Dä Drar ihop sig...

Det här inlägget borde kanske snarare hetat "Statistik". Det börjar dock inte på D.

Nu gillar jag ju siffror o statistik så det får det helt sonika bli denna gång, efter en otroligt intensiv vecka präglad av teater. Nu drar det sannerligen igång. Dä drar ihop sig...

Inom en månad så ska 25 st genomdrag, genrep och föreställningar vara genomförda av mig o mina teaterelever. Ett 80-tal elever ska uppträda o förmedla 203 sidor manus fördelade på 2 fullängdspjäser, 2 revyer o 3 mindre pjäser.

Då räknar jag inte med besöken på de 11 skolor + tre musikaliska rep  som ligger under samma veckor o som ska resultera i "Tvåornas kör", där närmare 270 barn  o 11 musiker, ska stå på scenen tillsammans i en bautakonsert o där jag av någon väldigt väldigt väldigt märklig, men väldigt väldigt väldigt trevlig anledning har blivit utsedd till körledare. Eller snarare "körviftare". Jag är Mamma Vift för att mima o visa rörelser i alla fall.

Konserten ligger i alla fall veckan efter den avslutade Teaterfestivalen. Det är ju tur...

Nåväl, under veckan som varit har vi efter några månaders lektioner nu precis satt de sista numren o scenerna. Nu ska allt bara slipas o putsas i sättas ihop. O det är nu man alltid kommer till fenomenet att folk är sjuka o frånvarande o närvarande om vartannat så man aldrig riktigt får ihop det. Men vad gör väl det? Till slut står förhoppningsvis alla där o levererar ändå o den varmaste känslan sprider sig hos mig o den näst varmaste förhoppningsvis hos elever och anhöriga o övrig publik. Det händer att en varm känsla av annan karaktär också sprider sig från någon men sådant finns det trasor till.

Den här veckan har det plockats lite över 100 klädesplagg o närmare 300 rekvisitapryttlar. Jisses, jag minns o inte helt med värme på den tiden då jag försökte ordna ALLA kläder o rekvisita till alla. Det var strax därefter jag köpte lastbil...

Numera vädjar jag om att alla ska fixa det mesta o enklaste själv. Men ändå är det specialare o saker "jag ändå har hemma" som jag drar med. Jag kan ju inte begära att folk har prinsesstårtor, automatvapen, gorillakostymer och läkarrockar hemma liksom... 

Denna vecka har även 35 084 tecken skrivits ner i 7 olika former av slutspelsinfo för att alla berörda ska veta vad som gäller inför uppspel. Helst ska det verkligen hamna hos vuxna berörda med o inte ha gömt sig i någon väska. Eller råkat bli ett flygplan eller en käck papp-mössa. Eller bli kvar på golvet i teatersalen. Det blev 12 st denna veckan. Jag är glad att jag lärt mig namna de 79 lapparna så jag enkelt kan jaga vidare ägarna till de som lämnats kvar på golvet. Eller blivit en käck papp-mössa. Med namn på. 

Varje vecka skickas normalt 187 sms ut med vad som gäller för veckan (o de flesta som fått ett sådant sms vet hur omständig jag är o hur fullt med info där är. Ni som inte berikats med något sådant sms kan föreställa er bara genom att läsa några blogginlägg här. Omständigt. Typ. Men jag måste ju få med allt!) Därutöver svar på frågor o fifiluringar. Idag även 2 mail, med ambitionen att vara översatta till kinesiska.

Under de 15 år (eller är det 16? Jag gjorde ju en paus från Kulturskolan på ett par år)  som jag haft äran att få jobba där, så har jag träffat närmare 3 000 elever. Teaterfestivalen drogs igång tidigt, så jag tror det här blir den 14 el 15 upplagan. I år är den dock i mycket mindre skala för att jag ska klara av biljett o insläpp, teknik, rekvisitering, coachning, sufflering o ev upptorkning av varma känslor på egen hand.

Under en "normal" dag i samband med teaterfestival o uppspel kan man höra sitt namn upp till 97 gånger. Ingela är exempel på ett sådant namn.

2 poäng får den Horton som senaste veckan blivit min ledsagare o sätter sig bakom ögat vid varje minsta stresskänsla.

Men vad gör det, när 100 % är ren o skär lycka att få jobba med något man verkligen brinner för o får träffa alla dessa fantastiska barn och ungdomar.

Många, många gånger undrar jag vad tusan jag håller på med.

O många många gånger får jag svar. Att vad det än är så är det värt det. O att jag har ett fruktansvärt roligt jobb. 

Ps. Sa jag att på söndag är det kollationering o första manusläsning för den musikaliska komedi som jag o familjen ska spela i, i sommar. 

Dä drar ihop sig... (som flickan sa)

Den här gången får ni inga bilder. Ni får ett filmklipp från 2016 o 90-talsshowen där över 50 teaterelever i blandande åldrar var med. Det var då vi höll på att dansa sönder scenen i Folkets Hus. Det var då ljusteknikern just i detta nummer alltid fick näsblod. Dä va tider det...