Me, Myself and I...: Slutet är nära

På resan alltså.

Fast hemma har vi ju varit i snart en månad av någon outgrundlig anledning.

Detta kapitel behandlar dock sista resmålen, som lite halvspontant blev ön Cres.

Den 12 juli var det dags att avlägsna oss från Zablache o Baska. Upp tidigt o ta oss till färjeläget för att sedan bevittna hur vi kom med färjan kl 7,15.

Överfarten tog ca en halvtimme o för en annan som har anlag för sjösjuka så kan väl det här ungefär liknas med färjan mellan Gränna o Visingsö. Fast med betydligt större färja.

O med betydligt färre remmalag som väntar på en på andra sidan.

Hade funderat på Camping Kovacine i Cres bara nån mil från färjan, men var rädda att vi skulle ångra oss om vi inte visiterade Cikat också som vi hört så mycket gott om.

Fortsatte alltså ca 6 mil ytterligare.

Fick åka golfbil runt området för att kolla vad som var ledigt o det gav väl ett ganska spretigt intryck. Allt från toppenplatser till några dolda inne i skogen som jag mer hade liknat vid att fricampa på återvinningscentralen i Österbymo (vilket jag iofs inte har gjort).

Installera oss o upp till det tämligen stora badlandet som ingår i priset. O här slås vi av något märkligt o högst revolutionernade för familjen Widén. Vi tröttnade så snabbt.

Vi som älskar allt vad vatten heter, som har varit vid de flesta badland i Skandinavien, som har slitit ut badkläderna i rutschkanorna så till den milda grad att man upptäcker när man kliver ut o alla fnissar o asiaterna fotar att "den som inga badbrallor har, den får minsann gå med rumpan bar" - vi tröttnade direkt. Vi gav det ju nån timmes chans, o det fanns ju många fina pooler,

men inget var ju tillåtet.

Inte hoppa från kanten, inte sola gratis i solstolarna, inte åka rutschkanor med spräckta badbrallor...

Helmärkligt nog så är ungefär det enda man får göra, dricka i vattnet.

I det som verkar vara barnpoolen, har man byggt upp en bar som man kan beställa i när man står där i vattnet o känner sig lite lätt cool o klorerad. Det man beställer kan man sedan inmundiga i poolen.

Hmmm... förbudsskyltar mot det mesta i övrigt men dricka o hälla ut öl i poolen o låta lilla Gösta 4 år kissa rakt igenom i glädjen över att ha svept sin tredje fanta, det är tillåtet.

Drog ner till havet i stället. Lite som Primosten, grova stenar o lite raukkänsla.

Bästa snorklingen hitills i år men inga färgglada firrar här heller (eller nudistcampingar man av misstag kan snorkla in i. Been there, done that...)

"Hem" o husbila. Grilla fläskfilé o så köpta restaurangpommes på det. Tämligen skitdyra o med en lååång väntan (troligtvis lät man vänta på att Alströmer skulle odla upp o föra med sig potatisen från Svearike först)

Gå en sväng på strandpromenaden o äntligen få stifta lite bekantskap med solnedgång.

Vi är oftast på lite fel sida för det annars.

Vi är smått förvånade över att vi inte fastnade för Cikat mer, men det var inte vår grej. Tar vi med Voffe något annat år kanske vi återvänder, för verkar vara kanonfint för hundar,

men annars så har vi testat det klart tror jag.

Nästa dag så väljer vi i stället att tuffa uppåt igen o når Kovacine vid 10-tiden.

Fick uppmaningen att strosa runt o leta reda på plats själva o som vi strosade!

Fram o tillbaks hit o dit i 70 minuter. Hittade inget som ropade direkt till oss, utan bestämde oss slutligen för att ta en plats ganska högt upp. Det visade sig dock vara på nudistcampingsområdet. Förutom badbrallorna med hål i baken så är vi inte så nudistiska av oss o det vore även synd at skrämma bort grannarna.

Vi frågade i stället i receptionen om de mööööjligtvis inte hade någon premiumplats i ett par dagar o tänk det hade de! Att vi inte bara frågat om det direkt...

Installera oss på vår numera jättefina plats, ca 25 m från havet o ungefär 12 från servicehus.

De närmaste tre dygnen tillbringar vi här. Strandremsorna är smala men långa o alla får plats. Stranden sträcker sig ju även till Cres (o förhoppningsvis längre än så...) o alla 2-3 kilometer in dit så verkar det vara badvänligt. Även här finns fina badstränder för hundar o vid piren som rundar av hela området, finns trampoliner, restaurang, affär o en solnedgång där man tydligen även skådade delfiner dagen efter vi åkte hem. (vid solnedgången alltså, inte i affären...).

Cykla in till Cres tar ca 15 minuter en kvart. Vilken underbar småstad! Påminner om Trogir eller Gamla stan eller vad man nu vill jämföra med. Småbåtshamn som går ända in till restaurangerna, vilket påminner om Venedig kan jag tänka mig. Nu har jag ju aldrig varit i Venedig men tänka mig kan jag i alla fall. Sedan om det är rätt o riktigt är en annan sak.

Många fina butiker o märkligt nog med mycket andra souvenirer än man sett på alla andra ställen i Kroatien. Ingen direkt konkurrens heller, det finns liksom en butik som har specialiserat sig på det, en annan på det osv. O så lugnt o skönt att gå o shoppa eller fönstershoppa om man vill det, för här är ingen som drar i en eller försöker pådyvla en lavendelolja från yttre Istrien som troligtvis kommer att tappa doften innan man är ute ur landet.

Man har helt nybyggda pooler på Kovacine o det uppe vid receptionen. Här finns häftigt nog även ställplaser så du har utsikt rakt ut mot poolen. Då är man ju dock en bit från havet, men ett kul alternativ, speciellt om lilla Gösta är med igen o mest är intresserad

av att dricka fanta o kissa i poolen.

Vid poolen är solstolarna gratis o äntligen, äntligen får vi så även vår vattengymnastik, som tydligen dragits in på Zablace.

Det är havhäng, trampolinhopp, solnedgångar o Proseco i en salig härlig blandning. Lite snorkling blir det också o även om nudiststranden ligger precis strax bredvid vår strandremsa så väljer jag att titta på andra bleka sjögurkor i stället.

Kroatien-semsetern 2019 tar hastigt o inte det minsta lustigt, slut i mitten av juli 2019

då vi börjar segla hem i vår kära husbil.

Men det är ju en annan historia.

Som kommer nästa gång.

Det är ord o inga visor det. O inga kläder heller. Eller var det kanske det det var?

Bron över floden... Nä just det, färjan över till Cres.

Färjstark bild.

O så börjar det igen. Det här med serpentinvägar. Börjar bli van vid att kunna bjuda bilisterna bakom på snus i kurvorna...

Öns troligtvis enda broöppning o det kl 9 varje dag lyckas vi pricka in. Döm om min förvåning när det kom en ambulans i full utryckning o skulle över. Jag utgick ju klart från att man snabbt skulle fälla ner vägen igen men nej, ambulansen fick vackert vänta i nio minuter innan vägen fälldes ner o man kunde uttrycka vidare. Lite svinn får man räkna med...?

På Cikat får man åka golfbil runt området för att titta ut en ledig plats. Känns exotiskt. Sist jag var med om det var nog på Böda Camping.

Jorå, Cikat bjuder på fint vatten o fin snorkling o lite vassa stenar.

Årets roligaste skylt! Jag fattar typ allt o inget. Men diggar ändå frågetecknet o utropstecknet bäst.

På Cikat lyckas man tydligen få till mitt namn så här bra. (Jag heter egentligen Ingela Maria Widén) Var stålet kommer ifrån har jag ingen aning. Svensk verkar jag ju fortfarande vara i alla fall.