 timmar för några år sedan. Usch, det var ju värsta upplevelsen ever.

Nåväl, jag körde in i tunneln o allt hade varit frid o fröjd, jag såg ljuset i tunneln o kom ut ur densamme. O fick kastvind. Från ingenstans (jo de 4 kilometer vi drog genom tunneln förmodligen) hade vädret ändrats till helt plötsligt kraftig blåst. Det blev för mycket för mig då det var så nära trauma-platsen så jag bytte hastigt o inte alls lustigt plats så Andreas fick lotsa oss igenom detta blåsberg ännu en gång.
(o det är här man gärna får bespara sig för elaka kommentarer om fruntimmer som är för mesiga för att köra bil. Jag har bilfobi. Ganska starkt sådan. Att ta steget o äntra en mindre lastbil (ja för mig är det en gigant även om vi inte har så vräkig modell) o tuffa loss är enormt steg för mig. Så jag är minsann skitbra ibland ändå. O Andreas är fanimig hjälte som lotsar runt oss i denna burk mil efter mil.)

21.40 anländer vi så Belvedere camping som var vårat oanmälda mål. Tack o lov har de öppet o tack o lov finns det många platser. Vi tar plats 152 o bara ställer oss där, installerar oss o kryper till kojs.

Kuriosa: När jag bokar vår plats lättar receptionisten helt oväntat sitt hjärta o det så till den milda grad att hon plötsligt sitter där o gråter o jag försöker trösta. På engelska. Jisses.

Over and out för nu. Nästa avsnitt får handla om lata dagar på Belvedere

ps. Vik av från autobahn  o hitta ställen i förorter att tanka för. Vi vek av vid ett par tillfällen  o körde bara in nån kilometer o tjänade på detta närmare 5:- litern! Detta ifrågasattes en del på FB o en del visste bättre än jag att så kunde inte vara fallet o det rörde sig kanske om 50 öre till 1:- som max.  Är det dock någon som ändå tror på mig, vis av egen erfarenhet, tag tipset o tjäna ihop till en gratismiddag =)